Kan nån kan Jesus! Ingen kan som han mitt i ett samtal, precis som den judiska traditionen bjuder, väva in en berättelse som står sig fortfarande idag. En berättelse med goda nyheter och med krav, på en och samma gång. Som i berättelsen vi läser idag i kyrkorna, den från Lukas 16:19-31. Berättelsen avslutas med en blinkning till uppståndelsen, både vår och hans, för vår innefattas ju i hans. Men innan dess låter han oss prövas i livet. Tre gånger: 1. Hur vi förhåller oss till mänskligheten som lider utanför vår dörr – alltså alla människor som vi bokstavligen passerar varje dag. Dem med sår, och i fattigdom. 2. Hur vi, trots detta förnekande av andras värde, förväntar oss att de andra ska hjälpa oss genom att ta sig över avgrunders djup och ge oss vatten, med sin egen kropp. 3. Hur vi dessutom bara ägnar våra egna omsorg – ”vårt eget hus” inför faror.
Evangeliet: Att Jesus är Gud som befriar oss från Den rike mannens dilemma – att bara se sig själv och sina egna. Att Jesus älskar oss över både avgrunder inom oss, i den metafysiska världen, och i världshistorien, så att de där orden om att inte låta sig övertygas ens när kärleken uppstår blir motbevisade.
Kommentera det här inlägget