Världens orättvisor ska inte pågå för evigt


 

Tankar inför domsöndagen 

Hur kände du dig, när du stod med betygskuvertet i hand på skolavslutningsdagen, innan du hade öppnat det? Hoppfull, eftersom du kände att du gjort bra ifrån dig? Orolig, eftersom du kände att du misslyckats?

Jag tror att de flesta, också de som haft de allra bästa förutsättningarna, såväl socialt som intellektuellt, varit mer oroliga än hoppfulla. Betygen, som skulle sporra till goda prestationer, har tyngt och gjort många ängsliga snarare än inspirerade. De känns så slutgiltiga och avgörande för om framtiden ska bli ljus och full av möjligheter eller snäv och begränsad.

Många lärare idag jobbar med ”formativa” utvärderingar. Det är bedömningar som görs många gånger under utbildningstidens gång. Genom att stämma av ofta, kan både lärare och elever kontinuerligt bli medvetna om hur de kan förbättra sig.

Jag undrar om inte berättelserna om domens dag och Jesu återkomst egentligen är tänkta att vara ett redskap i vår formativa utvärdering av våra liv, snarare än berättelsen om när det stora slutbetyget ska delas ut.

Om vi varje domsöndag, varje söndag, eller till och med varje dag, ställer oss Jesu frågor om hur vi har handlat mot de människor vi mött och mot dem vi borde ha hjälpt – de hemlösa, hungriga och törstande, de nakna, sjuka och fängslade – kan det påverka vårt liv.

Om vi varje dag påminner oss om att vi vill göra våra medmänniskors liv lättare, inte svårare, att vi vill bidra till att världen blir bättre, inte sämre, kan det hjälpa oss att faktiskt göra de insatser vi kan. För att vi är människor som står i relation till andra människor i Guds skapelse.

Den yttersta dagen är inte en dag att huka inför, som inför det stora slutbetyget. Jesu berättelser om den dagen säger oss att ondskan har ett slut, vilket är ett hoppfullt budskap i tider som dessa, när krig, terror och våldsdåd möter oss i nyheterna varje dag.

Berättelserna säger oss att alla människors liv, också de föraktade och utanförställdas, är viktiga, att världens orättvisor inte ska pågå för evigt och att det till sist är Jesus själv vi ska möta vid tidens slut. Det är en dag att längta efter utan oro för domen.

De formativa utvärderingarna ska hjälpa oss att leva vårt liv här på jorden i ansvar och kärlek. När tiden är slut väntar kärlekens och nådens blick på alla som vill lyssna på herdens röst, oavsett hur väl de lyckats leva sina liv. Då börjar sommarlovet!

Maria Klasson Sundin, präst och lärare i pastoral teologi 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.