Enhet kräver inte enighet – 25 september


4ca9597c-1506-4056-9d2c-3360114921dd

Bland alla fotbollsföreningar, schackföreningen, och politiska ungdomsorganisationer finns också de kristna kyrkorna med för att synas och arbeta för ett gott område.

Denna gång har alla fått uppgiften att lämna in en fråga till tipspromenaden man ska kunna gå genom stadsdelen. Vi sätter oss ner för att komma på en gemensam fråga från oss i kyrkorna. För vi måste ju enas om en enda fråga. Vi kommer att finnas under ett gemensamt tält. Vilken ska den frågan vara? Vi tycker olika frågor är viktiga. Alla tycker att just sin kyrkobyggnad vore fin att få se för de som ska gå tipspromenaden.

PÅ söndag är temat Enheten i Kristus. Och det är ju uppenbart att kristna över världen inte alltid är eniga. Redan kring Jesus hade man olika uppfattningar om vem han var, vad han ville. Man hade olika uppfattningar om hur man skulle organisera sig, vem som skulle göra vad, vad som behövdes göras.

Människan har stångat sig blodig både bokstavligt och bildligt i sin oenighet. I Första Korinthierbrevet läser vi: ”Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”. Har Kristus blivit delad?”.

Men enighet är inte samma som enhet. Att vara enig eller oenig bygger ofta på att man kommer fram till lika eller olika uppfattning om något. Att finnas i en enhet bygger på att det finns något eller någon som håller samman oavsett uppfattning. Därför handlar enheten i Kristus om att Gud själv håller oss i sina händer. Detta oavsett vår oenighet.

Jesu blick och ansikte gör mig medveten om att mitt liv alltid står i förbindelse med Gud, i liv, död, kärlek, enighet och oenighet. Och att den andra människans liv också lever av den förbindelsen. Gud är större än vår uppfattning och vår enighet eller oenighet.

Som människor förminskar vi ibland livet för oss själva och varandra. Det kan vi göra både när vi är så eniga att andra blir marginaliserade, eller när vi är oeniga och hävdar vår rätt på bekostnad av någon annans rätt. När vi förminskar livet vill Gud upprätta oss. Vi är människor som lever och dör, sviker och blir svikna, men Jesus har levt och dött före oss och visat att inget kan visa bort oss själva eller någon annan från Guds kärlek.

Överallt där människolivet blir helt och växer blir enheten tydlig. Livet, solen, dagen, hoppet, den nya början – det förenar oss. Där blir Kristus tydlig.

Då blir kanske frågan inte om vi tycker lika eller olika, utan om vi vill se och visa att vi står i förbindelse med Gud, för vår skull och för andra människors? Vår gemensamma fråga till tipspromenaden blev inte formulerad just så. Men utifrån den tron bestämdes den till att bli en smula ironiskt ställd: ”– Vad bråkar vi minst om i kyrkorna…?”. Och framför vårt gemensamma tält kommer det att finnas en beachflagga där det står GUD?!.

Anna Cöster, präst i Carl Johans församling, Göteborg

redaktionen@svenskakyrkan.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.