Samtalet om det svåra


Jesus tar ibland med sina vänner till en plats där de kan vara i fred. Ibland väljer han en enslig plats, ibland ett hus och ibland ett berg. Idag slår Jesus sig ner på Olivberget och runt omkring honom sitter hans vänner från olika tider och från andra håll i världen. Jag tittar mot staden Jerusalem. Den är inte längre bort än att människovimlets dofter och värme känns i kroppsminnet.

Några dagar tidigare var jag med i kören av hosianna-sjungande människor som gav sin förhoppning till Jesus. Då kom han ridande på en åsna och det var nära till påskhögtiden. Nu, några dagar innan Jesus ska korsfästas, tar han med mig, en av lärjungarna, för att en allvarlig samtalsstund. Han, och jag, står inför avgörande dagar och det blir nödvändigt att tala om det som är riktigt viktigt. Han talar om tidens slut. Jag kan ana att det han säger handlar om en enskild människas livstid, om hans egen livstid på jorden och om hela världens livstid. När jag slår mig ner tillsammans med Jesus, där han sitter på Olivberget den här helgen, handlar det om att summera mitt liv. Det handlar om att sortera och avgöra vad som är vad medan det ännu finns tid. Det kanske största och svåraste av allt.

När Jesus samtalar med mig, idag och om vad det nu än gäller, läggs tre olika livstider samman och blir oskiljaktiga. Hans tid, min tid och världens tid.
Han talar i liknelser och han använder bilder.

-Med himmelriket är det, säger Jesus, som i berättelsen om brudtärnorna. Kort sagt: de är tio stycken och de väntar på att bröllopsfesten ska börja. Men det blir så att fem av dem är på plats när festen börjar och fem har av olika skäl hamnat på annat ställe och de missat därför alltsammans.

I de avgörande ögonblicken är det bäst att vara på plats. När framtiden avgörs, till glädje eller sorg, är det oftast bra att vara med och se med egna ögon. Många kan berätta om den erfarenheten och säga:

-Jag var i alla fall där! Jesus låter mig, i slutet av kyrkoåret, vara med i hans avgörande ögonblick och han låter mig ta del i samtalet om det allra svåraste. Samtalet om tidens slut.

Han pratar med mig om himmelriket. Och det är tur att han är med i det samtalet! Hur svårt är det inte till vardags att tala om himmelriket och att känna sig ovan vid att tala om döden och det som kommer sedan. Om vad som då händer med mig, mina vänner och med mina ovänner. Om mitt ansvar för det jag kunde välja och påverka i mitt liv. Om mitt ansvar att inte vänta till sen med det jag kunde välja att reda ut. Om mitt ansvar att säga förlåt och att säga jag förlåter dig, när det fortfarande fanns tid.

Att sitta på Olivberget och samtala med Jesus blir bilden för det som händer i ögonblicket före domen, före det avgörande ögonblicket. Vi går igenom mitt liv för att han sedan ska ta det som blev mitt kors och bära det som sitt till den plats där sorg, skuld och död kan vändas till liv och bli den fred och frid han vill ge mig för evigt. Han lägger samman mitt avgörande ögonblick med sitt eget.

En kommentar

Hans Nilsson säger
17 november 2018 – 06:07

Jag fick i veckan besked om att en kompis avlidit i leukemi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.