Luciafirandet är den mest allmänna traditionen i Sverige. Överallt firas luciadagen. Med ljus och sång, av tärnor, stjärngossar, tomtar och andra figurer av olika slag. På förskolor, arbetsplatser, skolor, avdelningar inom kommunal förvaltning och i näringsliv, handbolls- och fotbollsarenor, ungdomshem, fängelser, primärvård, tv, radio och sociala medier. Berättelsen om Lucia påminner oss om hur det ser ut i världen, och vi inbjuds till att bli som Lucia.
Är det då verkligen så att Luciafirandet är den mest spridda traditionen i Sverige – att Luciadagen och tiden runt den samlar mest människor till att göra ungefär samma sak, lyssna på samma sånger, och äta och dricka det som hör till.
Vilken annan tradition skulle kunna konkurrera med Lucia? Vilken annan specifik dag samlas elever i aulan eller skolmatsalen på morgonen, personal på nästan varenda arbetsplats i fikarummet och vilken annan dag klär vi på oss symboler som är lika starka och tydliga som på Luciadagen. Vitt för det oskyldiga, rött för orättvisan, blodet och martyriet, ljuskronan för elden som ändå inte kunde släcka det sanna livet, gåvorna av lussebullar för utdelandet av de egna resurserna till de fattiga (i katakomberna).
Forskarna inom etnologi, historia, psykologi, samhällskunskap, arbetslivsvetenskap, pedagogik o s v får väl svara på varför-frågan och förklara varför Luciafirandet har haft en sådan oerhörd och total genomslagskraft i Sverige. Och kanske kan någon undersöka om det finns samband mellan sekulariseringen, såväl den påtvingade som den eget valda, med följden att den gemensamma stora berättelsen kom i bakgrunden, och att Luciafirandet växte fram och slog rot. Uppifrån perspektivet byttes mot ett nedifrån perspektiv, kort sagt. (Även om det under flera sekel långa introducerandet av Luciafirandet i Sverige hamnar någonstans mittemellan och är en blandning av allt från helgonberättelser, Julnattsassociationer, vidskeplig tro på onda väsen, gammal antik mytologi, väldigt lokala och främst västsvenska landskapsmyter, bondekultur och herrskapskultur, och Skansenevents).
För många i Svenska kyrkan är årets höjdpunkt Luciagudstjänster och Luciakonserter. För mig är det så sedan länge, och år efter år har jag som vuxen i dessa sammanhang påmints om den kraft som Lucia satte upp mot sin samtids förtryck: tvångsäktenskap och våld,
Närheten i tiden till julfirandet gör att likheterna mellan dessa två personer, Lucia och Jesus, framträder. Båda vände de sig mot våldsutövning, båda var de till för andra, båda bad de om kraft att leva i kärlek till sina medmänniskor och i Guds kärlekssfär. Enda till slutet. Båda ”överlevde”. Båda är nu närvarande på ett påtagligt sätt i berättelser som befriar oss till en individualitet där individen blir en tillgång och inte en motgång för sig själv och andra. Ett hopp om liv för alla. Ett hopp om ett värdigt liv. För varje barn, varje flicka, varje pojke, varje människa, på hela jorden, överallt och alltid. Inget mindre än ett sådant hopp som redan nu tar tag i det som hoppet hoppas:
Ett liv från döden: BRYT EN TRADITION. Varje dag tvingas 30 000 flickor att gifta sig. (Act Svenska kyrkans internationella arbete – Swish 9001223.
Kommentera det här inlägget