Domsöndagen, 20 november
I den kristna tron är döden inte slutet. Därför avbildas Jesus på korset ibland som en segerrik Konung. Rättvisa och nåd handlar om två sidor av Jesus som kan vara svåra att ta till sig – domaren och kungen.
Endast skymtvis får vi en glimt av vad det betyder att tala om Jesus som domare. När människor oskyldigt lider på grund av andras ondska – då önskar vi att någon kunde sätta ett stopp! Detta handlar i grunden domen om. Att sätta stopp för ondskan. Jesus kom för att befria oss från synden, döden och djävulen.
Guds barmhärtighet motsätter inte Guds krav på rättvisa. Båda är nödvändiga. Själva föredrar vi rättvisa när det gäller andra och barmhärtighet för oss själva. Visar inte det att vi ofta vrider perspektiven snett? Vi skyller på väster, vi skäller på öster, allt utom jag det är hela problemet.
Som domare dömer Jesus synden i oss – för att skilja oss från det gift som långsamt förpestar vårt liv. Som en läkare som med precision skär bort cancerceller för att patienten ska få liv. Visst lider patienten, men läkarens syfte är inte att skada utan att hela. Jesu dom kan liknas vid domaren som obarmhärtigt dömde sin son att betala 100 000kr i skadestånd för det brott han begått för att därefter själv betala hela summan. O, döm oss Herre, frikänn oss i domen!
Jesus konungen är det andra temat som vi har problem med. Medvetet och omedvetet associerar vi lätt auktoritet och kungadöme med förtryck, envälde och orättvisa. Våra associationer ger uttryck för ett rättspatos som reagerar på orättvisor vi ser och erfar i livet här på jorden. Jesus Kristus är dock den sanne regenten som styr med rättvisa och barmhärtighet.
När Jesus frestades av djävulen efter sin långa fasta (Matteus 4) kommer denna tematik upp. Djävulen erbjuder honom att regera mot att Jesus faller ner och tillber honom. Jesus avböjer dock. Tänk på scenen i Sagan om ringen då Galadriel erbjuds maktens ring av Frodo. Med ringens hjälp hade hon kunnat återupprätta sitt folk och stoppa Sauron för alltid. Ändå säger hon nej. Hon ser med klarhet av den sortens makt aldrig leder till det goda i längden.
Jesus säger mitt rike är inte av denna världen. Ändå är han en konung, men inte på det sätt vi föreställer oss det. Den makt som Jesus talar om är kärlekens makt – den som delar sitt bröd med den hungrige och ger vatten åt den törstiga. Den som ger av sitt liv åt andra.
Även när Astrid Lindgren i Mio min Mio skriver om min fader konungen återfår den bibliska bilden av Jesus som konung något av dess rätta klang.
Konstnären Eva Spångberg avbildade ofta Jesus på korset som den segerrike Konungen. Inte för att förneka lidandet och döden, utan för att visa på att i den kristna tron är döden inte slutet. Gud för skapelsen mot sin fulländning genom att själv betala priset för det onda vi gjort.
Bilden av konungen som kommer i sin härlighet handlar om godhetens fullkomliga seger över det onda. Vår erfarenhet är dock alltid sammanblandad. I det goda vi ser finner vi alltid också något som inte stämmer – perfektionen saknas. Även i våra mest fantastiska stunder påminner vår lycka mest om längtan. Snarare än fylla oss pekar lyckan vidare: Det är inte mig det handlar om – sök vidare! Den ende som kan uppfylla vår längtan är Gud och i detta livet sker detta styckvis och fragmentariskt. Bilden av konungen manar oss därför att med hela vårt jag söka efter vår fader konungen, han som med öppen famn väntar och längtar efter dig och mig, hans efterlängtade dotter och son.
Torbjörn Toll är präst, lever med sin familj i Addis Abeba och arbetar som volontär vid The Ethiopian Graduate School of Theology och The International Lutheran Church.
