-Jag kanske behöver en del hjälp, hör jag mig själv säga. Jag sitter i ett rum där majoriteten är unga vuxna som ska vara konfirmandledare i sommar. De flesta i rummet har varit här många somrar. Själv är jag helt ny i detta sammanhang och även om jag känner mig van i rollen som konfirmandpräst, tar nervositeten nästan över.
Jag fortsätter:
-Jag har inte varit här så mycket innan, så jag kanske jag inte förstår allt. Ett varmt förstående leende och nervositeten lägger sig lite.
Det är början på en fantastisk helg och erfarenhet, där någon alltid kärleksfullt fyller i när jag inte vet svaret.
Kanske kan också du känna igen dig i erfarenheten att vara ny i ett sammanhang. Där du, trots att du vet att du kan, ändå blivit nervös i situationen. Det kan vara ett nytt jobb, i en ny löpargrupp, på kennelklubben eller i den lokala pridestyrelsen.
Kanske kan du då även känna igen dig i erfarenheten av att förståelsen kan vara avgörande. I mötet med de som är trygga och vana vid sammanhanget kan en känsla av att vara på rätt plats infinna sig. I det mötet får vi dela liv en stund. Något som kan fylla en av förundran över storheten att få göra just det, att för en stund kort eller lång dela en annan människas liv. Då kan en ny sorts tro växa fram.
När det kommer till just tro har jag funderat mycket om hur jag ska förklara och berätta om min tro, särskilt i min roll som konfirmandpräst. Det är så mycket lättare att berätta om traditioner än vad det är att sätta ord på tro, tycker jag. Det har lett till att jag oftare försöker leva än berätta. Jag vill genom att dela liv med människorna runt omkring mig på ett ärligt och nyfiket sätt, visa hur Gud finns med i det.
För det som är unikt med vår kristna tro är att Gud i Jesus blir människa. Genom Jesus delar Gud vårt mänskliga liv och allt det rymmer, våra förutsättningar, vår glädje och vår smärta. För mig har detta alltid varit viktigt och jag tror att när vi delar liv så delar vi också tro, och människors erfarenheter av Gud.
Så avslutas den där helgen med en fin bön och en betraktelse om nervositet som byts ut mot hopp och tro i mötet med den andre, i delande av liv. Och i mig växer den tro som Gud igenom sitt liv som människa väckt så starkt i mig och som jag vill dela med andra.