När Jesus knackar på

”Att göra det man måste, är att göra det man vill.” De kaxiga orden strömmar från högtalaren och fyller rummet. Jag laddar för en ny arbetsdag till tonerna av en popklassiker.

Det regnar utanför fönstret, och jag störs ganska fort i mitt dagdrömmande av att jag måste till jobbet. Måsten har nog alla, det som är vardagens tvång. Handen på hjärtat, hur många gånger har du inte sagt: Idag måste jag städa! Och sen inte gjort det, för att du inte hann eller ville?

I Bibeln kan vi läsa om systrarna Marta och Maria som var Jesu vänner och som har något att säga oss om detta med att göra det man måste. Jesus hade just kommit hem till dem och de båda systrarna agerade på två helt olika sätt. Marta fastnade i att göra det man måste, kanske särskilt i deras kontext. Hon städade, lagade mat och gjorde andra saker för att visa gästfrihet. Ja, hon blev lite sur på sin syster som inte hjälpte till. Maria gjorde det hon ville och satte sig vid Jesus fötter och lyssnade på honom, som en lärjunge gjorde.

Hur skulle du göra om Jesus kom hem till dig? Skulle du känna igen honom? Skulle du slänga upp dörren och hälsa honom som en vän? Eller skulle du bli stressad över att du inte dammsugit? Jag önskar att jag skulle våga att släppa all oro och bara välkomna honom in i mitt stökiga hem. Att det var tydligt att jag brydde mig mer om mötet med honom, än att mitt hem inte är fläckfritt. Det är lätt att läsa berättelsen om Marta och Maria som om Marta gör det man måste, och Maria gör som hon vill, tror jag.

Där finns en djupare tolkning att finna. En tolkning där också Maria gör det hon måste, för att hon följer sitt hjärta. Jesus närvaro gjorde kanske något med henne och kanske hade hon inget annat val än att sitta vid hans fötter. Trots att det var ovanligt gjort av en kvinna på hennes tid.

”Tänk att vi får vara här, tänk att detta är ditt jobb.” Så sa en av de unga ledarna på sommarens konfirmandläger till mig när vi satt som badvakter på en brygga. Ibland är det gott att stanna upp, såsom den unga ledaren hjälpte mig att göra, och se bortom alla måsten för att uppskatta vad som händer just nu, just här. Att i stunden försöka uppskatta det som i världslig mening är ett måste, men där det också finns en källa till glädje. Tänk att vi får vara här.

Där på bryggan fick jag hjälp att se det heliga, bortom den ganska tråkiga uppgiften att vara badvakt, hjälp att tacka Gud för att den unga ledaren och jag fick sitta där.

I mötet mellan människor går det att ana Guds närvaro, på en enkel badbrygga kan Gud uppenbara sig, en regntung höstmorgon går det att ana det heliga. Det går att göra det man måste, med en vilja att möta Gud i vardagen. Att likt Marta vara ordentligt, men likt Maria leva öppen för att Jesus närsomhelst kan kliva in i vår vardag, i vårt hem, i vårt liv.

Då vill jag gärna tänka: Jag måste kunna släppa allt, jag vill möta Jesus.