Vilan som gör allt klart

Två unga personer ligger i en hängmatta och tittar ut över en sjö. Bilden tagen bakifrån. De har långt hår. En person har hästsvans, en har fläta.

Känner du till berättelsen i Bibeln om hur Gud skapade världen på sju dagar? Har du då hört att Gud skapade i sex dagar och vilade på den sjunde? Berättelsen har en mytisk karaktär och vi brukar inte läsa den som bokstavligt sann. Men det finns många sanningar om livet i den.

I romanen Dunkel skog låter författaren, Nicole Krauss, en judisk rabbi lägga fram tankar om vilodagen, den sjunde dagen. Rabbin visar på en viktig hemlighet i Bibelns berättelse. För om vi läser noga så står det faktiskt att Gud fullbordade sitt verk och vilade på sjunde dagen. Inte att allt fullbordades redan på sjätte dagen.

Alltså är vilan en del i fullbordandet, en del i att bli klar. Det är inte en vila som bara är en motsats till arbete och slit, utan i vilan rymmer mer än så. Något nytt. Vilan handlar om sinnesro, lugn och frid eller fred. Ett tillstånd utan strävan och kamp. Inte heller rädsla eller misstro ryms i denna fred som fullbordar skapelsen.

Så mycket av arbete och ansträngningar finns alltid närvarande i världen och för många av oss innebär livet också lidande och en ständig oro inför framtiden. Detta pågår hela tiden runtomkring oss (och i oss) medan vilan, denna tillitsfulla vila och fred, är både ömtålig och flyktig.

Vi människor är inte åskådare i detta universum. Du och jag är kallade att vara förvaltare och därmed medskapare. Det innebär att vi måste engagera oss i och arbeta för våra olika relationer, till våra medmänniskor och till skapelsen. Då kan vi bidra till det goda samhället och en god värld.

Om vi ser på vilodagen som en del av själva skapandet, så får vi också se en djupare, existentiell, sida av vilan. Vi fullkomnar skapelsen när vi kan återskapa sinnesron, friden och freden i våra liv och på vår jord. När vi finner friden och när tilliten finns, så tror jag det är samma sak som när Jesus i ett tal till sina lärjungar säger: Min frid ger jag er.

Berättelsen om den sjunde dagen säger till mig att mitt i allt arbete och slit så får vi också känna frid över att livet är en gåva som är skapad i kärlek.

Vårt förvaltande fullkomnas också med vilodagen. Vilodagen, som Gud välsignar, är en inbjudan till befrielse från att tro att vi kan och måste kontrollera allt. Vi får istället sätta vår tillit Gud som är större än allt vi kan begripa.

Vilodagen talar om en fred som läker och återskapar och stärker vår samhörighet med livet.

Anders Facks, Präst

3 kommentarer

Görel Hedberg säger
30 juli 2021 – 09:48

Tack för dessa ord om vilan! Att den ingår i skapandet. När man alltid varit ”duktig flicka” blir dessa ord berydelsefulla.

Dalia säger
31 juli 2021 – 10:27

Detta var verkligt fina ord tycker jag, tack!

Madeleine Rogalski säger
1 augusti 2021 – 09:40

Tack för en ny insikt i Guds Ord. Tack Herre för Din Eviga Undervisnig.
Madeleine Rogalski emeritipräst Svenska Kyrkan St Clara Stockholm.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.