En fruktansvärd tragedi har hänt i Vetlanda och många människor är drabbade. Skadade, anhöriga, vittnen, ett helt samhälle. Men även en ung man som har invandrat.

Den första frågan många ställer sig när något sådant här händer är – vilken nationalitet hade gärningsmannen? Nästa fråga eller rubrik är – är det en terrorhandling?

När man sedan får svaret att det handlar om en invandrad person till Sverige så kommer resten som brev på posten … se här, så här går det när man är för öppen och naiv. Bättre att stänga gränser och göra sig av med dem som inte ska vara här i landet.

Om man sedan tänker en sväng till så är det ingen hemlighet att många människor som kommer till Sverige, alltså flyr till Sverige, kommer från fruktansvärda situationer som för det mesta är helt outhärdliga att ens försöka ta in. Röda korset har sedan tidigare rapporterat att av de som flyr och kommer till Sverige är ca 30% traumatiserade (många gånger av själva flykten) men som klarar av att ”läka” när man kommer i trygg miljö. Men ytterligare ca 30% är så kraftfullt traumatiserade och har PTSD (post traumatiskt stress syndrom) att detta måste den enskilda få hjälp med. Det finns hjälp att få men då handlar det avancerad traumabearbetning som inte finns tillgängligt på så många ställen i landet. Röda korset driver traumakliniker på olika ställen i landet och tar in personer via remisser från Regioner och Vårsta diakonigård (Härnösand) driver också en traumaklinik och arbetar framför allt med nyanlända och asylsökande.

Personer med så svåra PTSD och trauman måste få hjälp, annars riskerar man som person att krascha på olika sätt. Det är svårt för dem att integreras, de har problem med skolgång och språkinlärning på grund av de skador de har.Det värsta är att det kan ta flera år innan det går så långt som till en personlig krasch. Vissa självmedicinerar, för att orka, med de tabletter man ibland kan få tag på via läkare eller via nätet men det är också många gånger mycket droger inblandat.

Nu säger inte jag med tvärsäkerhet att personen som åstadkommit ett svårt trauma för samhället i Vetlanda hade just en PTSD och ett trauma. Men det skulle kunna vara så, och det skulle kunna vara så att denna person självmedicinerat med droger som till slut bara förvärrar traumat och personen löper amok helt enkelt.

En mycket skadad person som skadar många andra, planlöst, i sin närhet och många blir drabbade. Så skulle det kunna vara. Men så skulle det inte behöva vara om dessa personer som bär på dessa trauman från en flykt, från övergrepp, från krigets fasor får adekvat hjälp. Detta måste vi inse och ta på allvar. Det är inte den enda vägen att stänga gränser och slänga ut alla som inte passar in. Det finns en väg där vi faktiskt ger adekvat hjälp och stöd till personer som tagit sig till Sverige och vill vara delaktiga fullt ut i ett samhälle, för samhällets bästa.

Är det naivt att resonera så? Kanske men det är i alla fall ett försök till att hitta medmänskliga vägar för att forma tryggare vardag för alla.

Vi möter alla någon gång en person som bär på denna typ av trauma, i skolan, i affären, i kyrkan, på våra diakonimottagningar. Vi måste därför också lära oss att känna igen tecken, tecken på när psykisk ohälsa egentligen handlar om PTSD och trauman. På olika sätt ska väl vi alltid försöka se och möta den andre …

Ninni Smedberg, arbetsledande diakon i S:t Pauli.