Och de såg inget annat än Jesus

Är det lättare att kommunicera med Gud på höga höjder? Man kan nästan tro det. Mose gjorde det, Elia gjorde det, och denna söndag händer det Petrus, Jakob och Johannes.

Jesus drar sig undan, upp på ett berg med tre av sina lärjungar. De andra nio får göra något annat. När de fyra är ensamma uppe på berget förvandlas Jesus, hans ansikte lyser som solen. Lärjungarna ser Mose och Elia tillsammans med Jesus, ett synligt tecken på Jesu relation till evigheten. Petrus verkar inte ens bli rädd men några hyddor, boplatser åt det heliga, hinner han inte bygga. Istället får lärjungarna höra Guds röst eka över berget. Då kommer rädslan!

Lärjungarna ligger där med ansiktena mot marken, osäkra på vad det är som händer. De har hört orden förut: ”Detta är min älskade Son…”. Jesus går fram till dem och rör vid dem, säger åt dem att inte vara rädda. Så är de bara fyra igen. Förklaringsstunden är över. Allt är som vanligt, men inget är sig likt. Jesus vandrar med dem ner från berget, manar dem att inte tala om det förrän efter uppståndelsen. Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag förkunnade för er, skriver Petrus senare till den första kristna generationen. Han berättar för dem att det har hänt, precis som Jesus sa åt honom att göra. Petrus fick se Jesus i den härlighet som Jesus får av sin Fader och jag tror att det var en upplevelse som Petrus bar i sitt hjärta genom allt.

Var har du dina förklaringsberg? Ja, det är kanske en märklig fråga. Vad är ett förklaringsberg? Jag tänker att ett förklaringsberg är en plats där relationen till Gud fördjupas, ges kraft och nya insikter. Vi behöver söka efter förklaringsbergen i vår tid. Vi behöver närma oss Gud dagligen, men vi behöver inte bli bergsklättrare eller mästare på höghöjdsbanor. Nej, närmandet är en annan typ av förflyttning. Närmare Guds ord, närmare Kyrkans gemenskap, närmare Gud som har skapat och upprätthåller hela världen och uppenbarat sig i sin älskade Son.

Många av oss är nog som de nio, dem som vi inte hör om. De som gjorde annat, kanske vardagliga ting. De som på samma sätt som Petrus, Johannes och Jakob med sina liv förkunnade att Jesus är Herre över liv, död, evighet och oss. Men de fick aldrig något förklaringsberg. Vi kan längta och hoppas, men vi kan också tjäna den levande Herren i allt vi gör även om vi aldrig finner något förklaringsberg. Tron behöver inga förklaringsberg, den behöver att vi försöker ha ett öppet hjärta och en längtan att närma oss Gud.

Gud talar till oss idag med orden: ”Lyssna till honom”. Jesus väcker lärjungarna ur sin rädsla med Guds ständiga uppmaning: ”Var inte rädda”. Där har vi uppmaningen även för vår tid: Kära vän, var inte rädd, lyssna på Jesus! Jesus vandrar med oss ner från förklaringsbergen, in i vardagen och i varje steg. Han står kvar – och vi kan se honom såsom han är.