Idag möts vi vid stranden av floden Jordan – resan dit gör vi med hjälp av en ikon.
Du och jag har varit där förut – ofta ofta. Även om vi aldrig sett ikonen förut har vi stått här oftare än vi kanske tror. Nästintill dagligen – och vi har gjort det i gemenskap med trossyskon från alla tider.
Men hu vad det blåser om öronen!
På 700-talet drog en stark ideologisk vind fram över den kristna världen. Riktigt var den vinden började går nog inte att säga men en sak är tydlig – från de miljöer där Islam växte fram, där blåste den särskilt stark. Stormen – bildstormen – fyllde människors hjärtan med vrede eller passion beroende på hur man ställde sig till frågan om huruvida Gud kunde avbildas eller inte.
Upptända av övertygelsen om att den avbildande andliga konsten måste bort, brände och krossade bildmotståndarna religiösa bilder varhelst de kom åt. Allt ifrån påvar och kejsare till vanliga troende drogs med i stormvirvlarna som stundtals uppnådde orkanstyrka.
Vinden avtog så småningom, dock utan att helt bedarra. Frågan om de religiösa bildernas vara eller inte vara är ju synnerligen levande ännu i vår tid…
Och här står vi, vid floden Jordan, och känner vinddraget kring öronen.
– Det må så vara, säger Jesus. Det må så vara att ingen människa kan avbilda Gud – men mig kan du avbilda för jag är en människa. Född av kvinna – född och inte skapad.
-Ja, skjuter jag in, det hjälper mig se hur nära du är mig – hur nära vi är varandra. När du om några kyrkoårsveckor maktlös står inför dina domare, vill jag genomleva det – vill jag stå vid din sida och lida med dig – just som du lider med mig.
– Men det är inte allt, fortsätter Jesus. Jag är också Gud – ljus av ljus – sann Gud av sann Gud.
– Ja, säger jag, det hjälper mig förstå varför det du är och gör övergår tid och rum. Är mer värt än jag kan tänka och känna. När du om några kyrkoårsveckor tronar på Faderns högra sida vill jag uppleva det – vill jag sitta vid dina fötter tillsammans med skyn av vittnen från alla tider.
Du är både sann Gud och sann människa, Jesus. Både ovan mig och nära mig. Och när vi nu möts här vid floden Jordan – när jag stannar upp inför en ikon där du, med fötterna i floden Jordan och huvudet omgivet av gudomligt ljus, ser på mig – då påminns jag om det.
Att du är bådeoch.
Fast det är utmanande att tänka så. Vi lever fortsatt i bildstridens golvdrag.
Är Jesus Vägen, Sanningen och Livet eller bara en väg, en sanning, ett liv?
Är det Gud vi ser i Jesus eller bara en ovanligt gudfruktig man?
Kan Gud vara både vanlig och väldig?
Ikonens svar på den frågan är solklar; ja – Jesus är både människa och Gud – både någon, den fattbare, som går att konstskickligt gestalta i färg och form och någon att, bortom alla bilder, tillbe med slutna ögon, i meditation och bön till den ofattbare.
Även för oss som bekänner oss till Kristus som sann Gud och sann människa gör den frågan sig påmind.
Känner du igen dig i människan Jesus. Känner du igen dig så att du ser att jag, Jesus, möter dig i ögonhöjd..
Känner du igen Gud i mig. Litar du på mig som på din Skapare?
Korsdrag!
Johan Dalman, domprost i Strängnäs