Herrens åsna

”Se, din konung kommer till dig.” Det framställs gärna som en pampig händelse, med den kungliga glansen och flärden. Som att vi inte riktigt kommer ihåg vem Jesus är. Det är som att vi för en stund glömmer bort att han inte är som kungar oftast är och ser ut. Hans tron är inte av materiel karaktär. Han bär ingen gnistrande krona eller mantel.

Nej, Hans bädd är av halm. Hans slott är en enkel familjs hem. Hans festmåltid är bland syndare, utstötta och fattiga. Varför skulle hans sista dagar i livet vara annorlunda?

”I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.” I enkelhet rider Jesus in i Jerusalem. I vår tid för att inleda adventstiden och i sin tid är han på väg mot sin egen död.

Bilden av honom som det oskyldiga barnet i krubban och mannen blodigt spikad på korset hamnar för en stund precis bredvid varandra, precis i slutet av vägen. Om det visste Åsnan knappast något, och hans dagar var nog inte allt för olika varandra. Åsnan lunkar fram i sin stilla takt. Han var inget graciöst djur, nej, ett arbetsdjur van att streta på.

Särskilt stor var inte Åsnan heller, så den som satt upp på ryggen hamnade i ögonhöjd för de som gick förbi. Denna ovanliga dag hämtades han av lärjungarna, och den besynnerliga mannen sätter sig på hans rygg.

I ringhet kommer de, Jesus och Åsnan. Omgivna av glada jublande människor som ropar ”Hosianna, rädda oss!”

Det slängs mantlar och palmblad vid deras fötter. Kanske tvekar Åsnan något? Kanske blir han förbryllad av allt oväsen? Men han stretar på som åsnor gör.

Åsnan förstår nog inte vem han bär in i Jerusalem. Vad som väntar, eller att han plötsligt befinner sig i händelsernas centrum. Åsnan leder oss in i adventstiden, in i ett nådens år. Han förstår inte vad som händer, men han går ändå. Tjänande i sin lunkande enkelhet. Han ger oss ett förhållningssätt till veckorna som väntar, bara genom att finnas till.

Åsnan påminner oss att ta emot varje dag som en ny gåva, inte fokusera på vad som väntar utan på vad som är. Han påminner oss att ta varje chans att tjäna, med just det som Gud gett oss. Han påminner oss att försöka med våra enkla kroppar bära Jesus till vår nästa, i ord, handling och tanke.

Med sitt sätt att vara påminner han oss om enkelheten, om värdet att mötas i ögonhöjd och se varandra i ögonen. Jesus tog sin plats som vår kung inte på någon tron, utan just i ögonhöjd, i enkelheten.

Jesus behövde Åsnan, som hjälpte honom att uppfylla profetian och möta människorna där på tröskeln till Jerusalem. Jesus tog Åsnan ut ur marginalen och placerade honom i centrum som bärare av evangeliet.

Allt detta med en enkel åsna. Vad skulle han då inte kunna göra med dig? Du kan vara en åsna för Jesus denna adventstid. Låta dig bäras och bära, en dag i taget.

Och om någon frågar dig vad du gör ska du svara: Herren behöver mig, och han ska aldrig lämna mig.

”Se, din konung kommer till dig.” Vill du vara hans åsna?