Likt en diamant i skyn

Julen har gått över. Stearinljusen har droppat på dukarna. På julkrubbans stalltak går det att rita mönster i det tunna juldammet. Julen går över och blir trettondagstid. Trettondedag jul är helgen då adventsstjärnorna tar ett krafttag för att vägra bli nedplockade i sina kartonger. Stjärnorna har lyst länge i fönster och i en och annan flaggstång. Strålat för att visa vägen framåt. Nu äntligen är det dags för stjärnans helg. Betlehemsstjärnan som lyser från himlen.

–Undrar du vad jag är? blinkar stjärnan till oss. Du har säkert sjungit sången och vet att jag lyser likt en diamant i skyn, eller hur? Men har du funderat på varför?

Stjärnan blinkar en gång till och utan att bekymra sig om vår förvåning över en talade stjärna berättar hon om den himmelska julens högtid.

-När det firas jul i himlen, ja ni måste förstå att det vore konstigt om inte Jesus jordiska födelsedag firades också här himlen, då får jag varje gång berätta om första gången människor kom till Jesus med presenter. Födelsedagspresenter. Och alltsedan dess händer undret, att den som ger får något oändligt dyrbart tillbaka av Jesus.

Några österländska stjärntydare var först med upptäckten. De förstod att de skulle leta sig fram till stallet där barnet fanns, Honom som jag speglade. De lyckades tyda vad för slag mitt stjärneljus är. Stjärntydarna hade med sig presenter till barnet. Ni brukar tänka att deras gåvor var det allra finaste och mest dyrbara de kunde komma på att ta med. Ni har rätt i det! Något mer dyrbart än guld, rökelse och myrra fanns inte. Gåvor som passar för varje nyfött barn, lika kunga- och drottning-lika.

Jesus tar emot gåvorna och undret sker. Hans ljus lyser för den människa som ger. Gåvorna rymmer mer än vad som först syns. På vanliga julfester händer det att ni talar med varandra om hur det varit sedan sist ni sågs. På himlens julfest händer samma sak. Gud, alltså Jesus Kristus, han som blev människa och bodde bland oss, tar sin tid och pratar med var och en som kommer för att fira hans födelses fest. Han pratar om gåvorna han fått av dig.

Guldet står för det käraste du har. Dem du älskar och dem du saknar. Dem du längtar efter. Han talar med dig om dem på ett särskilt sätt så att kärleken till dem djupnar. Du ber att han ska välsigna dem.

Rökelsen är är symbolen för det du kämpat med, arbetat för och har haft omtanke om. Här ryms det dina böner har handlat om. Han talar med dig om vad allt det fått för betydelse. Han visar dig hur det hänger ihop.

Myrran är bilden för det du har haft svårt med, det som sårat och gjort ont. Han talar med dig om förlåtelse och om att trasigt blir helt. Tårarna torkas i tröstens omsorg. Myrran är balsam som ger liv.

-Förstår du nu lite mer av vad jag är? undrar Betlehemsstjärnan. Det är för att jag speglar varje människa, sedd genom barnet i krubban, som jag lyser likt en diamant. Nu går julen över i trettondedagstid. Följer du med till stallet och låter ljuset reflekteras för dig?