Tro det du tror – 17 juli


3748728b-af34-4851-8a8f-ab91b5d2b940

Tror det var i Fantomen eller möjligen 91:an som jag såg annonsen. De vilda sjöhästarna, stod det, med feta bokstäver – och under såg man en tecknad gosse som dompterade ystra sjöhästar att göra som han ville.

16:50 i postfriska frimärken – och hästarna blir dina.

Självklart. Jag hade 5 kronor i veckopeng så efter bara någon vecka kunde jag avsluta, vad jag anade, skulle bli mitt livs bästa och mest livsförändrande affär. Snart skulle hela övervåningen på vårt hus genljuda av sjöhästarnas ystra gnäggande – de skulle konstra och krumbukta sig och jag, jag skulle vara deras domptör.

16 kronor och 50 öre senare – och en hel värld skulle ligga inför mina fötter.

Fast det är klart – det kunde ju vara ruffel och båg alltsammans. Usch så dumt om det var så. Suck – vad skulle jag göra. Bäst att fråga mamma…
Så jag gick till mamma.
– Vad tycker du mamma – ska jag köpa de här sjöhästarna?
– Gör som du vill Johan. Det är dina pengar.
Ja, men tycker DU att jag ska köpa dem – det kanske är ruffel och båg alltsammans.
-Avgör själv, sa mamma. Veckopengen är din.
– Jamen …vad säger DU …

När paketet kom var det oroväckande litet – inte stort mer än ett kuvert. Och när jag försiktigt sprättade upp förseglingen för att hästarna, som sannolikt ännu var aningens outvecklade för sin ålder, ramlade två ynkliga påsar ut. På den ena stod ett stort A och på den andra ett stort B.
Det var allt.

Jag gjorde som det stod på paketet – spädde ut påse A i två liter kallt vatten, väntade en timme och fyllde sedan på med påse B.

Vattnet blev grönt – spännande – och sen hände absolut ingenting.
Inte minsta lilla gnägg ur burken. Synnerligen besviket ställde jag in den i garderoben och såg med glansig blick ut igenom fönstret. Så var det med den cirkusdrömmen.

Två veckor senare plockade jag ut burken – konstaterade att det simmade omkring två vita plankton i den gröna vätskan – plankton som möjligen med en synnerligen generös tolkning skulle kunnas sägas påminna om sjöhästar.

Lys på dem med en ficklampa och genast snurrar de runt några varv, stod det på den lapp som följt med påsarna. Två plankton och en ficklampa – vem blir världsberömd djurdomptör på den kombinationen. Plötsligt kändes 16:50 som en hel förmögenhet – varför hade inte mamma avrått mig – ja rent av förbjudit mig! Nu blev det ju fel.

På Fjärde söndagen efter Trefaldighet påminns vi om att vi själva har nyckeln till våra beslut. Ingen behöver berätta för oss hur vi ska handla. Vi behöver egentligen inte lyssna till en enda predikan till, inte läsa en enda rad i Bibeln till, inte fråga en enda vishetslärare till. Vi vet redan svaret; Döm inte, så skall du inte bli dömd. Var och en av oss vet precis hur vi bör vara mot varandra för att världen ska bli en smula bättre – vet allt det där som dagens bibelläsningar talar om – och ändå uppträder vi emellanåt som om det vore förstasidesnyheter. Ta ansvar för vad du vet, säger denna söndag. Gör vad du ska, inte för att lagen säger det utan för att hjärtat bekräftar det. Var barmhärtig, så som din Fader är barmhärtig. Tro det du tror.

Johan Dalman, domprost i Strängnäs

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.