Smaken av vatten


Vem tänker egentligen på hur vattnet smakar?

Det är inget man reagerar på förrän det inte smakar gott. I vännernas sommarstuga, till exempel, smakade vattnet ruttnande ägg. Jag fick lära mig att det berodde på svavelväte som i sin tur berodde på för lite syre. Det var helt ofarligt att dricka, men som sagt var, det smakade inte särskilt gott.

Ett par andra vänner har för vana att filtrera sitt vatten. Både på kranen och i en speciell kanna sitter ett vattenfilter. Resultatet blir ett vatten som förvisso inte luktar något speciellt. Men inte heller smakar något. Vattnet smakar liksom platt. Livlöst och tunt. Märkligt kan tyckas, för dricksvatten smakar väl ingenting?

Men jag har lärt mig nu att vatten både har smak och doft. Vattnet här i Nederländerna där jag bor just nu smakar gott. Det är klart och rent. Men det är ändå något som fattas. Något som inte riktigt stämmer.

Men så, när jag kommer hem till Sverige. Speciellt till mina gamla hemtrakter, känner jag verkligen hur vattnet smakar. Det smakar som jag minns det. Som det ”ska”! Och jag dricker i djupa klunkar. Det är livgivande.

Få saker kan verkligen släcka törsten så som rent klart vatten.

Juice, kaffe, te eller ett glas mjölk kan förvisso smaka gott.
Nybakade bullar och ett glas mjölk.
Eller en kopp kaffe och en liten mandelkaka.
Så gott och något man ibland kan längta efter. Men när jag är riktigt törstig, när känner att det är något som fattas, då finns det inget bättre än ett stort glas kristallklart vatten.

Vatten är en källa till liv.

Jag bläddrar bland bokhandelns självhjälpsböcker. Tips och råd om hur jag skall bli smalare, lyckligare, framgångsrikare och bättre. Hur jag skall finna ro i min själ. Hur jag skall finna inre frid. Hur jag genom att möblera om mitt hem eller genom att rensa ut gamla saker skall finna evig lycka. De glansiga bokomslagen med leende (och antar jag lyckliga och framgångsrika) personer radar upp sig framför mig.

Och jag börjar tänka på vattnet igen.

Dessa böcker och youtubefilmer och poddar känns som artificiella sockersötade läskedrycker. En del doftar som det svavelvätemättade vattnet i mina vänners sommarstuga. Inte farligt, men obehagligt. Andra som det filtrerade vattnet: platt och livlöst och utan egentligt innehåll. Några lockar tillfälligt. Som en kopp choklad. Men jag vet att de, precis som den varma koppen choklad, egentligen inte ger så mycket näring.

Så går jag in i den tomma kyrkan som ligger strax bredvid.
Bara sitter där en stund i tystnaden och stillheten.
Samtalar lite med Gud.
När jag går ut igen känner jag mig stärkt och fräsch.
Ungefär som man efter att man druckit ett stort glas kristallklart rent vatten.

Jag har hittat min källa till liv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.