En gåvas värde.

När jag var liten var vi då och då hos min mormor i Småland. Hon var inte min biologiska mormor men hon är den enda som jag tänkt på som min mormor. Lisa hette hon. Jag kommer ihåg hur det luktade i hennes badrum. Det var en alldeles särskild doft. Det var inte alls någon otrevlig doft, bara en särskild doft. Ibland händer det att jag kommer hem till någon vars badrum luktar likadant och då tänker jag alltid på Lisa. I hennes kök fanns det en burk med hjorthornssalt. Det tyckte jag lät konstigt när jag var liten.

Mormor Lisa hade en bestämd formel för min födelsedagspresent.
Jag fick 10 kronor för varje år jag fyllde. Så när jag fyllde fem år så fick jag fem guldpengar, 50 kronor. För mig som femåring var det en förmögenhet. Det kändes som hur mycket pengar som helst.

Men när jag sen fyllde sex, sju och åtta år, så var det där plötsligt inte så mycket pengar. Det var den första erfarenheten jag hade av att pengars värde är olika beroende på hur mycket pengar du är van vid och hur mycket sakerna du vill köpa kostar. Som femåring ville jag köpa godis och 50 kronor blir mycket godis för en femåring. Som åttaåring ville jag köpa tv-spel men 80 kronor får man inte mycket tv-spel för.

Den formel som jag några år tidigare tyckt var generös kändes plötsligt snål. Jag kommer ihåg hur jag girigt gnällde till min mamma: ”Jag måste ju vänta tills jag är hundra för att få tusen kronor!”

Pengars värde är inte absolut. Det förändras beroende på så väl period i livet som dag i månaden. Den familj som håller på att lägga bud på ett nytt boende tänker att femtio tusen kronor inte är så mycket extra att lägga in i budgivningen. Den som står stressad i kassan i mataffären och försöker välja vilken matvara som ska tas bort så att pengarna räcker till tänker att varje krona räknas.

I söndagens evangelietext säger Jesus åt lärjungarna, och oss, att inte samla våra skatter på jorden utan samla dem i himlen. På jorden så försvinner våra skatter på ett eller annat sätt, förr eller senare. Kanske för att någon stjäl dem, för att vi gör oss av med dem när de förlorar sitt värde eller för att vi till slut dör.

Men vad är en himmelsk skatt?
Kanske är det så enkelt som kärlek.

När jag var 8 år så var jag irriterad för att jag inte fick mer pengar av min mormor. Nu ser jag på det med glädje. Mormor gav mig de där guldpengarna med stor kärlek och nu är det ett starkt minne i mig som gör det enklare för mig att komma ihåg henne. De hjälper mig att komma ihåg burken med hjorthornssalt som jag tyckte var konstig och den där doften i badrummet.

Hon visste inte om det men hon gav mig en himmelsk skatt med de där guldpengarna. Inte guldpengarna i sig, de köpte jag säkert godis för. Den himmelska skatten är kärleken med vilken hon gav dem och kärleken som jag nu känner för henne när jag tänker på det.

Pengar försvinner. Kärlek består.

Den som är rik inför Gud har inte fickorna fulla med pengar. Den har hjärtat fyllt med kärlek.

/Johan Garde, präst

2 kommentarer

Sture säger
24 september 2021 – 08:32

Så vackert skrivet av dig!

Anna säger
25 september 2021 – 08:50

Tack för en otroligt vacker text 💚

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.