Om snapchatböner och spotifypsalmer

”Håll inte på med telefonen, be istället!” sade jag och Annika, vår konfirmandassistent, upprört till konfirmanderna. Det var dags för den korta bön där vi samlas för att avsluta konfirmandträffen.

Det här hände sig på den tiden när vi fortfarande träffades i samma rum, nu träffar vi ju nästan uteslutande konfirmanderna via deras skärmar. De kan ofta mer än vi om den sortens umgänge och delar generöst med sig av sin kunskap. Men redan då, redan där dagen, långt innan covid19, lärde vi oss det: att ungdomar vet många fler saker än vi tror om hur vi kan vara kyrka.

Först reste sig en konfirmand upp och sade:
”Jag ber. Jag ber när jag har min telefon. Jag ber för mina kompisar som skrivit till mig på Snapchat.”
”Dumheter!”
”Inte dumheter. En del av dem behöver väldigt mycket att jag ber för dem.”

En annan konfirmand ställer sig bredvid honom.
”Jag har Spotify som min psalmbok, hittar musiken där som är som änglar när jag inte kan bli lugn.”
”Det är väl inte religiös musik på spotify? Bara hiphop och…”
En ström av förklaringar från konfirmanderna avbryter mig. Att musik kan innehålla mycket och att få musikgenrar är helt utan tröst och kärlek. Att de väl vet vad som är en psalm, de kan möta Gud i allt från rap till popmusik.

”Jag ber med hjälp av nyhetsappen”, säger en flicka. ”Det händer massor i världen att be för.”

Plötsligt står de där allihopa, i en lång rad, med telefonerna i händerna som om de var ivriga predikanter med Bibeln i högsta hugg. Och telefonerna kan vara biblar, visar det sig. ”Jag har tre bibelappar”, säger en av de unga ledarna. ”Dagens bibelord på svenska och engelska och så en som man kan lyssna till när de läser bibelordet på olika språk.”

De är ivriga, engagerade, brinnande. Mycket mer så nu än när jag höll min noggrant förberedda lektion nyss. De får stå upp för vad de kan och hur de ber. Som profeter står de där, delar med sig av tankarna om hur telefonen kan användas för det kristna livet. Det som skulle vara vår andakt som avslutade konfirmandträffen har förvandlats till en bönemanifestation, där alla deltar med berättelser om hur de ber.

Vänta lite förresten. En app där man kan lyssna på bibelord på olika språk? Det låter som något jag skulle vilja ha. Jag frågar den unga ledaren och får namnet på appen. Jag ser att Annika dragits in i en diskussion om att det finns instagramkonton som lägger ut vackert illustrerade bibelord. Hon laddar ner appen, de gör ett konto åt henne, och hon blir inbjuden att följa några av konfirmanderna, när hon ändå är i farten.

-Jag visste inte så mycket om appar, erkänner hon. Jag har nog använt telefonen mest för att ringa med.
-Det är också Guds arbete, säger den unga ledaren. Att stötta och samtala med de vi har i våra liv.

Vi ser på henne, sedan på varandra. Den här konfirmandlektionen var det vi som lärde oss något, något som vi har nytta av – särskilt idag.

För bön kan ingen av oss bättre än någon annan.