Ett kors, en avrättning. Ett liv släcks. Allt är slut, ja allt är verkligen slut. Ingenting av ära, beröm och framtidstro fanns kvar. Detta kors hade tagit död på den tro de hade haft. Allt var slut. Nu när döden hade segrat så var allt hopp borta. Men det skulle visa sig än en gång, men nu på ett påtagligt tydligare sätt än tidigare, att Guds vägar definitivt inte är människans. En för oss omöjlig dörr öppnades på vidgavel. En väg till förlåtelse och försoning, en väg av tro, hopp och kärlek. En väg från död till liv

En sten rullades bort från graven och sedan dess har stenar rullatsbort. Stenar av ord från någon som inte förstått att där och då öppnades dörren till frihet, frihet genom nåden genom tron på Jesus Kristus död och uppståndelse. Så enkelt men så svårt.

För mig är det just det enkla som är den sten som blockerar vägen till Gud. Jag vill ju så gärna göra något för att förtjäna frälsningen, som att rulla bort den sten som ligger i vägen. Men om jag måste göra något för att förtjäna frälsningen så är den inte gratis. Och då blir det som Jesus gjorde där på korset en underbar uppoffring men inget som går från död till liv för mig. Allt blev fullbordat där på korset. Det enda jag behöver göra är att tro. Tron förflyttar berg. Tron förflyttar också stenar så att jag ser livet och ljuset från Jesu öppna grav.

Orden från korset ekar i mitt huvud – ”förlåt dem för de vet inte vad de gör”. Dessa ord träffar mig. Jag förstår att bollen ligger hos oss hur vi förhåller oss till denna bön. Vi vet inte alltid att vi handlar orätt men genom denna bön kan vi ta till oss förlåtelse.

Vårt förhållande till livet blir olikt i hur vi ser på döden. Jag menar livet blir meningsfull eller meningslöst beroende på hur vi uppfattar döden. På samma sätt blir döden på korset meningsfullt eller meningslöst beroende på hur vi uppfattar uppståndelsen. Det är inte oviktigt hur vi tar in detta i våra liv. Det Jesus Kristus gjorde där på korset skapade en helt ny era för mänskligheten. Vi vet inte hur det var att leva före korsfästelsen men det måste gått en våg av kärlek och nåd över hela världen när Jesus uttalade – det är fullbordat. En tung börda lyftes från våra axla. Våra ryggsäckar med vår samlande skuld tömdes. Enligt mig hördes det ett stort – Välkommen hem mina barn, från himlen.

Vi är aldrig ensamma. Efter korset finns Gud alltid tillgänglig för oss. Det kanske är svårt att se och förstå, men så enkelt är det.Vi måste ta påskens budskap på allvar och tro på att stenen rullades bort för att visa på ett annat liv. Ett liv där Gud visar oss sin godhet likt när vi äter en god påskmiddag. Vi måste äta sakta och tugga noggrant för att riktigt känna smaken. Att slafsa i sig maten fort gör att vi varken känner doft eller smak på det vi äter. Likadant är det med tron. Ta till dig tron tugga för tugga. Vissa saker måste man lära sig äta medans annat är mer lättsmält.

Gud har inte bråttom han finns där när du är redo att söka honom. Stenen är bortrullad vägen är öppen. Ja det som hände där i Jerusalem är kanske svårt att förstå men börja gå. Chansa på att dörren som öppnades leder till frihet. Livet som kristen är inte en massa måsten, nej livet som kristen är att finna livet i livet. Att finna guldkornen i vardagen. Att lägga ett pussel av vardagshändelser och se hur konturerna av Guds ansikte börjar växa fram.

Gud vände människors ondska till en väg till förlåtelse och försoning då i Jerusalem, och han är likadan i dag. Tappa inte tron på det goda för något som människor gör. Gud är inte ond bara för att det finns människor som väljer att vara onda. Gud är god och tar emot oss och förlåter våra tillkortakommanden och visar oss kärlek och nåd om vi ber om det.

Amen

Vissa dagar är som ett hav och en segelbåt. Medan andra dagar går man och bär på ett stort, stort förlåt. Ja en bön till Gud att han inte ska straffa mig för allt ont jag har gjort och för alla dumheter jag kommer att göra. Min bön är ärlig och jag ber till en arg Gud som jag tror jag måste vara rädd för. Eller hur är det måste vi blidka en arg Gud? Ja hur är det, är Gud arg på oss människor? Nej inte om du frågar mig för jag tror inte på en arg Gud.

I mina tankar är Gud inte en arg Gud. För mig så skiljer sig Gud från den föreställning som jag tror många går och bär på. I mina reflektioner kring tro så brukar jag alltid framhålla att Gud är kärlek, kärlek och kärlek. En sträng Gud som kräver försoning och en ursäkt för att vi hela tiden förolämpar honom finner ingen plats i mitt sätt att se på Gud. Dock ska vi alltid be om syndernas förlåtelse.

För mig är Gud försoning och kärlek. För mig är Gud någon som älskar oss människor på ett underbart sätt. När jag nu konstaterat att Gud är kärlek så vill jag också påstå att kärleken inte kan förenas med straff. Gud älskar oss människor och det är snarare så att det är Gud som vill stilla vår ilska. Människa är duktiga på att visa sina mörka sidor. Genom hela mänsklighetens historia har vi visat på vår ondska och vår bortvändhet från Gud. Inte minst i våra dagar ser vi hur mörkret från våra beslut sprider sig. Vi kan helt enkelt inte vara goda på egen hand. Människan behöver Gud i vårt sökande efter godhet.

Men Gud har tid att vänta på att vi kommer till insikt. Gud har både tålamod med oss och viljan att leda oss om vi ber om hjälp.

Det händer mycket under påsken som bevisar att Gud älskar oss. -Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son.

Nej en Gud som låter sin enfödde son dö för att han vill förenas med oss är inte arg. Ett sådant agerande är snarare det största beviset på att Gud älskar oss människor. Nej när Jesus Kristus hänger där mellan himmel och jord så är det inte ett bevis på ilska. Där på korset visade Gud oss en annorlunda lag som visar oss styrka genom att vara svag. Armarna är stärkta ut mot oss som någon som vill omfamna oss och ge oss en kram.

Där och då blir Guds svaghet förenad med min svaghet. Genom Jesus blir Gud och människan förenade. En förening i kärlek och inte i bortvändhet och ilska. Jesus gav sitt liv för dig och mig frivilligt och fylld av kärlek.

Så låt inte dig luras av trångsynta människor som vill få dig att tro på en arg Gud. Det är människan som är arg och oresonlig. Människan vill helt enkelt inte tro på en Gud som är god och ser på oss människor med kärlek.

Älska Gud av hela ditt hjärta och älska människor. Låt detta bli en bön och en önskan. Släck ditt mörker genom att låta Guds ljus lysa upp dina tankar och handlingar. Gud behöver ljusbärare i denna mörka värld.

Gud är inte en arg Gud och såren han har, såren han fick då han gav sitt liv för dig och mig bevisar hans kärlek till mänskligheten.

Vägen till korset inte vägen mot något inte vägen från något utan vägen till något.

Vägen till korset är en berättelse som innehåller så mycket av hur livet är. Jesus rider in i jerusalem och alla hyllar honom som en kung, en befriare. Jesus red där på åsnan genom folkhavet likt en segelbåt en solig dag till havs. Allt kändes bra, lärjungarna kände att det är nu det händer. Där fanns dom de som mött Jesus på ett eller annat sätt. Kvinnor och män sida vid sida. Barnen jublade och sjöng. Alla såg och förstod att Jesus var en man som ville väl. En man som skulle bli en bra ledare. Alla förstod att Jesus var sänd av Gud och att han var en stor profet. Men var han Messias? Ingen som stod där förstod att här kommer Gud i mänsklig gestalt ridande.

Mitt i allt jubel och alla hyllningar dolde sig ändå ett visst tvivel. Och man frågade: ”Vem är han?” Och folket svarade: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.” Trots alla under och tecken fanns där ändå något hos Jesus som folk saknade för att de skulle tro att han var den Messias de väntat på så länge.

Ja vi som nu har svaret på hur Gud räddade världen genom att Jesus gav sitt liv för oss och uppstod tvivlar väl inte i fråga om Jesus gudomlighet, eller? Men när Jesus nu rider in på åsnan har inte detta hänt. Men alla som stod där ville nog tro att vägen till korset var vägen som skulle leda bort från den romerskaockupationsmakten. Men Jesus kom inte inridande med den typen av politiska ambitioner.

Men om vägen till korset var vägen från något. Kanske trodde folket på en befrielse från det religiösasystem som rådde? Ja Jesus var ju inne på det för han gick hårt åt de diskussionsglada fariséerna. Mot deras fräcka metoder deras affärsidéer i templet. Deras förvanskande av Guds goda lag. Det är klart att Jesus ville hjälpa människor och befria dem från dessa. Men inte med makt i form av styrka och hårdhet utan med kärlek. Det är svårt att greppa men Guds väg är inte makt utan kärlek. Jesus vill även befria fariséerna från dem själva.

Jesus kommer inridande på en åsna och låter sig hyllas. Jag har svårt för denna bild. Den slår liksom en kullerbytta i mitt huvud. Jag hade nog själv stått där med palmblad och ropat, men samtidigt så blir jag lite kluven inför denna text. Allt är så rätt men samtidigt så fel. Om jag nu bortser från den teologiska symboliken och bara finns med där och då. Det känns liksom inte som Jesus.

Jag tänker på lärjungarna som måste ha tänkt, det går bra nu, kompis det går bra nu. Hur det kändes för dem lite längre fram efter korset. Kände dom sig dumma? Kände dom att de skulle förstått vad Jesus undervisat dem om? Vad hade de missat? Kom tvivel? Kom en känsla av att de ändå satsat på fel häst? Men allt detta kom senare. Nu var det medvind.

Och så är det även för mig. Vissa dagar är som ett hav och en segelbåt.
Vågorna gungar mig, mot det lugn jag vill ha. Jag kan känna Guds närhet i de dagar allt känns bra.

Men jag finner de personliga mötena med Jesus i bönen (samtalet) och i bibelläsningen ( där hör jag Jesus). I mörkret behöver jag ljuset mest och då är det lättare att se Jesus. I det personliga mötet när allt känns hopplöst finner jag hopp i närheten av Jesus. Inte i hurrarop, applåder och glamour. Jesus finns liksom inte där på något vis.

Men visst ska vi hylla Messias Jesus Kristus på alla sätt vi kan. När Jesus rider in ska vi stå där med palmblad i händerna. Vi ska låta Jesus rida in i vårt mörker med sitt ljus. Jesus kommer till oss med sitt ljus och förändrar hopplöshet till framtidstro. Inte med makt utan med kärlek.

Via Dolorosa eller smärtans väg är den vandring med korset som Jesus gjorde fram till Golgata och långfredgens korsfästelse.

Ja vägen till korset som herre Jesus Kristus gick är egentligen en väg utan slut. Vägen rymmer även så många tolkningsmöjligheter att den är svår för oss att greppa. Ja och hur ska man förstå att någon som går mot ett tortyrredskap med en dödsdom hängande över sig kan leda till liv. Ja nu när vi sitter med facit i hand så kanske vi kan försöka förstå, men där och då måste det bara ha känts hopplöst för lärjungarna, ännu en krossad dröm.

Jesus vandring mot korset var en ensam vandring. Desto närmre han kom desto ensammare blev han för alla svek och försvann. Och lite så kan det vara även för oss. När vi vill gå mot korset, gå mot vår längtan för att vi vill försöka komma närmre Gud, så kan man bli ensam och missförstådd. Ljummet och tro på en lagom nivå är typiskt svenskt. På något vis så har kristen blivit synonymt med en trist-en. Ja närmar man sig korset för mycket desto större risk blir det att man blir ensam och misstolkad.

Jag har funderat om detta att bli misstolkad även var ett av problemen Jesus fick kämpa med under hans vandring mot korset. Av förståeliga själ så var det svårt för alla runt honom att förstå vad detta skulle leda till. Allt de hade varit med om, alla under, alla som blivit helade från sjukdomar, att gå på vatten och göra vatten till vin, uppväcka människor från det döda. Alla kloka ord, alla böner alla predikningar och alla löften om ett bättre liv. Skulle allt bara sluta med en avrättning? Vilket antiklimax. Men detta var något Jesus hade försökt att förklara för lärjungarna men ingen förstod. Eller snarare ingen ville förstå. Allt gick mot deras mänskliga sätt att tänka. Och jag förstår dem, hur skulle en död kunna hjälpa någon? Allt måste bara ha känts galet.

Men Guds väg är en annan väg. För Jesus gick inte korsets väg från liv till död utan från död till liv. Jesus öppnade en dörr när han valde korsets väg, en dörr som öppnas med tro och som leder till ett liv efter detta. En tro som bygger en bro mellan människan och Gud.

Förväntningarna på hur Gud ska vara och tänka har genom alla tider varit en stötesten för de som vill vandra mot korset. Gud och den befrielse som korsets väg bygger på är inte makt utan kärlek. Endast kärleken segrar över ondska och hat.

Korsets väg är Guds stora kärleksförklaring till oss. På något vis älskar Gud oss till frihet. Jesus gav sitt liv för oss frivilligt det var Messias uppgift. Människor tror på makt, Gud tror på kärlek.

Ja korsets väg var en väg av lidande och död. Men korsets väg slutade inte där. Nej korset väg leder till uppståndelse, liv och ljus.

Vår kors väg blir kanske inte en dans på rosor men vi får aldrig glömma när vi pratar om svårigheter och problem gällande vår tro att samtidigt prata om uppståndelsen. Ljuset segrar alltid över mörkret.

Vi har ett hopp att dela med oss av. Hoppet är korsets väg.

I dessa tider kanske man ska avstå från något, men samtidigt frågar man sig vad?

Mitt förslag är att man kanske ska avstå från meningslöst prat, skvaller, baktala och ljuga om någon. Man kanske även ska öva sig i att inte tänka onda tankar.

Försök att tala klokt och tänka goda tankar under en vecka och du ska se att du bidrar till förändring. Dina samtal får mening och trovärdighet. Dina tankar blir något du törs dela med andra. Det blir som en dusch för själen.

Plantera något nytt i din andliga mylla och du ska få se att något nytt börjar gro.

Jag var in på en märklig plats igår. En stor byggnad som inte var så vacker på utsidan. Men när jag gick mot ingången öppnades porten av sig själv. Och där bakom dörren fann jag att den stora salen jag klev in i var fylld med saker som vittnade om guds skaparkraft. Jag blev stående en lång stund och lät de saker jag såg tala till mig. Det vittnade om hur god Gud är och vilka gåvor han har berett för mig. Ja inte bara för mig utan där fanns saker som både små, små kryp till jordens stora djur och även vi människor måste ha.

Ingen människa, hur klok den än är, skulle kunna frambringa de saker jag såg. Det är det som var det märkliga. Någon har skapat dessa ting bara för att vi ska ha det bra. Det mesta vittnade om guds godhet och guds märkliga verk. Jag kände mig omfamnad av Gud där jag stod i denna enorma sal. Vilken otrolig variation, här finns något som passar alla. Variationsrikedomen var så underbar och fantastiskt. Och allt var liksom skapat av någon som förstod hur naturen fungerar. För nästan allt i denna sal skulle, som jag, en dag bli till mull. Av jord är du kommen, jord skall du åter varda.

Det konstiga var att det enda som inte passade in i detta kretslopp var de saker som kloka välutbildade människor hade kommit på. Det fanns en hel del förpackningar och förpackningsmaterial som inte var ämnade för att passa in i det naturliga kretsloppet utan i stället blir till problem när det hamnar i jorden. Men så kan det bli när vi anser oss kloka och sätter oss över guds plan.

Men för mig blev detta besök där jag såg guds mäktiga verk och guds godhet mot mig en något som kommer att följa mig på min resa genom livet. Mötet gjorde mig lite rörd när jag insåg guds godhet mot mig när han har skapat så underbara gåvor bara för att jag ska ha det bra.

Ja jag kanske ska nämna att denna plats där Gud öppnade mina ögon för sin godhet och där jag fick se Guds mäktiga verk var i matvarubutiken på vår gata. Vi måste likt de blinda vi läser om i bibeln be Gud om öppnade ögon så vi kan se Guds godhet och Guds mäktiga verk i vår vardag.

Gud och hans änglar finns överallt även i matvarubutiken. Om vi öppnar våra ögon så finner vi att Gud är närmre än vi förstår.

Gå ut i vardagen men intentionen att försöka se Guds mäktiga verk och du kommer att gilla det du ser. Och kanske säger du, nu ser jag din kärlek mot mig. Nu känner jag livet ifrån dig. Tack Gud för dina mäktiga verk.

Bland sorlet från alla intryck och upplevelser vi möter i vår vardag kan det upplevas svårt att se Guds mäktiga verk. Fast egentligen är det ganska enkelt att se Guds mäktiga verk. Vi behöver bara se på naturen, känna luften vi andas, ja sol vind och vatten höga berg och djupa hav. En blick i spegeln vittnar också om Guds mäktiga verk. En människa är så vacker och komplicerad att det är helt obegripligt att vår kropp fungerar.

Att se på skapelsen och det skapade är att se på Guds mäktiga verk.

Gudstjänst är ett ord att meditera och fundera över. Gudstjänst, att vara i tjänst för Gud det är stort. Att vara i Guds tjänst är ett av Guds mäktiga verk. Där du och jag är medskapare och de som ska vårda skapelsen och det skapade. Det skapade är Guds mäktiga verk och vi lånar bara det av Gud under våra levnadsår, sedan ska det lämnas tillbakas till Gud och nya generationer.

Under våra levnadsår står vi i guds tjänst. Allt vi gör och alla våra beslut påverkar skapelsen och det skapade. Våra beslut är något som kommande generationer kommer att få leva med. Jag tror därför inte att vi ska skilja på tron på Gud och det vi gör utanför kyrkan.

Jag anser att vi alltid står i Guds tjänst. Är vi politiker gäller det att fatta viktiga och riktiga beslut. Är vi chefer så gäller det att fatta viktiga och riktiga beslut. Ja genom alla våra yrken tjänar vi Gud och måste därför ta viktiga och riktiga beslut. Alla våra handlingar är viktiga för allt får konsekvenser. Vi är alla med i Guds mäktiga verk.

Våra ord och handlingar får konsekvenser därför är det viktigt att vi tänker oss för. Våra goda ord och handlingar är Guds mäktiga verk. Vi ska ta med oss vår tro ut i vardagen och se vår tro som Guds mäktiga verk. Vi ska förmedla ett hopp in i hopplösheten. Där diskussionen oftast mynnar ut i hopplöshet och villrådighet där ska vi vara och sprida hopp genom Guds mäktiga verk. Hat byts ut mot kärlek om vi låter ett hopp att allt går att förändra. Att ge hopp är att vara i tjänst för Gud.

Att värna om miljön är även det Guds mäktiga verk. Gud gillar sin skapelse och vill att vi ska vara rädda om den. Vårt handlande i vår vardag i smått och stort är viktigt.

Att tänka stort och att tänka smått, att göra mycke eller göra lite är kanske bara bara mänskliga tankar för jag tror att allt vi gör och tänker är en del i Guds mäktiga verk. Våra futtiga liv är bitar i ett pussel ett pussel som kallas Guds mäktiga verk.

Vi måste börja tänka större och se vårt engagemang i ett större perspektiv. Vår tro på Gud måste få oss att tro på Gud på riktigt. Att rakryggade tjäna Gud och visa på att Guds mäktiga verk är en verklighet som pågår just nu överallt.

Jag vill avsluta med en Psaltarpsalm.

Psaltarpsalm

Psaltaren psalm 147, vers 7-15

Tacka Herren med sång,
lovsjung vår Gud till lyra,

han som täcker himlen med moln,
som skänker regn åt jorden
och låter gräset gro på bergen,

han som ger föda åt djuren,
åt korpens skrikande ungar.

Han gläder sig inte åt stridshästars kraft
och soldaternas snabba steg.

Nej, Herren älskar de gudfruktiga,
dem som hoppas på hans nåd.
Lova Herren, Jerusalem,
Sion, prisa din Gud.

Han gör bommarna för dina portar starka
och välsignar ditt folk där inne.

Han ger fred och välgång åt ditt land
och mättar dig med finaste vete.
Han sänder sitt bud till jorden,
snabbt löper hans ord.

Vi säger att vi lever i en mörk, omänsklig och ond tid. Jag har funderat lite över detta och fråga mig själv, är det verkligen tiden som är mörk, omänsklig och ond eller är det människor som är mörka, omänskliga och onda? Tiden kan inte vara ond den rullar ju på som den alltid ha gjort och kommer att göra.

Tiden flyter på som den alltid gjort. Dagar blir till år och inget är nytt under solen. Det är här vi måste försöka hitta metoder att bryta detta mönster. Vi måste höja våra röster och visa på att vi har ett alternativ, ett sätt att leva som leder till en förvandling i tanke, ord och handling. Det finns en väg framåt bortom uppgivenheten i tankar som att ”det är en mörk tid” för med sig. Förvandling börjar med ett hopp och en tro på det ljusa. En tro på att ljuset alltid segrar över mörkret. En tro på det goda och på att det finns något som är större än oss själva. Detta något är när vi alla går samman och hjälper varandra att inte tappa tron på en bättre värld.

Jag tycker att vi som tror på det goda är som stjärnorna på natthimlen. När vi blickar uppåt en stjärnklar natt så är det inte mörkret vi ser. Nej vi ser och förundras över alla stjärnor som lyser. Så ska det vara med oss, vi ska stå där i mörkret och sprida vårt ljus. Visa på kyrkans goda arbete. Ett arbete där grundtanken är att sprida det glada budskapet att vi är älskade av en god Gud och att vi ska älska varandra.

Det är svårt att låta bli men vi får inte låta det onda dra ner oss i missmod. Vi måste vara ljus som värmer och sprider en tro på det goda. Vi har alla olika sätt att sprida det glada budskapet men tillsammans bildar vi en fantastisk symfoniorkester, en världsvid symfoniorkester. Vi är ett i Kristus Jesus.

Vi ber

Vår Fader, du som är i himlen. 
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 

Amen

Jesus sa – jag är livets bröd.

Bröd är något fantastiskt. Bröd finns i alla former och med olika smaker så det passar alla. Bröd finns med oss genom hela vår resa genom livet. Från vaggan till graven eller rättare, från ax till limpa. Alla har minnen av bröd. Mormors bullar, en macka med prickigkorv och choklad under någon skidutflykt. Alla trötta morgnar vi suttit där och ätit bröd. Alla kalas vi firat med vänner där har faktiskt brödet varit helt omöjligt att vara utan. Dop, bröllop och begravningar är brödet en viktig ingrediens.

Livet är faktiskt fyllt av bröd utan att vi tänker på det. Lite så tänker jag även då det gäller Jesus vår herre och Gud. Gud finns med oss överallt. I vardag och fest finns Gud med. Men på något sätt har Gud blivit så naturlig så vi linte lägger märke till honom. Lika osynliga som kakfataten är på våra kalas, trots att de står mitt framför oss. På samma sätt är det med Gud, han finns där i vår vardag utan att vi ser honom. Gud, skaparen av allt, skapade alla ingredienser som vi använder när vi bakar. Allt är egentligen en gåva från Gud. Men det är så naturligt så vi inte ser det och när vi inte ser och förstår att allt är en gåva från Gud så tackar vi inte honom för detta. Vi vänder oss sällan till Gud och tackar honom för allt det goda vi får. Vi gör inte detta av otacksamhet utan av okunskap att allt är en gåva från Gud.

Gå ut och gör alla folk till lärjungar. Sänd ditt bröd över vattnet är viktigt på många sätt. Vi måste göra allt vi kan för att påverka våra makthavare så de förstår hur viktige det är att ge till en värld i nöd, en värld som svälter. När vi går ut till människor som lever i en helt annan verklighet gällande bröd än vi är van vid, ser vi också nöden. Vi inser snart hur viktigt brödet är.

– Gå ut och gör alla folk till lärjungar, gå ut och inse att alla människor är våra bröder och systrar som behöver hjälp. Men detta har vi svårt att ta till oss. Likt brödet på vårt bord finns de behövande hela tiden i vår närhet men vi ser dem inte. De behövande har på något sätt blivit några som alltid finns och på något sätt ha de blivit osynliga. Vi sänder vapen till behövande, och det är kanske rätt, men samtidigt finns det människor som lever på gatan i vårt land. Det finns hela länder där nästan alla saknar bröd. Behovet är enormt.

Vi ska sända bröd till människor runt omkring oss. Ätbara bröd i fysisk form, men också bröd i form av ord. Inte för att vi förväntar oss att få något tillbaka utan som gåvor. Gåvor av godhet bakad med kärlek. Vi ska ge människor i en kall och mörk värld varma, nybakade bröd fyllda med kärlek. Bröd fyllda med hopp. Bröd fyllda med tro på en framtid.

Gud gav oss livets bröd – Jesus. Men när Jesus gick här kände människorna inte igen honom. Jesus finns hela tiden i våran vardag, ibland i form av bröd, men vi ser inte Jesus. Det är svårt att peka på någon som blivit så naturlig så vi glömmer att han finns i allt och alla. Men ser du efter ska du finna att han står där likt kakfatet på kalaset.

Gud finns i våran vardag och en doft av nybakat sprider sig från honom. En doft som påminner oss om att han alltid har något nytt och fräscht att erbjuda oss.

Försök känna doften och sprid den till andra.

Gud finns i en pepparkaka och ett glas mjölk. Så enkelt men så stort.

Amen.

Att se på varandra med kärlek är kanske det bästa vapnet i kampen mot ondskan. Jag är naturligtvis inte omedveten om att det finns människor som är onda och som vi på riktigt ska vara rädda för. Men tänk ändå om människor såg på varandra med kärlek, vilken värld det skulle bli. En värld där vi såg världen genom en femårings ögon. Där allt är spännande. Där inte bagateller, yta och förutfattade meningar spelar någon roll. Där inte hudfärg, vilken religion man tillhör eller politisk ställningstagande är det viktigaste. För en femåring räcker det med att veta någons namn för att denne ska vara en vän.

Kanske man här kan kan jämföra hur vår herre Jesus Kristus tänker om oss och möter oss med kärlek. Jesus känner oss och vet att vi i grunden är goda. Vi har bara låtit synden komma in i våra liv och grumlat vår sätt att se och tänka. Dåliga tankar påverkar och förvrider vår uppfattning och vårt seende på vår nästa, våra medmänniskor. Vi väljer att istället för att möta medmänniskor med kärlek möta dem med förutfattade värderingar och en likgiltighet inför deras livssituation. Jag tror vi behöver stanna till och se människan. Stanna till och se hur vi bemöter vår nästa.

Jesus gav sitt liv för oss, för dig och mig. Är vi villiga att ge vårt liv för någon. Jag menar naturligtvis inte att vi ska låta oss spikas fast på ett kors. Nej det jag menar är, är vi villiga att ge vårt liv och lägga våra förutfattade värderingar åt sidan och se på våra medmänniskor som systrar och bröder. Se på dem vi inte ser i vanliga fall.

Vi tillåter dem vi älskar att göra ganska grova misstag bara för att vi vet att de inte är sådana jämt. Familjemedlemmar är ett bra exempel på detta. En brokig och tokig skara människor som gör fel och misstag hela tiden men som vi möter med kärlek. Ja i vissa fall är vi till och med villiga att dö för dem vi älskar.

Mänskligheten är Guds familj. Guds tokiga brokiga skara gör fel, fruktansvärda fel, men om vi ångrar oss så förlåter Gud oss och möter oss med kärlek. Synden är liksom ingen stor grej för Gud. Gud säger – Dina synder är förlåtna, gå och synda inte mer.

Vi ska därför se på varandra med en förlåtande blick. Fördömande kommentarer, prat bakom ryggen och direkta konfrontationer är inte vägen framåt. Men att se varandra och tänka – hur skulle Jesus handlat inför det jag nu möter.

Jag tror vi ska vara glada och trevliga och möta människor med kärlek där vi går fram i vår vardag. Att möta ett ansikte som lyser kan göra att hela dagen blir förändrad.

Kanske kan kampen mot det onda just vara att en kamp som startar i vårt inre. En kamp där jag låter det lilla ljus jag har lysa i mig själv. Där Gud själv får lysa genom mina sprickor så min omgivning och dem jag möter får en ljusglimt av himlen i en annars lite ointresserad värld.

Här får vi också tänka på att hjälpa varandra och bära varandras bördor. Ingen är felfri. Ord och handlingar är inte lätta att handskas med. Vi ska inte misströsta bara för att vi inte kan vara goda hela tiden. Jesus sa – vem är god förutom Gud? Men när jag har en svacka så får jag energi av någon annan. Vi ska hjälpa varandra och förlåta varandra. Förlåtelsen är en frukt av kärleken. Och att döma någon får inte någon att växa.

Så peas love and understanding på er. Läs det en gång till och ta det till er som en livsstil. Fred, kärlek och förståelse och jag skulle vilja lägga till uppmuntran.

Kampen mot ondskan ska föras med kärlek för kärleken segrar över ondska och hat. Och ljuset segrar alltid över mörkret.