Ibland har vi val att göra. Ibland har vi inget val.
Efter valet i söndags och inför denna helg möter vi fyra vänner. En kollega från Tanzania, två systrar, och överraskande nog, Jesus.
I möte med en präst från Tanzania, Kennedy Kisanga, får jag höra om hur skadad naturen i Tanzania blivit av klimatförändringar och människans slitage på jorden. Jord eroderar från bördiga bergssluttningar för att träden inte står kvar. Snön smälter på Kilimanjaros topp. Det är svårt att bedöma när det är dags att skörda eftersom regnperioden inte längre kommer i samma rytm som tidigare.
Kyrkan i Tanzania har, tillsammans med en muslimsk kommunitet, gett ut en bok som handlar om biologisk mångfald och religion. En bok för att skapa medvetenhet bland befolkningen om utmaningar i miljön. Ett tydligt exempel på samarbete för det goda. Han berättade att det blir en allt större medvetenhet i kyrkan och i hela landet överlag.
Kennedy driver också upp trädplantor. Några tusen plantor finns där hela tiden i ett arbete för att kunna kompensera det som avverkas för eldning och husbyggen. En del planteras på bergssluttningar för att binda jorden kvar på berget. En del planteras på stäppen för att ge skydd och växtlighet. Han pratade om att ordet som kyrkan lär måste följas upp av handling för att rädda vår jord. Det räcker inte att skriva en bok om miljö. Man måste också agera och vara konstruktiv.
När vi möter systrarna Marta och Maria och deras gemenskap med Jesus, så kan vi se att det handlar om några val. Jesus försvarar den yngre systern när den äldre vill sätta henne i arbete. Jesus säger att Maria valt det rätta. Tänk dig att Jesus där och då blir vän med hela den familjen. Marta kanske vill ha det perfekt, nu när Jesus kommit på besök, men kanske inser hon att hon inte måste oroa sig. Jesus är inte ”finbesök”, utan en vän.
Det blir en hälsning till mig: Jag behöver aldrig förställa mig, eller visa upp något. Jesus är min vän ändå. Gud bor ju i mig, och älskar mig och mitt stökiga liv. Låt inte förväntningarna på hur det borde vara, styra mig eller hur jag ser på andra.
Jag vill lyfta fram något gott hos mina tre vänner idag:
Martas handlingskraftighet och omtänksamhet om situationen. Det var ett val.
Marias självkänsla och attityd och normbrytande handlingar. Det var ett val.
Kennedy Kisangas fina sätt att kombinera handling och tro. Det är ett val.
Framförallt vill jag också fästa blicken vid den störste av vänner: Jesus. Trons fullkomnare. Ständigt så fäster jag blicken där för att få ihop allt. Handling och bön.
Kamp och vila.
Fest och tomhet.
Då ser jag att ett är nödvändigt och att Gud är en, mänskligheten är en och jorden är en.
Anders Facks, präst