Att odla sin trädgård


Under några år arbetade jag på Teater Pero i Stockholm. Där skapades en föreställning som turnerade runt i landet, vid namn ”Å andra sidan…”. Den handlar om hur hur goda handlingar smittade. Om du säger eller gör något gott mot en annan människa kommer hen fyllas av härliga endorfiner och på så sätt göra gott mot en ytterligare person – och så smittar det vidare.

På söndag är temat ”sådd och skörd” och det handlar om att vi kommer få skörda det vi sår. Så är det oavsett om du planterar tomater nu när våren snart är här eller om du odlar godhet genom goda ord och handlingar.

Jesus berättar för sina lärjungar att alla som gör gott tillhör honom, oavsett om personen påstår sig tillhöra Jesus eller ej.

I flera sammanhang har jag hört hur vi talar om andra som ”jättekristen” eller ”han måste ju vara troende på något sätt” när vi pratar om personer som gör gott, kanske till och med offrar något av sitt eget för andras välbefinnande.Du behöver inte vara troende överhuvudtaget för att göra Guds vilja. Många av oss gör det för att vi har lärt oss av andra att godhet, sanning och medmänsklighet är bra för både mig och den jag visar det till.

En sak som däremot är lättare att glömma är att också våga ta emot godhet, sanning och medmänsklighet. Vi kan ställa krav på oss själva att vara så kallat ”goda människor”, men glömma bort att även vi själva behöver medmänsklighet ibland. Det är inte det Gud önskar av oss. Utan att vi ska behandla oss själva som vi behandlar vår nästa, behandla vår nästa som vi behandlar oss själva.

När vi tar hand om oss själva har vi betydligt lättare att ta hand om andra. Om vi vågar lyssna på vårt innersta kan vi snart höra andras innersta. Vi kan så fantastiska grödor i någon annans trädgård men också spara frön till vårt eget välbefinnande.

Och som i all odlingskunskap kan det behövas ett stort tålamod. Allt gott vi sår dyker inte upp som skörd strax därpå. Vi kan behöva vattna, göda, prata med det vi odlar – liksom vi behöver vattna, göda och prata med relationen till oss själva – varandra och till Gud själv.

2 kommentarer

Birgitta Johansson säger
7 februari 2019 – 01:22

Hej. Tankegångar som jag instämmer i. Iden materiella, ofta egoistiska värld vi lever är humanismens alla budskap så angelägna. Jag är uppvuxen i en "prästfamilj, där pappa bar präst. Jag är kristen och humanist. Vill bara tycka till om en sak. Att odla med omtanke ger ofta positiva ringar på vattnet, men inte alltid direkt, som sagt. Viktigt att ta hand om sig själv också, men det ligger i kallelsen att ge för andra. Det kommer man inte ifrån. Mvh Birgitta Johansson Lund.

Charlotte Frycklund, präst svarar
23 april 2019 – 12:16

Tack för din reflektion, Birgitta. Även jag är uppvuxen i en prästfamilj och jag har fått se mycket goda ringar på vattnet, men också lärdomar av att ge mer gott än vad en själv har att ge. Dvs vi skulle kunna se vårt givande, av olika slag, som ett uttag från vår emotionella bank. Och om vi inte får sätta in något i vår bank tar det vi har där tillsist slut. Så det gäller att fylla på där vi öser ur.
Allt gott! /Magdalena, präst.

Desireé Thunström säger
8 februari 2019 – 10:14

ja, visst stämmer det "att det vi sår får man skörda", men jag känner ibland att hur mycket jag än sköter om det jag har sått, så tar det sig inte ändå! om jag gör fel så gör jag om, men den planta(min dotter) jag har försökt att ge bra näring till och mycket kärlek så blir det inte bra i alla fall. Det finns en annan(hennes pappa) som ger en annan näring, för att "fröet" ska bli exakt som han själv vill. Sen har han tuktat denna blomma under 25 år, och min näring har liksom aldrig fått "fröet" att gro. Detta gör mig mycket ledsen, kan tillägga att jag själv är en maskrosblomma, har aldrig fått någon näring som barn, ingen kärlek eller närhet. Jag tycker att det känns väldigt orättvist, men sen 12 år tillbaka, så börjar ett litet frö inom mig spira, och det är tack vare min make sedan 12 år tillbaka, och genom herren. hälsningar Desireé

Charlotte Frycklund, präst svarar
23 april 2019 – 12:16

Tack för ditt delande, Desireé. Jag förstår att du kan känna dig ambivalent till det jag skriver i blogginlägget, utifrån din upplevelse av att verkligen ta hand om det du har sått men inte få möjligheten att skörda. Som tur är är din tid inte ute ännu och inte heller din dotters. Jag ber för er i min aftonbön igår kväll och önskar att ni finner försoning tids nog. Våga vila i att det goda du gjort kommer gå att skörda, oavsett om det är du som får skörda det – eller någon annan.
Allt gott! /Magdalena, präst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.