Om kärlek, hat och att inte vara ägd


Broccoli och blåbär ligger ofta högt på de listor som ska lära oss vad som är nyttigt att äta. När det gäller psykisk hälsa finns det en sak som alltid kommer högt upp på listan: Känslan av att få höra till. Vi blir till och formas redan som barn genom att höra till, identifiera oss med andra. Att höra till är nog den allra bästa hälsobringaren. Bättre än blåbär, broccoli och låg sockerhalt.

Många filosofer, psykologer, pedagoger och teologer har sagt samma sak: att om vi skapar för starka band till saker så äger de snart oss. Men de är inte de enda som säger dessa sanningar, det är något som de flesta av oss erfar vid något tillfälle. Jag tycker mig höra det vid nästan varje samtal i livets kritiska lägen. Det viktiga i livet är inte någon sak, eller att ha en större summa pengar på något konto. Det som får en människa att vilja leva är nästan alltid att få höra ihop med andra människor, relationer. I ägandet krymper vi, men i tillhörigheten växer vi.

Jesus håller ett långt avskedstal till sina lärjungar inför att de ska skiljas åt. Han pratar om samhörighetens välsignelse: hur Gud är i dem och de i Gud, som ett mysterium. En relation, som sträcker sig över tid och rum. En kärlek som bär i livet.

Men det är inte bara kärleken som kan vara en drivkraft. Det kan hatet också vara. Hatare är inget nytt. Hackerattacker och nättroll är nya yttringar, men inget nytt i världen. Hat syftar ofta till att orsaka splittring och att förstöra för andra. Var kommer hatet ifrån? Det kan vara så många olika saker, men svaret är ofta det samma. Hatet är en yttring i ilska. Det enda motmedlet som ger något gott resultat är närvaro och sanning. Kärlek, kanske.

Sanningen om tillhörighet och om att inte bli ägd av varken sina negativa känslor eller bindning till saker. Närvaron handlar om att inte slå tillbaka utan stå kvar.
Vi ska älska varandra på ett sådant sätt att alla hatare blir stumma. Gud säger vid flera tillfällen att Gud är ”JAG ÄR” Det är i en helt otroligt stark kärlekshandling som Gud visar hur han väljer bort ägande och makt och visar den stora kärlekens enda makt: närvaro.

Du är inte ägd av Gud. Du är tillhörig, du är delaktig, du är inbjuden, så säger Jesus.

Och mitt eget svar blir så här: Tack, Gud, Jag gör mina futtiga försök, med både broccoli, blåbär, och att vara i kärlek. Jag missbrukar socker och gör mina misslyckanden och tappar all min ork rätt ofta. Tack för att du ändå alltid är kvar och påminner mig om att du faktiskt väljer att finnas för mig och i mig. Det är för stort att ta in, men ibland får jag nåden att känna det – då vet jag att varje andetag är en bön till dig.

Anders Facks, präst

En kommentar

Ulla-Britt Thungren säger
13 maj 2017 – 06:28

Jag är Diakon och har förmånen att få vandra flera olika vägar både mig mig själv och i mötet med andra människor . För det mesta så är det pengar som styr på ett eller annat vis . Antingen har du eller inte har. KÄRLEKEN HAR FÖRÄNDRATS mot att hålla i det man har utan Att tänka på sin nästa . Det var fattigt förr också som det är för många idag , kanske speciellt riktat mot kvinnor och barn som ensamstående , kanske sjukdom . Det har hårdnat klimatet överlag både I kyrkor och andra arbetsplatser så talas det om neddragningar. Var har vi varandra idag , vad kan vi dela med varandra , vad kan vi ge till varandra , har vi tid för varandra som förr när leende mungipor syntes i en dörröppning . Nu kan jag se för det mesta ett brådskande ut och in till nästa , Vad ! Ulla-Britt Thungren Örebro.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.