Med solen i ögonen

Vinterkörning har sina utmaningar, solen är en av dem. Härom morgonen körde jag till jobbet i soluppgången, då och då kändes det som om jag höll på att köra rakt in i den. Allt var ljus. När jag fått ner solskyddet så tänkte jag på Paulus, som fick möta Jesus i ett bländade ljus från himlen, lite som jag mötte solen.

Den där händelsen fascinerar mig. Hela Paulus liv faktiskt. Ena stunden förföljer han lärjungarna och de andra som blivit kristna efter Jesus död och uppståndelse, i nästa stund blir han en av kristendomens mest brinnande företrädare. Efter det är det som om Paulus tillbringar resten av sitt liv med att gottgöra det onda han orsakade när han förföljde de kristna.

Händelsen i sig är också fascinerande för att den säger mig någonting viktigt om Gud och om nåden. Jag tror egentligen att händelsen, när Jesus uppenbarar sig för Paulus säger mycket mer om Gud än vad den säger om Paulus. För det Gud gör är osannolikt, Gud gör de Jesus-troendes värsta motståndare till en av de främsta ledarna för rörelsen. Gud använder Paulus som har förföljt, fängslat och till och med dödat människor på grund av deras tro på Jesus uppståndelse. Paulus är den mest osannolika aposteln, den kristna trons allra märkligaste företrädare.

Det måste ha provocerat många, särskilt dem som råkat ut för Paulus förföljelser, som förlorat familjemedlemmar och vänner på grund av Paulus. Det är där vi ser Guds nåd, och Guds möjlighet att förvandla även det onda till något gott, att med sin hand göra allting nytt.

Nåd är ett av de där stororden i bibeln och i vår kristna tro, ett av de där orden som ibland är svårt att få grepp om. Vi hör ordet ibland, men det kan vara svårt att få grepp om vad det betyder.

Nåden har att göra med det som är gratis, med det vi inte har förtjänat, med det vi inte har arbetat för. Nåden är det som ges oss utan förväntning på motprestation. Sådan är Guds kärlek tänker jag, det var den Paulus mötte där på vägen, det var den jag mötte, efter långa trötta vintermånader, i bilen på vägen till jobbet.

Ingenting vi gör kan någonsin ändra på Guds nåd. Men ibland kanske vi, som Paulus, kan känna att vi vill svara Gud: Ja, jag vill bli en medarbetare.

Men hur är man det, i vår tid? Det är en fråga med många svar, men jag är säker på att Gud har en uppgift till dig och till mig, allt efter vår förmåga. Det är inte meningen att vi ska göra samma stordåd som Paulus. Också i det lilla finns Gud, också i din vardag finns Gud med sin nåd, osynlig och nära. Orkar vi inte göra något annat, så kan vi alltid be. Det är också ett svar på den nåd Gud ger oss, som inte handlar om att rabbla formler utan om en relation. Gud vill vara med oss, i bönen visar vi att vi vill vara med Gud.

Nåden är alltid där, ibland när den svämmar över behöver vi få uttrycka vår tacksamhet.

När solens blick möter min där på landsvägen pirrar det till i magen av lycka, och jag viskar tack, rakt ut i luften och hoppas att någon hör.