Tro och liv lever i symbios. Symbios, ja detta begrepp kommer från grekiskan och betyder ”att leva tillsammans”. Så jag skulle vilja påstå att för en kristen lever tro och liv tillsammans och är beroende av varandra. Ingen tro utan liv och inget liv utan tro skulle man kunna sägs. Men trots att orden i detta fall är beroende av varandra kan det faktiskt uppstå konflikter mellan dem. Det är ju så med vår kristna tro att ibland går det kanske inte att förstå hur man ska få den att fungera i vardagen. Somliga dagar går det bara inte att förena livet och tron. Ja tron och livet är även de svåra att pussla ihop när livet svänger hit och dit och går upp och ner. Tro kan ju inge hopp medans livet istället kan vara fullt av bekymmer och missmod. Det två orden kan ibland leva parasitisk där det ene gynnas medans det andra skadas. Att hitta balansen mellan dessa ord är kanske inte alltid så lätt? Eller är det det? Kanske finns det något som Gud vill lära oss genom att vi studerar dessa två ord? Följ med mig på denna resa med tro och liv som följeslagare så får vi se vart vi landar.

Jag tycker att vi ska börja där vi alla börjar, nämligen med vår födelse. Vilken otroligt konstig upplevelse detta måste ha varit för oss alla. Plötsligt öppnades alla våra sinne för en helt ny värld. Plötsligt slog det något som vi senare skulle kalla ljus emot oss, plötsligt blev hela världen ljus. Vi har alla varit med om denna resa från mörker till ljus och konstaterat att ljuset är det bästa som finns. I min bibel står det att man måste födas på nytt. Att födas på nytt är att skåda ljuset med nya ögon. Att födas in i en värld fylld av buller och bång, känna skillnad på kyla och värme, finna en tro som blir till liv. Allt har funnits här före mig men för mig har allt blivit nytt på något konstigt och oförklarlig sätt. Det är att låta sig påverkas av ljuset och låta det leda en in i tro och liv. Att hitta tro och liv i tron på Gud är att bli född på nytt och på nytt förundras över ljuset.

Tro och liv är som att vara blind till att plötsligt se. Efter år då man varit andligt blind till att fått öppnade ögon och skådat ljuset från Gud är att se att tro skapar liv och att liv skapar tro. Kanske ligger det i Guds plan med våra liv att vi ska bli seende människor. Människor som går genom livet med öppna ögon, människor som ser Guds ljus i allt. Det finns något gudomligt i att vi under vår livsresa undan för undan lär oss att växa i vår tro så att vi blir seende människor som finner att livet är här och nu. Det är som att hitta en skatt då man förstår att livets mening är att förstå att Jesus Kristus är världens ljus. Ljuset slår emot oss på samma sätt som vid vår födelse. Först blir vi, likt Paulus på vägen mot Damaskus, chockade och bländade sedan vänjer vi oss och börjar se konturer av vår omgivning och för varje dag ser vi klarare och klarare. Jag tror därför att vi hela tiden måste revidera vår bild av Jesus Kristus för då vår tro växer förändras också vår synskärpa.

Livet kan skada tron så att vi inte ser ljuset. Ljuset finns alltid med oss men det är som att livet kan sätta en bindel för våra ögon ibland. Tro ska ju vara något som ger oss liv, men tvivlen finns kanske där. Kanske är problemet att vi blandar ihop tro och liv så att vi hamnar i någon slags fel tänk vad tro och liv är? Vi ser kanske mer på vågorna än på den hjälpande hand som Herren sträcker fram mot oss när det blir oroligt omkring oss. Vi har kanske missat det Jesus sa ”att min frid ger jag er, inte det som världen ger”. Min frid ger jag er, eller mitt liv ger jag er. Då vi letar Guds frid på fel ställe finner vi mer tvivel än tro. Livet blir inte ett liv om vi inte tror att vågorna håller att gå på där utanför den trygghet vi har om vi stannar i båten. Om vi har svårt att tro är det nog för att vi låter vårat eget tyckande ta över. Tro är att stanna till och sluta upp att tycka så mycket själva för att istället låta Gud själv tala om för oss vem han är.

Tro och liv är en kombination som ska förenas med sanning. Jag tror att kristen tro och det kristna livet är att är att leva i ordning där det finns en överenstämmelse mellan ord, tankar och handling. Tro och liv är en kombination som leder oss till sökandet efter sanningen. Då vi låter lögnen och lögner krypa in i våra liv blir vi kluvna i våra tankar, ord och handlingar. Lögner och osanningar är alltid svåra att ta sig ur och de skadar alltid våra relationer. Medans sanningen gör oss fria. Kanske ska vi börja med att vara ärliga mot oss själva? Tro och liv är ett sökande, ett sökande efter Gud. Sanning i tro och liv är att erkänna sin egen svaghet och vara ärlig gällande vår okunnighet om tro och liv, vår okunnighet om Gud.

Att leva ett liv i tro och liv är att vara ärlig i sitt sökande efter ljuset. Himmelriket finns inom oss, ljuset finns inom oss så det är där vårt sökande ska ske, i vårt inre. Att börja med att välja bort det onda det mörka att inte ljuga och fara med osanning utan istället söka sig mot ljuset är bli en sann människa, en människa som finner tro i liv och liv i tro.

Att bara läsa bibeln är inte tillräckligt. Vi måste tillämpa och finna vishet i den, ja ta till oss orden och begrunda dem för att sedan åtminstone försöka leva som de lär. Om vi har vår tro rotad i bibeln så kan vi lättare stå pall när livets stormar drar in. Bibeln ger oss kunskap om att det finns något som heter nådens gåvor. Dessa gåvor är bland annat visdom, förstånd, råd, styrka, kunskap, fromhet och Herrens fruktan. I denna reflektion kommer mina tankar snurra runt nådens gåvor.

Det här med nådens gåvor är inte lätt för vi vill ha tålamod men vill inte spendera någon tid åt att undersöka vad bibeln säger om tålamod. Vi vill ha frid men fyller vårt inre med oro, rädsla och ängslan från det vi möter i vår vardag, på kyrkiska; vi hämtar vår kunskap från världen då vi hellre skulle söka oss visdom från Guds ord. Vi vill ha kärlek men samtidigt vägrar vi att förlåta andra. För att vi ska växa i tron krävs det faktisk att vi väljer att agera och låta Gud fylla oss med en önskan och en vilja söka efter nådens gåvor. Lura inte dig själv att det räcker att läsa bibeln mycket och länge, för genom att ”bara” läsa utan att ta till dig budskapet och handla lever du inte fullt ut det liv bibelns texter uppmanar oss till. Lydnad och efterföljelse är svårt men ett måste om nådens gåvor från Gud ska växa sig starka inom dig och mig. Låt oss inte bara göra det som känns rätt utan det som är rätt. Låt oss gå från ord till handling i vår vardag.

Jag tro att det är viktigt för vår andliga tillväxt att vi börjar att rannsaka oss själva och hur vi lever. Vi kan inte bara be och be utan att funder på vad som finns i våra liv om inte Gud svarar på våra ändlösa böner. Vad finns i våra liv som hindrar Gud från att handla? Kanske ska vi börja fundera över vad vi fyller oss med och i vilka miljöer vi lever i. Vad kollar vi på på nätet, vilka grupper delar vi våra åsikter i? Är roliga katt filmer viktigare än Guds ord? Vad ägnar vi vår tid åt och vad fyller vi vårt liv med? Ja det behöver inte vara saker som är mörka och skitiga. Det kanske är både roliga och intressanta saker som du fyller ditt liv med. Men fundera på om det upptar värdefull tid som egentligen skulle ha tillbringat tillsammans med Gud. Våra Sociala medier är en fantastik källa till kunskap. Allt finns tillgängligt för oss men allt är inte nyttigt så tänk dig noga för vad du fyller ditt liv med.

Vilka delar vi våra liv med? Lever vi i en miljö som ständigt är negativ och nedlåtande är det inte lätt att växa i tron och finna nådens gåvor. Man blir faktiskt lik dem man umgås med det är därför vi alltid ska sträva efter leva med människor som ger positiv feedback och inspirerar. Gud är kärlekens ursprung och vill ge oss den positiva energin vi söker. Det är därför vi ska spendera mer tid med Gud i bön och bibelläsning. Detta är ett utmärkt sätt att lära känna Gud och förstå innebörden och betydelsen av att söka nådens gåvor. Vi får en vilja att gå från att vara ordets hörare till att bli dess görare.

Vi måste be till Gud så att vi får förmågan att tjäna, trösta och visa barmhärtighet. Du och jag ska genom Guds inspiration leverera och synliggöra nådes gåvor i vår omgivning där vi går fram i vår vardag. Vi ska vara spridare av nådens gåvor från Gud.

Sök sanningen och inte tillfälliga influenser. Be Gud att har rensar ditt liv från distraktioner som hindrar dig får att växa i din tro. Det är inte hur mycket du kan förändra utan hur mycket du vill förändra gällande kärlek, tålamod och självkontroll. Jag tro att det är viktigt att vi stannar till ibland och försöker att se oss från utsidan och fråga oss själv, har vi vuxit och gått framåt? Hur ser människorna på mig, syns det någon förändring gällande mina nådegåvor i mitt sätt att leva?

Till nådens gåvor kan vi även addera grundläggande aspekter av livet, saker som vår existens eller till och med helheten av Guds skapelse, jag anser att även det kan ses som en del av nådens gåvor. Allt vi har runt oss har vi fått från en nåderik Gud. Det är inget vi kan förtjäna genom att leva rätt eller hålla oss till regler utan det är just nåd från Gud. Vi ska visa Gud vår tacksamhet genom att vårda det vi fått och det vi kommer att få med ödmjukhet och respekt. Vi ska vårda och ta hand om skapelsen och allt skapat.

Ibland kan en gåva följa dig genom hela livet, och ibland så dyker den upp då och då när det finns ett behov runt omkring dig. Anden blåser vart den vill och Gud delar ut nådens gåvor till oss i de stunder vi behöver dem så låt inte ditt självförtroende få en törn om du plötsligt inte ser några nådens gåvor, du kan lugnt luta dig tillbaks och vila i Guds famn. Nådens gåvor finns alltid men Gud aktiverar dem och öppnar våra sinnen när det behövs.

Det är Gud som all ära ska ha och inte vi för det vi fått har vi fått av nåd, ja det nådens gåvor från Gud. Vårt högmod för det vi fått får aldrig bli något som hindrar andra i sin andliga utveckling. Vi måste hela tiden påminna oss om att vi är beroende av Gud och och det vi fått är en gåva och ett bevis på Guds nåd.

Nådens gåvor är alltid gåvor. När jag försöker gripa efter mer än det Gud vill ge mig blir det fel. När jag själv vill tvinga fram mer av Gud och själv ta på mig ledarrollen i mitt andliga liv är jag inne på fel spår. Då är jag inte ett verktyg i Guds hand. Andlig process är inte att försöka fånga vinden utan att låta den fånga mig. Kanske ska vi sluta jaga och istället stanna till och låta oss bli fångade?

Till sist blir min uppmaning till dig att göra ett uppehåll och reflektera istället för att bara fortsätta utan att tänka. Kanske ska du göra något annat istället för det du planerade och låta Gud ta ratten och styra in dig på något nytt?

Att vara goda förvaltare är kanske inte alla gånger så lätt. För där mellan tanke, ord och handling verkar det förekomma någon form av glappkontakt. Att vara ordets hörare men inte dess görare är ganska vanligt. Det är ganska lätt att formulera vackra ord och berätta om sina visioner men sedan blir det inte så mycket mer. Eller också gör man mycket men för egen vinning, man vill glänsa och lysa själv. I denna reflektion funderar jag kring att vara goda förvaltare. Så häng med, nu kör vi ut på denna resa i ord och tankar. Kanske är jag en god förvaltare av ord och tankar som faller i en god mylla hos dig så att du blir en god förvaltare av orden och tankarna du får när du läser min text. Jag hoppas att det blir så.

Vi kanske bör rannsaka oss själva i hur vi förvaltar de gåvor och färdigheter vi har. Vi bör ständigt fråga oss – är vi goda förvaltare? Är vi goda förvaltare då vi möter andras åsikter och tankar när de vill dela dem med oss? Låter vi andras ord få bli till frön som får ligga och gro inom oss eller har vi tänkt klart?

Det krävs mod att vara en god förvaltare av de ord som kommer från andra. Att ta till sig någon annans tankar och åsikter som skaver lite mot min bild om hur allt hänger ihop är jätte svårt. Att tänka nytt är skrämmande och det krävs mer jobb än man själv kanske inser att släppa det man har och välja något annat. Att vara en god förvaltare och plöja upp sin egen inre åker för att sedan plantera ord med en annan innebörd än den jag är van vid är inte lätt. Min inre åker kanske är full av sten och ogräs därför att jag har låtit den legat i träda alldeles för länge. Mina egna tankar som jag planterade för länge sedan har alltid funnits där men jag har inte bemödat mig med att arbetat med dem som jag borde. Det finns både växtnäring och andra odlingsmetoder, andra synvinklar gällande mitt inre andliga liv som jag går miste om då jag inte är en god förvaltare av mina medvandrares tankar och ord.

Att stanna till och reflektera över sitt liv och sin beslut ibland tror jag kan vara nyttigt. Det är så lätt att allt bara blir en rundgång där rutiner och vanor gör att man stannar i tillväxten. Det är lättare att bemöta andras tankar och idéer med skepticism och kritik än att fånga orden och låta dem ligga och gro i ens inre. Kanske är dessa nya tankar något jag behöver för att växa i min tro. Kanske är den jag lyssnar på inte farlig utan en god förvaltare som vill väl. Kanske är denne någon någon som Gud har placerat i min väg. Kanske vill Gud berätta genom någon annan att han inte är färdig med mig, att jag är ”under construction” så att säga. För Gud arbetar ständigt med oss och vill alltid att vi ska vara levande och goda förvaltare. Goda och lyssnade förvaltare.

Våra egna tankar, idéer och mål är nödvändiga för att vi ska vara en god förvaltare. Men jag tror inte vi ska låsa våra tankar vid just våra tankar. Mina egna tankar får inte vara låsta utan de måste utvecklas. Livet är en resa, en livsresa, där det gäller att vara nyfiken. Att se världen med ett barns nyfikna ögon kan vara att upptäcka något intressant längs vägen där du minst förväntat dig att hitta något. Stora tankar får inte kväva de små. Det finns någon som sa att tro som ett litet senapskorn kan gro till något stort. Ja tro kan förflytta berg. Men finns det plats i vårt inre för den tanken?

Att vara goda förvaltare i vardagen långt från fest och glamour är att ta vara på livet. Om vi bara lever för de där extravaganta dagarna då det är fest är att missa den grå vardagens lycka. Även här anser jag att vi bör stanna till och fundera en stund. Är du inte helt nöjd är det något som är fel. Vi ska naturligtvis gå framåt och utvecklas men om vi inte kan se vardagen som något fantastiskt så visst är det då något som är fel? Är vi då goda förvaltare av livet? Vi lever bara en gång och det är nu idag så det är nu vi ska vara goda förvaltare av det vi fått. Morgondagen vet vi inget om och gårdagen är förbi och passerad det är nuet som gäller hela tiden. Det stora får inte kväva det lilla.

Det finns något stort när vi är goda förvaltare av det lilla. När vi förstår att den högste Guden är den som verkar i det lilla. Viljan att uppleva Guds stora kärlek får inte kvävas av vår ovilja att se Guds lilla kärlek i ord och handling från våra medvandrare. I små och tillsynes enkla ord och handlingar kan vi finna en skatt, en gåva från Gud.

Vi är goda förvaltar när vi hittar vår kärlek till det vardagliga, när måndagen blir en dag att älska. När vi inser att Guds kärlek är med oss alla dagar och att Gud aldrig lämnar oss, ja när vi inser detta förstår vi innebörden och allvaret av att vara goda förvaltare alla dagar och alltid. Ord sagda med värme och goda och osjälviska handlingar är att förstå att Gud är kärlek och att vi ska vara goda förvaltare och förmedlare av det budskapet.

I denna reflektion funderar jag om andlig klarsyn. Andlig klarsyn tror jag är att förflytta vårt fokus från det vi tror är möjligt till att försöka tro på en allsmäktig Gud som ser de möjligheter vi inte ser. Andlig klarsyn är att tro på möjligheternas Gud.

Jag tror vår andliga blindhet bottnar i att vi söker våra svar på fel plats. Vi vill så gärna tro att svaren finns att hitta där ute på någon avlägsen plats eller att någon annan människa vet något som inte vi vet. Vi tror att att hemligheten till andlig klarsyn är något som finns att hämta hos något utanför oss. Vi tror även att människans vishet kan leda oss rätt i vårt sökande efter meningen, en hållbar och äkta mening, med livet. Vi letar efter svaren på våra funderingar gällande vår tro och om livet med Gud i tecken och människors råd om viken väg som är den rätta när vi vill komma framåt i vårt andliga liv, när vi söker andlig klarsyn. Det är så frustrerande då vi ständigt provar nya metoder för att sedan landa i att de flesta råd bara leder till grusade förhoppningar och återvändsgränder.

Våra problem gällande vårt andliga sökande ligger nog i att vi inte riktigt tror att våra böner till Gud om andlig klarsyn leder någon vart. Gud vill svara på våra böner och ger oss ”andliga glasögon” så vi ser med skärpa. Men kanske är vårt tvivel större än vår tro gällande bönens makt? Vi har kanske svårt att verkligen tro att när vi ber så ber vi till en lyssnande Gud. Vi behöver träna oss i tillit när vi går inför Gud i bön. Att se att Gud är den som existerar är att ta på sig den helige Andes glasögon, Guds glasögon.

Med Guds glasögon ser vi att svaren på våra frågor finns i vårt inre. Andlig klarsyn betyder att vi ser att den heliga treenigheten bor inom oss. Vi är aldrig ensamma, Guds kärlek finns alltid inom oss. Det är denna andliga klarsyn vi ska leta efter likt en skattletare som letar efter en skatt.

För att finna denna skatt tror jag att vi först måste börja städa och sortera i vårt inre. På samma sätt som vi städar, sorterar och kastar i våra hem måste vi också städa, sortera och kasta det vi går och bär på i vårt inre. För att vi ska bli fri tror jag att vi måste låta Gud ta hand om de upplevelser och de händelser vi går och bär på från vårt förflutna. Andlig klarsyn innebär att vi ger Gud tillgång till vårt inre, att vi ger Gud nyckeln till våra låsta förråd och tillåter honom att gå in och städa, sortera och kasta bland de saker ligger oss i fatet gällande synen på vårt förhållande till Gud.

Vårat förlorade paradis är kanske mer en insikt att Gud bor inom oss och inte på en plats långt, långt borta där bakom molnen. Gud är inte en Gud som är distanserad och långt borta från oss. Nej Gud är en del av dig och mig på riktigt både fysiskt och emotionellt. Andlig klarsynthet är att varje morgon tacka Gud för att han gett oss en ny start på livet. Tacka Gud för att varje morgon är som att starta om livet. Att städa, sortera och kasta är att ge Gud en chans att visa på att likt ljuset jagar bort mörkret varje gryning ger även han möjligheten för ljuset inom oss sippra fram och kväva mörkret. Mörka tankar och minnen fördrivs om vi ger Gud full tillgång till vårt inre.

Andlig klarsyn är att förstå att du är en del av något större än du själv inser. Det stora som vi alla är en del av nämligen, livet. Efter dagen då vi föddes blev världen aldrig sig lik. Från vårt första skrik och genom hela livet har vi påverkat och fortsätter att påverka alla vi möter. Ja vi påverkar inte bara dem vi möter utan även då vi uteblir påverkar vi någon eller några. Vi betyder något för någon och det har vi gjort och kommer alltid att göra under hela vår livstid. Mamma och pappa älskade vårt första skrik där på BB. Vi spred ljus redan där, ja vi var och är, en gåva från Gud till våra föräldrar. Hela släkten och alla vänner gladde sig över att just vi kom in i deras värld. Förändringen var från denna stund ett faktum för världen blev inte den samma efter det att vi hade gjort våran entré. Det finns en mening med att just du skulle födas för en ny värld började från och med du. Låt denna tanke få sjunka in och tänk efter så inser du snart att detta påstående är sant.

Guds klarsyn är att inse att vi bara genom att finnas förhärligar Gud och sprider ljus där vi går fram. Vi ger en återspegling av det ljus vi alla har inom oss när vi visar att vi älskar, bryr oss om och finns där för någon. Vi ger hopp i mörkret om vi visar att det finns ett annorlunda syn på livet. För om vi ber och verkligen vill så ger Gud oss andlig klarsyn. Då ser vi plötsligt hur Gud uppenbarar sig, kanske inte i en brinnande buske, men i en hallonbuske fylld med goda hallon. Plötsligt öppnas våra ögon och vi ser hallonen som en gåva från skaparen till oss en helt vanlig dag i livet och att hallonsylt är något gott som vi kan dela med andra.

Andlig klarsyn är att finna sig själv och se sig själv i ett större perspektiv, i Guds perspektiv. Be om, med och för varandra till Gud så att han ger oss andlig klarsyn.

Att tro på Gud som universums skapare är nog för de flesta ganska enkelt eller åtminstone troligt och en möjlig förklaring till dess uppkomst och utveckling. Men att tro på en allsmäktig Gud, en Gud som är herre över allt är svårt. Då vi ska ändra synsätt från Gud som skaparen till Gud som en betydande maktfaktor blir det svårare att tro. Den verkliga makten ligger nog för de flesta av oss hos män i kostymer, män i uniformer, män med mycket vapen och stora arméer. Män i keps, män med huvudduk eller turban, mitra eller prästkrage. Män i bepansrade limousiner. Män med stora berg av pengar. Män med positioner i hierarkier. Ja män med stora egon som försöker få oss att tro att deras väg är den enda rätta, och du och jag går på det och låter oss luras. Dessa förvridna sanningar sprider desinformation och kan väcka vårt tvivel vår syn på Gud som en maktfaktor i världen idag. Det kan få oss att tro mer på mäktiga människors förmåga än på Gud. Det kan få oss att tro att människan är större än Gud.

Men här tror jag, eller jag är fullt övertygad om att vi tänker fel då vi bortser från att Gud skulle vara en maktfaktor att lita på. Vi ber ju i den bön Guds son gav oss – Din är makten och äran i evighet. Amen. Maktens människor har lätt att ta för stora ord i sin mun. Människan lovar att just det de säger kommer att ge oss tillbaka vårt förlorade paradis bara vi följe deras råd och lyder deras lagar. Mänskligheten blir invaggade i en falsk trygghet när vi sätter Gud åt sidan och istället lyssnar på människors fagra ord. När grumliga förkunnare, frustrerade fanatiker söver oss med löftesrika ord då vill i alla fall jag jag hitta Gud, vår himmelske far, den verkliga maktfaktorn och den som håller hela världen i sin hand. Gud är den som ser längre och tänker vidare än människan. Guds syn har en skärpa och en klarhet och ser människan beslut och dess effekter i ett långtgående och komplext perspektiv.

Men när man väljer att tro på att Gud verkligen besitter kraft över tankar, känslor, handlingar och händelseförlopp, ja en Gud som verkligen är med och påverkar de stora världshändelserna, när man tror på Gud som en maktfaktor är det många som vill plocka fram dumstruten och sätta den på mitt huvud. En välkänd strof ekar i de ord som möter mig – Hur kan en Gud som du påstår är god tillåta det vi ser idag? Skulle en allsmäktig Gud verkligen tillåta detta? Om nu din Gud har all makt, varför griper han då inte in?

Vi vet alla att det finns ett problem med att tro på en allsmäktig Gud som tänkare, teologer, filosofer osv. i alla tider och i alla kulturer och religioner har funderat över, teodicéproblemet, men det lägger vi åt sidan i denna reflektion. Men som en parantes kan jag erkänna att jag tillhör de som tror svaret på detta problem till stor del ligger i människans fria vilja, eller i den fria oviljan, oviljan att sätta Gud först i deras liv. Ett bestämt nej i viljan att blanda in Gud när de stora besluten ska fattas. Gud finns liksom inte på kartan i ord och tankar när viktig beslut ska fattas för då anser sig många vara klokare än Gud. Eller också tror de inte att Gud finns till hands när det är skarpt läge. Gud finns liksom i bakgrunden som någon vi kan plocka fram vid de tillfällen då det passar oss att tro på honom. Människor fattar beslut och när de är förankrade avslutas de oftast med orden ” Må Gud vara med oss”. Maktens män brukar tro på Gud och tacka honom när de har framgång, och så är det nog för oss alla mer eller mindre för vid medvind är det lätt att tro. Men när motvinden drar in och våra egna beslut och planer går i krasch då gnälls det på att Gud inte lyssnar. Hur kan Gud tillåta att mina planer gick om intet? Man vill ju så gärna visa Gud på vilka beslut som är de rätta och man frågar, varför lyssnar inte Gud på mig?

Vi måste helt enkelt låta Gud vara Gud. Många gånger frestas vi att dra ner Gud till vår nivå. Vi vill så gärna förstå och förklara Gud med mänskliga teorier och idéer. Det är kanske förståeligt för det är så vi människor fungerar. Men Gud låter sig inte begränsas till vår logik och det rum och inom de ramar vi med vårt förnuft försöker placera Gud i. Det är bara att böja sig under det faktum att Gud är större än det vi kan beskriva. Gud är en maktfaktor och är alltid mer och större och det är något vi ska vara glada över. Gud är Gud och Gud är god och det goda segrar alltid. Hur tokiga beslut vi människor än fattar så tar det goda över till slut. Gud finns alltid med och vänder allt till rätta. Gud återställer ordning och balans efter de perioder vi människor skapat problem och kaos. Det är som att Gud har sina ramar i hur långt vi får driva vår galenskap. Gud sätter till slut ner foten och säger – Hit men inte längre.

Så hur kan jag tro på en god Gud? Jo men jag tror att Gud är god och alltid vill oss väl. Till skillnad från oss människor som aldrig kan hålla sams och älska varandra villkorslöst i varken ord eller handling någon längre stund. Det onda vi ser i världen är ett resultat av de val människor gör. Vi har alla ett val gällande ont och gott. Ingen människa är helt genomrutten och ond och ingen är helt god rakt igenom. Bara en är god och det är Gud. Det vi ser hända på den stora världsarenan och i vår lilla närmiljö är frukten av vårt handlande och våra beslut.

Men varför griper då inte Gud in och gör något? Vem skulle klara sin vardag om Gud hela tiden lade sig i och tillrättavisade oss? Jag tror att vi alla skulle bli galna om Gud var en sådan Gud. Men det otroliga sker när Gud plötsligt vänder det onda vi människor skapat genom vårt agerande till något gott. Vi kanske inte ser det hända men Gud och Guds godhet finns där i de långa linjerna. Historien är ett bevis på hur mänskligheten hela tiden har fått gå igenom tider av nöd och tider av välstånd. Varför vi inte får leva i ett ständigt överflöd av lycka förstår vi kanske inte men så är det. Men civilisationer har kommit och gått. Riken har uppstått för att sedan försvinna. Lidande och nöd kärlek och välgång är ständigt våra följeslagare varför de är så kanske vi aldrig kan hitta svaret på, men att Gud är god och kan även vända det onda till något gott det tror jag att de flesta förstår.

Så trots att vi inte alltid kan tro det fullt ut när vi ser allt mörker som finns så finns det en Gud som vill oss väl. En levande Gud som vi kan be till i svåra tider men som vi också ska tacka för hans godhet i goda tider. Och vi ska vara medvetna om att vi alltid har ett val hur vi väljer att vara i vår vardag. Våra ord och handlingar är viktigare än vi tror. Ord och handlingar har en gnista som både kan tända och släcka. Här gäller det att be och tro på att Gud kan ge oss vishet innan vi handlar orätt.

”Livet är en sak som man måste vara rädd om, förstår du inte det?” Tänkvärda ord av Astrid Lindgren. Citatet är hämtat ur Ronja Rövardotter. I denna reflektion funderar jag på betydelsen av orden att rädda någon.

Om inte du, vem? Att ge hopp, eller vara en räddande ängel är poetiska ord men samtidigt ord som vi ska ta på allvar. För du behövs, du som på riktigt ger hopp, du som är en ängel på riktigt i en hopplös situation. I ett samhälle som så ofta inte har de resurser som krävs för att ta hand om alla behövs du. Någon måste ge de svaga, de minsta en röst denne någon är du. När ett barn blir kränkt, mobbat, utstött, oälskat och oönskat så slutar barnet kanske inte att älska sina föräldrar, nej barnet slutar älska sig själv. Och då behövs du där som en livboj på riktigt. Du både räddar liv och för någon tillbaka till livet när du vågar se, lyssna och agera.

Om inte nu, när? Om man skjuter upp saker och låta beslut bli till ett sedan är kanske att vänta till det är försent. Men att skjuta upp saker och beslut är ett alltför vanligt fenomen då man vill undvika att göra något som borde göras, trots att man vet att det kan få negativa konsekvenser.

Men vi hinner inte engagera oss för vi har ju så mycket vi ska göra. Mobiltelefoner ringer och vi pratar ofta och länge med de som är långt borta men sällan med dem vi har bredvid oss. På liknande sätt är det när vi ska lägga tid på de som är utsatta i vår närhet. Då blir vi både stumma, dumma och blinda. Vi skjuter problemen framför oss och de blir till ett evigt sedan. Man skulle kunna säga att det blir en snabb lösning som går fort men ingenting blir gjort. Det är inte samma sak som att vara lat, utan snarare ett sätt att hantera de obehagliga känslor som problemen skapar men som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Ambitionsnivån är det oftast inget fel på för vi har oftast höga krav på oss själva. Men vi kanske känner oss små inför de problem vi ser i Sverige idag. Den trasighet vi har i våran närhet känns alltför kraftfull att hantera eller klara av. Men ska det behöva vara så i vårat rika land?

Missförstå mig inte nu för kyrkan och kyrkfolk gör otroligt mycket och har ett stort engagemang för både barn och vuxna men behovet är enormt. Be till Gud att han sänder fler arbetare. För någon behöver liv och det kan du ge genom att du delar med dig av ditt liv, ditt goda. Där och då förvandlas vår tro och våra kyrkobesök från underhållning till att bli något viktigt, något som verkligen betyder något. När vi vågar hjälpa öppnas en port som leder till ett liv för någon som saknar en egen röst någon för vilken livsgnistan och tron på en framtid, tron att det finns någon som är god, börjat slockna.

På något sätt ser jag Jesus förhärligad då vi agerar i kärlek och verklig välvilja. Då vi sprider ljus och värme i en kall värld förhärligar vi Jesus. Jesu vilja uppenbaras då vi drar upp och bjuder in någon att dela livet med oss. När vi hjälper någon att gå från död till liv på riktigt ser jag Jesus uppenbarad då ser jag att Guds ljus är tänt på riktigt. Det är ett vardagsmirakel som uppenbaras för oss när våran vilja förvandlas till en genuin och opartisk strävan efter att göra gott för andra, utan baktankar eller egenintresse. 

Vi måste ta hand om de som inte har någonstans att bo när det blåser kallt. Där bland iskalla blickar och glåpord ska vi visa på att vi finns, vi som ser och vi som hör för vi måste bry oss om hur ungarna mår. För dem som inte någon varken ser eller hör måste vi som har ögon att se med och en röst som hörs ropa ut att det finns de som ser och det finns de som hör.

De finns människor där ute som dör och då kan vi inte bara stå och se på. Vi måste göra världen till en bättre plats. Vi kanske inte kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon är kanske slitna ord men sanna ord. Denne någon som behöver kärlek, trygghet och en tro på framtiden finns i din närhet.

Jag tror att efterföljelse handlar om att förstå att Gud är i ett ständigt nu och att det är där vi också ska vara. I denna reflektion funderar jag över ordet efterföljelse och vad det kan innebära.

Vi kanske inte har ett större liv men vi har varandra i våra kyrkor där i våra församlingar. Guds vilja är alltid större än vi kan förstå men är ändå så liten så att den passar våra enkla liv på ett enskilt plan. Det är där jag möter Gud och det är där i det enkla och vardagliga Gud kallar mig till efterföljelse. Att inse att desto mer jag lever i det vardagliga ju mer lever jag i efterföljelse är för mig att se Guds storhet i det lilla. Att fånga dagen och vara vaken och lyssnade i ögonblicken som hela tiden kommer till mig är att leva och söka Guds vilja i nuet. Gud finns där i allt, i ett ständigt nu. Gud är ständigt aktiv och närvarande det är det jag försöker lära mig att se och förstå.

I en tid då vi alla ska följa någon eller räkna hur många följare vi har kan det låta torftigt att slå ett slag för att vara närvarande i det lilla. Men visst kan man väl säga att efterföljelse är att hela tiden ta tillvara de små och för oss kanske obetydliga tillfällena i livet. Han som är störst blir minst för att visa oss på en annorlunda väg än den som är rådande idag. Vi ser efterföljelsen i att vi ska tjäna och älska varandra som han har älskat oss. Vi ska bli mindre för att Gud ska bli större i våra liv. Efterföljelse är att mista vårt liv för att finna att livet är att leva fullt ut i gemenskap med Gud.

Att leva i nuet är att leva i efterföljelse. Lever vi i det förgångna är det lätt att vi går och bär på bördor från misslyckanden vi kanske har begått tidigare i livet. Misstagen att vi inte tog chansen att leva i efterföljelse då när vi hade chansen gör ont inom oss. När det förflutna kommer ikapp kan det vara svårt att gå vidare. Det är lätt att fastna och tänka på hur många chanser till efterföljelse som gått förlorade. Det går som en loop, det blir till något som upprepar sig i en oändlig eller oavslutad cykel. Vi är alla människor och mänskliga och vi går alla vilse ibland men efterföljelse är att följa efter någon som går före och då får man inte stanna till utan går vidare och finna nya vägar.

Lever vi i framtiden är det lätt att vi skjuter viktiga beslut framför oss. Efterföljelsen kommer men inte idag, men någon gång i framtiden.

Nej efterföljelse handlar om att leva nu och att ta beslut nu. Att leva nära Gud och fånga Guds vilja i vardagen. När jag följer min egen vilja stöter jag oftast på patrull för det slutar alltid i att jag ser på mina begränsningar. Efterföljelse är att följa någon annan, att söka Guds vilja och inte min. Kanske handlar det om att om någon vill gå i Jesu fotspår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa honom.

Gud vill visa oss på våra begränsningar när vi sätter tilltro till vår egen förmåga. Den helige Ande blåser dit den vill och då är det bra om vi inte sitter fast i egna tankar och idéer. Efterföljelse av Andens vind är en viktig ingrediens i att skapa Guds vilja i våra liv. När Andens vind blåser på oss får inte våra egna hämningar blockera oss och hindra Guds frihet i våra liv. Gud vill fylla oss med liv när vi tillåter andens vind att gripa tag i oss och föra oss vidare blir också Gud fri att fylla oss med det han vill.

Men att se på andra människor och försöka efterlikna dem är inte att leva i efterföljelse. Gud finns i det enkla och kanske monotona liv vi alla lever i varje dag. Men det är där i detta eviga nu Gud finns och vill möta oss där vi finns. Den grå vardagen blir till ett äventyr för Gud behöver inte visa oss märkvärdiga saker för att vi ska känna att vi lever i efterföljelse. Gud behöver inte heller ge oss märkvärdiga uppgifter utan det han vill visa oss är att han hela tiden finns med oss.

Att vara ärlig mot Gud och mot sig själv och att hela tiden söka, lyssna, se och vandra med Gud i vardagen är att leva i efterföljelse.

I denna reflektion vill jag fundera över vart våra tankar går och vart vi har vårt hjärta, ja vad som är det viktigaste i våra liv helt enkelt.

Vi älskar våra jordiska ägodelar. Och vi tackar Gud för hans godhet då vi ser hur han har välsignat oss med alla dessa underbara materiella ägodelar vi fyller våra liv med. Vi älskar dessa saker så till den grad att vi sätter Gud på andraplats i våra liv. Vi sätter liksom allt vi äger före Gud samtidigt som vi tackar Gud för hans kärlek och godhet för att han gett oss möjligheten att få äga dessa saker. Vi säger, – ”När nu Gud har gett mig en massa fina ägodelar så vill han att jag ska njuta till fullo av dessa. Och han är så kärleksfull så han förstår mig då ägodelarna tar en allt för stor plats i mitt liv”.

Vi kysser vår fina bil god natt samtidigt som vi glömmer att be aftonbön och tacka Gud för den dag han gav oss. Vi vaxar och skurar vår båt i timmar och ger Gud några minuter. Vi snickra och renoverar, vi matar och tar hand om våra djur. Vi ängar tid åt idrott och fritidsaktiviteter och ser över den utrustning dessa aktiviteter behöver. Vi spanar i börslistor och planerar våra inköp av de aktier som vi gärna vill äga. Vi vill ha och köpa så otroligt många saker och frågan är, äger vi sakerna eller äger sakerna oss?

Sammanslaget blir det till så otroligt mycket av vår tid som inte vi ängar en tanke på Gud. Vi fyller våra dagar med så mycket så att vi glömmer att älska Gud. Vi glömmer även att vi ska älska våra medmänniskor. Vi älskar det skapade men glömmer att älska skaparen, Herren vår Gud.

När vi har händerna fulla, när våra lador är fyllda till bredden hur ska vi då kunna ta emot det som Gud vill ge oss?

Sätt Gud först idag. Sätt Gud först alla dagar. Börja dagen med en bön och att tacka Gud för han är god. Ställ in ditt focus på Gud redan i början av din dag. Be om att du ska få visheten att sätta Gud först i ditt liv. En bön om viljan att du ska prioritera honom före dina jordiska ägodelar, en strävan efter att Gud ska få förstaplats och vara nummer ett i ditt liv.

Jag tror att när vi börjar prisa och tacka Herren vår Gud och sätter honom först börjar det ske märkliga saker i våra liv. Då vi låter himlen få veta vart vi har vårt hjärta och vad vi tycker är viktigast i våra liv sker det mirakler där vi går fram. Vi kanske inte alltid ser dem men miraklerna finns där om vi sätter Gud först och tackar honom för att han är god. Låt inte Gud komma på andra plats i ditt liv utan låt Gud bli det centrala och det viktigaste i ditt liv. Arbeta med att minimera de distraktioner som vill störa din kontakt med Gud.

Frågan som är viktig att ställa sig ibland är om människors gillande är viktigare för oss än Gud? Ställ frågan till dig själv, lyssnar jag mer på människors åsikter än på Gud? Vill jag bli populär för allt jag äger än för att jag tror på Gud? Är status viktigare än Gud? Älskar jag Herren, min Gud, med all min iver, all bön, och allt förnuft? Älskar jag mina medmänniskor lika mycket som mig själv?