Vi hör ihop! Det är så skapelsen är tänkt. Gud och människa, djur och natur, ja hela kosmos, allt hör ihop. Vi är beroende av varandra, från minsta molekyl till största känslostorm. Det är lätt att glömma när vi hastar på med vardagens bestyr.
På söndag är temat Enheten i Kristus. En vacker och omtumlande tanke är att denna samhörighet har med Kristus att göra. Men vad betyder det? Svaret vilar i vem Jesus är.
”Pappa, vem är Jesus som Stefan pratar om?”, viskade min dotter till mig under hennes lillebrors dop. Stefan var prästen. Jag hade aldrig möjlighet att svara henne då och väl hemma på dopfesten var frågan liksom förbi. Men idag kryper den närmare igen. Vem är Jesus?
Det är lätt att svara med definitioner och titlar, som Messias, Guds son… Men vad säger en titel egentligen? Begränsar inte de bara det stora och mysteriefyllda som ryms i honom?
Ibland hör jag mig själv citera första Johannesbrevet. ”Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.” Jesus är denna kärlek i kött, blod och Ande. Men förstår vi vidden av vad denna gränslösa kärlek är och innebär? Det blir lätt en mängd ord, ibland vackra och målande, andra gånger svåra och utmanande.
När lärjungarna söker svaret vänder de sig till honom och då låter han dem ofta vänta. När han sedan väl svarar så får de inte ens föra vidare till andra vad han sagt. Men Jesus ord pekar alltid mot samma avgörande punkt, påskens mysterium. Där vilar tydligen svaret på både lärjungarnas undran och min dotters fråga.
Först inför korset och den öppna graven börjar vi ana vem han är. Där kan vi ana vidden av vad som ryms i och kring honom. Kanske ska vi inte ens försöka förstå vem han är utan istället låta Jesus förstå oss? Det är ändå omöjligt att förstå långfredag och påskdag med huvudet, vi behöver trons redskap.
Så, vem är Jesus egentligen? Svaret är nog kort och gott, annorlunda. När vi tror att vi ska tvätta hans fötter, då tvättar han istället våra. När vi ser bröd och vin, då är det hans kropp och blod. När vi ser vatten, då är det Ande och liv. Jesus låter oss till och med ana att de första ska bli de sista, den störste ska vara den minste och ledaren ska vara tjänaren. ”Jag är mitt ibland er som er tjänare.”
Säger han. Är detta nyckeln, att ta emot gåvan av att låta Jesus tjäna oss? Att låta honom få verklig plats. Att låta honom befria och uppfylla hela vår existens. Undrar vi vad enheten i Kristus är, så kanske det är just här svaret börjar, i Guds tjänande. Att ta emot och föra det vidare.
”Pappa, vem är Jesus som Stefan pratar om?” Snabbt reagerar min hjärna och letar fram alla orden, jag vill förklara, säga allt. Men så hör jag mig själv svara. ”Jesus är så mycket, men det viktiga är att han är här för att hjälpa oss. Bättre svar har jag nog inte idag.”
Det kanske får räcka med det, att han verkligen är här. Men det är mitt svar, hur är ditt?
Fredrik Beverhjelm
Stiftsadjunkt Lunds stift