Visst är livet en besynnerlig och motsägelsefull resa? Livets resa från födelse till graven är en strävan och ett jagande efter luft. Vi försöker alla att skapa en plats att leva på och försöker fylla den med människor som ger oss kärlek. Vi fyller även våran vrå med en massa både onödiga men också nödvändiga prylar. Vi gör allt detta för att skapa en plats och ett liv, något vi kan kalla vårt eget i en värd så fylld av motsägelser.

Men ett faktum kvarstår att trots allt vårt arbete kommer vi en dag att dö. Döden kan komma plötsligt och oväntat. Döden kan föregås av lidande som följd av sjukdom eller våld. Trots våra böner och en tro på det goda så vet vi aldrig vad som väntar oss i livet. Vi kan bara konstatera att livet är skört likt ett sandslott. Rätts som det är sveper en våg in och fördärvar allt vi byggt upp. Ja livet är, om ni frågar mig, en besynnerlig resa.

Korset är också besynnerligt för det är ett tortyrredskap men samtidigt kärlekens sköna symbol. Ett tortyrredskap på vilket de spikade fast vår herre Jesus Kristus på. På korset konfronterades förnedringen och kärleken på ett förunderligt sätt. Jesus tog på sig all våran skit och synd och gav oss förlåtelse och upprättelse. Jesus besegrade ondskan men det fria valet att välja finns dock kvar hos oss människor. Jesus öppnade en dörr till friheten där på korset och vi får säga ja eller nej i vårt handlande.

Som kristen har vi alla ett kors att bära och förstår att det ständigt är en kamp mellan det ond och goda. Om man väljer korsets väg blir livet inte problemfritt men vi har någon med oss som gått före oss och vet hur vi har det. Jesus finns med oss alla dagar, ja till och med de dagar som är fyllda av mörka moln. Han var, när han gick här på jorden, en människa som du och jag. En människa med samma vardagsproblem som alla brottas med, samma bekymmer, samma svåra livsval. Det tål att upprepas att Jesus Kristus var en människa som du och jag när han vandrade här på jorden. Ha det i i minnet när du läser din bibel och när du ber att Jesus brottades även han med livet. Jesus sa till Gud i sina böner – Fader ske din vilja inte som jag vill utan som du vill.

Det står att han var frestad i allt. Och är det inte så för oss att vi är frestade i allt? En av frestelserna är den att när vi ber till Gud och inget tycks hända så frestas man att tvivla och förkasta Gud. Frestelsen får oss att fråga oss hur ska man kunna tro på att en misshandlad blodig människa som spikades upp på ett kors för länge sedan kan hjälpa när vi ber?
Men vårt fokus som troende kristna ligger inte på en död man på ett kors utan på en uppstånden man. På honom som kom tillbaks från döden. Här ser vi hur livets märkliga resa inte slutar med döden för vi troende tror på livet efter detta. Tack vare att vi tror på uppståndelsen så tror vi också på att allt lidande och sorg kommer att ta slut. För att det var för dig och mig denne man dog och uppstod. Vi kan glädjas åt att vi också ska få uppstå med honom.

Tack vare detta så kan vi möta framtiden utan oro för det finns en bro från tro till ro. Alla har vi känt av dödens makt och vi sörjer dem som gått före oss. Men i bibeln står det på otaliga ställen att läsa att döden inte är slutet. Detta är det hopp som vi tror på. Hela den kristna tron är uppbyggd på att Jesus Kristus uppstod från det döda. Om det är en lögn så är vi alla utan hopp och utan framtid. Men om det är en sanning så blir livets resa behagligare för då är inte kristendomen en ny lära utan ett nytt liv. Ett liv där vi får tacka Gud för förmånen att få finnas till.

Så titta in i graven en gång till. Jesus Kristus finns inte där. Han lever idag och säger – ”tro, tro blott mitt barn, jag är med var dag.” Ja vi behöver inte frukta döden men redan här börjar ett nytt liv om du säger – ja och tror på den uppståndne Jesus. Ett liv där du föds på nytt och blir mer och mer den du är ämnad att vara. Jesus låter ditt sanna jag få sippra fram igenom sprickorna i ditt liv genom att Jesus varje dag låta dig söka dig närmre och närmre Gud.

Vi tror alltså inte på en död man på ett kors. Nej vi tror på en levande man, Jesus Kristus, som dog på ett kors för att fixa den sönderslitna kontakten mellan Gud och människan som stängdes av i och med syndafallet i Edens lustgård för länge sedan. Men nu är vårt svek mot Gud förlåtet i och med Jesus Kristus död och uppståndelse. Så nu får vi komma till Gud som vi är och be om våra synders förlåtelse och vara fullt övertygad att Gud förlåter dem. Vi får då inte bara ett nytt liv utan även ett löfte om ett liv efter detta, ett evigt liv. Vi ska aldrig dö, otroligt, men det är det bibeln säger och då kan vi tro och lita på det.
,
Så tacka Jesus Kristus för det han gjorde där på korset även om du inte fullt ut kan förstå vad som egentligen hände. Men du behöver inte förstå allt i detalj. Din och min personliga tro på, och ett – JA, till Jesus Kristus räcker.

Jag tror att vi många gånger misstar oss vem Jesus var och är. Jag tror Jesus många gånger beskrivs och tolkas främst utifrån de under han gjorde. Och visst är det sant att Jesus gjorde en massa under, men det är inte så vi ska minnas honom, inte som guds son, undergöraren. Det är korset som öppnar våra ögon vem Jesus var och vilken uppgift han hade. Jesus liv blir på något sätt ett baklängesliv som börjar med korset. Jesus levde inte för att stegvis utvecklas till att förstå viken väg han till sist skulle vandra. Nej allt i Jesu liv blir fullbordat genom korset och uppståndelsen. Och det är från det perspektivet vi ska söka förståelse om allt han tidigare i livet utförde. Genom den korsfäste blir allt uppenbarat för oss.

Jag tror vi hela tiden måste be om öppnade ögon för vem Jesus är. Många gånger lurar vi oss själva att tro att vi känner Jesus. Vår strävan avstannar när vi inbillar oss att vi vet vem Jesus är. Jesus är alltid mer, Jesus är större än den vi tror oss känna. Vi måste alla gå med Jesus upp till Golgata för att se den korsfäste. Se och förstå ja, men nej, inte bara stå bredvid som åskådare utan låta oss korsfästas med honom. Vara beredd att vandra med Jesus och tro trots att vägen inte alltid är rak och problemfri.

Livet med ögonen på den korsfäste ger oss insikt att vårt liv är ett livslångt lärande, ett livslångt sökande, knackande och bultande på porten som leder till insikt och kunskap. För oss människor är hela livet ett sökande efter sanningen bakom våra mänskliga tankar. Jag tror att vi hela livet måste söka sanningen om vem Jesus är, våga ställa frågan – Jesus vem är du, trots att vi vandrat länge på vägen. Jag tror att vi hela livet måste söka omvända oss till att tro. Ständigt återvända till källan och dricka, dricka kunskap, dricka liv, dricka insikt att källan är så otroligt mycket djupare än vi trodde oss veta.

Sök inte Jesus för hans under utan sök Jesus Kristus i ljuset från korset. Väntar vi oss hela tiden under och tecken blir vi besvikna på en Gud som inte tycks höra våra böner. Vänder vi oss i tacksamhet mot den korsfäste guden med insikten av vad han uträttade för oss kan vi bara falla ner och för evigt vara tacksamma. Där på korset börjar vårt liv, där på korset blev allt fullbordat, där vid korset får vi, trots att vi aldrig kan förstå vad evig kärlek innebär, insikt hur enormt stor guds kärlek är till oss människor är.

Jesus är inte den vi tror oss veta, Jesus är mer, mer och ännu mer. Så försök aldrig fånga Jesus i det arkiv där du förvarar alla andra du mött på resan genom livet för då lura du dig själv. Försök inte förstå Jesus före döden och uppståndelsen. Be att ljuset från korset ska lysa upp din tillvaro så du förstår vad Jesus egentligen gjorde för mänskligheten.

När vi söker den sanningen blir kroppen, ägodelarna, karriären och de otrons tankar som kan komma av misslyckanden gällande dessa saker bara en bisak i skuggan av det viktiga, nämligen frälsningen och budskapet om korset.

Jesus dog och uppstod för oss och vi ska fokusera på det viktiga i livet, nämligen att finna vägen till Gud, finna frälsningen. Ett budskap om insikten att det finns en en tro som ger hopp en tro där vi sätter kärleken i första rummet.
Att ropa ut till världen – Jesus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Blott en dag ett ögonblick i sänder
Vilken tröst vad än som kommer på
Allt ju vilar i min Faders händer
Skulle jag som barn väl ängslas då
Han som bär för mig en Faders hjärta
Giver ju åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta
Möda vila och behag

Själv han är mig alla dagar nära
För var särskild tid med särskild nåd
Varje dags bekymmer vill han bära
Han som heter både Kraft och Råd
Att sin dyra egendom bevara
Denna omsorg har han lagt på sig
Som din dag så skall din kraft ock vara
Detta löfte gav han mig

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
Blott vid dina löften Herre kär
Ej min tro och ej den tröst förspilla
Som i ordet mig förvarad är
Hjälp mig Herre att vad helst mig händer
Taga ur din trogna fadershand
Blott en dag ett ögonblick i sänder
Tills jag nått det goda land

/ Lina Sandell

Jag rusar till dig, Gud, jag flyr för livet.
svik mig inte!
Det är allvar nu!
Böj dig ner mot mig och lyssna, och skynda dig – Snälla!
Din grotta i berget är det bästa gömstället;
din branta bergstopp är den tryggaste platsen.

Jag gömmer mig i den grottan,
klättrar upp på den toppen.
Var min trogne ledare, min vägvisare över bergen.
Rädda mig från dolda fällor;
jag vill gömma mig hos dig.
jag har lagt mitt liv i dina händer.
Du tappar mig inte;
aldrig att du sviker mig.

Jag avskyr all fånig fromhet,
men dig, Gud , litar jag på.
Jag dansar och sjunger omgiven av din kärlek;
du såg mig lida,
avväpnade mina plågoandar,
lämnade mig inte i deras klor utan gav mig andrum.
Var god mot mig, Gud –
nu har jag stora bekymmer igen.
Jag har gråtit mig trött;
jag är tom inuti.
Mitt liv sipprar bort, stön för stön;
mina år skingras i suckar.
mina problem har slitit ut mig,
malt mina ben till mjöl.
Fienden ser mig som ett monster;
grannarna hånar mig.
Vänner vågar inte veta av mig;
de går omvägar för att slippa stöta på mig.
De vill utplåna mig ur minnet,
glömma mig som ett lik i graven,
kasta mig i soporna som en trasig tallrik.
Ska man tro på skvallret är jag rena psykopaten!
Bakom låsta dörrar smider de planer på att fixa mig en gång för alla.

Förtvivlad kastar jag mig i din famn; du är min Gud!
Timme för timme lägger jag mina dagar i dina händer och får skydd från nävar som vill åt mig.
Värm mig, din tjänare, med ett leende;
rädda mig för att du älskar mig.
Låt mig inte behövas skämmas för att du inte dök upp;
jag har bett så länge.
Låt de orättfärdiga skämmas; ställ dem till svars;
låt dem stå där dumt och ruska på huvudet på väg ner i helvetet.
Tysta de gapiga lögnerna som hånar mig, din efterföljare, med elaka ord och burop.

Vilken skattkammare av välsignelser du har lagrat upp för dem som tillber dig!
Skatterna väntar på alla dem som flyr till dig för att slippa en fientlig värld.
Du gömmer och skyddar dem från deras ovänner.
Du drämmer igen dörren framför deras lismande, hånfulla ansikten och täpper till munnen på deras elaka skvaller.
Välsignade Gud!
Hans kärlek är världens underverk.
Jag var omringad och belägrad och fick panik.
Syns inte, finns inte! Ropade jag.
Men du hörde det, du lyssnade på mig.

Älska Gud, alla trogna;
Gud tar hand om dem som tyr sig till honom,
men de högmodiga som inte tror sig behöva honom får precis vad de förtjänar.

Repa mod. Var stark. Ge inte upp. Gud kommer snart!