Möte med trädgårdsmästaren


Solen bränner och längtan efter svalka tar mig till en av kyrkorna i närheten. Stenväggarna står emot värme och väder längre än vad andra väggar gör. Kyrkporten stängs tungt efter mig och jag hittar en plats att vila. Tanken är trött av sommarhetta. Jag är glad över de bilder som kyrkvalven ger mig. Det är en dag då bilder berättar bättre än ord. Bilder utan upphovsrätt och copyrightsavtal. Bilder som är gratis.

Min blick vandrar i valvbågarna. Alldeles ovanför mig, i en skuggig fönsternisch, står han, kyrkans trädgårdsmästare. Han är målad som den trädgårdsmästare som Bibelns Maria från Magdala möter då hon förtvivlad går till Jesu grav. I mannen hon möter ser hon först ingen annan än trädgårdsmästaren men hon blir i sinom tid övertygad om att det i själva verket inte är någon mindre än Jesus själv, uppstånden och levande, som står bredvid henne vid graven. Innan hon funderat på, beställt eller bokat in ett möte. Gudsnärvaron är nära innan hon har kommit på att fråga efter den. Det som finns innan jag har tänkt ut det har med det som är gratis att göra. Bilden av Jesu möte med Maria från Magdala är en bild av något stort som är gratis.

Det finns gott om bilder där Gud liknas vid en trädgårdsmästare. I kyrkan där jag fann svalka är det Jesus som blir bärare av bilden. I paradisträdgården som beskrivs i Bibelns inledning sägs Gud vandra omkring, på ett ganska mänskligt sätt, då det börjar svalkas på eftermiddagen för att se till sin trädgård. I söndagens evangelium talar Jesus om Gud, sin Far, som en vinodlare. Själv beskriver han sig som vinstocken. I relation till vinodlaren och vinstocken blir vi, hans vänner och lärjungar, kvistar, grenar och druvor. En druva eller ett vinblad har inte frågat efter den stam och det rotsystem hon har växt fram ur. Det finns av nåd, gratis. Det finns innan druvan blir varse sina druvkamrater som hon bildar en klase tillsammans med. Det finns innan hon kan börja uppskatta det livgivande vattnet som stammen ger henne. Men det är när druvan upptäcker att hon hör ihop med andra och när hon upptäcker att stammens näring behövs för att hon ska växa som hon mognar och blir den frukt hon är tänkt att bli.

Trädgårdsmästaren på väggen i den svala kyrkan berättar om nåd. Han talar uppmuntrande om det i livet som är gratis och som på samma gång är värt allt. Han vakar och vaktar sin kyrka. Både i stenhuset och i mänskogemenskapen odlar han sin trädgård. Han vattnar med dopets vatten. Han ger näring i böner och sånger och med en orgel som brusar. Stöder genom människor som uppmuntrar, lär och är till för varandra. Låter sig förstås i Bibelns bilder. Han kommer själv på besök för att förenas med sin trädgård. Åkrarnas korn och bergens druvor blir till bröd och vin som får bära honom själv till dem som söker svalka.

Trädgårdsmästaren, Kristus, ser på mig från skuggan vid fönsternischen bredvid den sörjande Maria från Magdala. Och medan eftermiddagen svalkas funderar jag på om jag har förstått att det är Gud själv som ser på mig genom det ansiktet.

 

 

En kommentar

Mia säger
3 augusti 2018 – 09:28

💛

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.