När Jesus ger sig av


Petrus hade fått en liten stund ensam med Jesus. Det var inte så ofta han fick det, så många krävde Mästarens tid. Men Jesus tycktes ha anat att något bekymrade Petrus, så nu satt de där, Jesus och Petrus, för sig själva i gräset, i skuggan av ett kraftigt träd.

– Det är något som oroar dig, Petrus, sa Jesus med slutna ögon. Vad är du rädd för?

– Jo, du har sagt att du ska lämna oss, Mästare.

– Ja, den stunden har kommit nu. Jag ska förhärligas så att jag kan förhärliga Gud.

– Men jag förstår inte det. Jag förstår inte att du kan tro att vi, dina lärjungar, är fullärda nu och kan klara oss på egen hand. Vi har ju knappt förstått hälften av dina ord, Herre. Vi har bara sett skymtar av det där Riket som du brukar tala om. Du har sagt att vi ska bli rustade med kraft från höjden. Men vi förstår ju inte ens alla dina liknelser. Hur kan du tro att vi ska klara oss själva, utan dig?

– Jag ska svara, om du kan svara på den här frågan: När tror du att ni är klara? Hur lång tid behöver ni innan ni vet allt och förstår allt?

– Ingen aning! Men jag vet att vi inte är där än. Det känns som om det är en mycket lång väg att gå.

– Du har rätt, Petrus. Det är en mycket lång väg att gå. Vägen till att förstå allt, till att veta allt, är så lång att en vanlig människas livslängd inte räcker till för att vandra den. Men det här är det viktigaste: ni har förstått att jag kommer från Gud. Vad mer behöver ni veta?

– Men du har inte hunnit lära oss vad som krävs av oss. Vad ska vi göra? Hur ska vi handla för att komma till ditt rike?

Jesus suckade lite. Så log han och sa:
– Petrus, ibland tror jag faktiskt att jag inte har kunnat lära er någonting. Våga lita på mig, Petrus, och lita på Gud. Du kommer att märka, att om du känner lugn i din tro, så kommer handlingarna av sig själva. Om du känner Gud så har du evigt liv.

– Känner Gud? Men känner jag Gud? Jag skulle aldrig kunna säga så.

– Petrus, min vän. Visst känner du Gud. Varför skulle du annars fundera över de här sakerna? Att börja fundera över sitt liv, försöka göra det rätta – det är att känna Gud. Det kommer att synas på er alla, höras på er, att ni känner Gud. Och somliga ska bli rädda eller avvisande men andra ska bli intresserade och vilja veta mer.

– Men det är just det som är problemet. Vi är för små och obetydliga för att kunna förkunna Guds rike. Vi behöver ha dig mitt ibland oss. Du måste leda oss på rätt väg, Herre. Du måste räcka fram handen när vi snubblar.

– Petrus, Petrus, har du inte förstått ändå? Trodde du verkligen att jag skulle överge er? Trodde du att jag skulle lämna er åt ert öde? Det skulle jag aldrig göra, käre vän. Jag är mitt ibland er, även om ni inte kan se mig. När ni går vilse pekar jag ut den rätta vägen. Och Petrus, när du snubblar – och det kommer du att göra – så finns jag i närheten och griper tag i din hand. Det kommer jag att göra idag, i morgon, och alla dagar. Till tidens slut.

Kjell Dellert, präst

En kommentar

Lars-Ove Pettersson Stening säger
25 maj 2017 – 02:54

Spännande - tänkte nog använda dina tankar (med angivande av källan)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.