Ibland känner jag mig bortkommen som på en flygplats jag aldrig varit på förut. Skyltarna med information som fladdrar förbi och utrop ger ett intryck av ett maskineri som alla är införstådda med. Själv känner jag mig som en utböling som ingenting begriper. Vissa dagar är hela livet på det sättet. Jag känner mig förlorad och långt ifrån återfunnen.
Under denna helg möter vi temat ”Förlorad och återfunnen”. Jag tror de flesta människor kan identifiera sig med känslan att vara förlorad. Men det är olika. Därför blir också längtan och uttrycken för att komma till rätta olika. Det kan bli till en svårighet att tala om det. Förutom att vara förlorad känner man sig också missförstådd.
Jag tänker på fem olika sätt att känna sig förlorad. Längtan att bli återfunnen ser olika ut för de olika sätten att vara förlorad.
1. Borttappad och vilse.
2. På förlorarnas sida i kampen.
3. Uttömd på innehåll och mening.
4. Fylld av synd och skam
5. Förlorad till bottenlöst lidande.
För den ensamme och vilsne är längtan att komma hem. Det handlar om att finna ett liv där man inte är en missförstådd främling. För den som kämpar en ojämn kamp blir längtan att nå framgång och seger Återfunnen är att vara vinnare för den rättvisa kampen. Det handlar om att vara ’återvunnen’. Den som är förlorad till tomhet och meningslöshet har en längtan att bli uppfylld. En uppfyllelse som ger mening och innehåll. Här är glädjen över meningen i livet det allra viktigaste.
I skuldtyngd och skam framträder en längtan att få förlåtelse och att ta emot den. Återfunnen är det samma som nåden. Nåden som utan krav och motprestation förlåter och upprättar det som blivit fel. De som lever med livet som lidande är längtan att lidandet delas. Återfunnen är att finna den andre som delar erfarenheten av livets smärta.
För helgens bibelberättelser finns sökandet och längtan med. Jesus är den som söker och finner oss människor i våra olika sätt att vara förlorade. När vi blir funna upplever och förstår vi det på vårt eget sätt. Det vi kan förstå hos varandra är glädjen både hos Gud och människor när vi blir återfunna.
Jag vill glädja mig med den som blir funnen av Gud och med det också hittar sin plats i världen och den gemensamma verkligheten. Jag tror och hoppas att våra församlingar i Svenska kyrkan och alla andra kyrkor i världen är platser där dessa erfarenheter av längtan kan uttryckas och bli förstådda. Församlingar där det får finnas många berättelser om hur längtan får svar.
Gud söker och finner den ensamme och kämpar den goda kampen. Det fyller oss med en fördjupande och högre mening där förlåtelse och försoning bär genom de största lidanden.
/Ulf Söderlind, präst