Inte larvigt alls

Vi räddade en larv en dag, en 1,5-åring och jag. Det kanske inte verkar så stort, men det var viktigt. Det var, när jag ser tillbaka på det, en av sommarens och semesterns finaste dagar. Vi vandrade i solen i Grövelsjöfjällen nära den norska gränsen. Vid lunch stannade vi till vid ett vindskydd strax efter Silverfallet för att äta, i en liten glänta som ser ut att vara hämtad ur sagornas värld. Solen fortsatte att skina på oss under lunchpausen och det var där vi mötte larven.

Det var en upplevelse att vistas i en natur som skiftade i utseende och få se skapelsens under. När jag tänker tillbaka på den dagen, kommer jag också att tänka på några rader ur söndagens psaltarpsalm:
När jag ser din himmel, som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?
Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom.
Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter
(ur Ps 8)

Jag fastnar vid orden ”allt lade du under hans fötter”. Denna vackra underbara jord, skapelsen som vi fått att förvalta. Jag tror att vi har tagit oss lite för stora friheter i vårt förvaltarskap. Tjugo dagar efter vi kommit hem från det vackra fjällandskapet kom dagen som kallas Earth overshoot day. Det är den dag då vi använt upp årets andel av jordens resurser. I år skedde det den 29 juli, fem dagar tidigare än förra året. Detta får stora konsekvenser för klimatet och vår värld, konsekvenser för den natur där många berättar om att de haft sina starkaste andliga erfarenheter. Vi skadar vår skapelse mer än vad vi värnar om den.

En person som det senaste året påmint oss om detta är Greta Thunberg. Hon har fångat vår uppmärksamhet. Det är ett viktigt jobb och hon är en förebild bland goda förvaltare.
Likt Greta uppmärksammade 1,5 åringen mig på sådant som inte fångat min vuxna uppmärksamhet tidigare.

Så där vid lunchpausen räddade vi en larv. Det gjorde nog inte så stor skillnad för klimatet, men jag tänker att vi alla kan göra små saker. Vågar vi låta våra små lära oss och visa sina upptäckter, kommer vi se Guds stora under i det lilla.