Vad längtar du efter?

Vad längtar du efter? Fundera en stund på det. Då menar jag inte den första koppen kaffe på morgonen, eller ledigheten, eller att få gamea. Vad längtar du efter? Vad behövs för att du ska få känna dig hel, för att det ska kännas som om du har kommit hem?

Jag avskyr att få den frågan. Kanske blir du också lite störd av den? Jag undrar varför den väcker så mycket känslor. Beror det på att om vi svarar ärligt på den frågan så gör vi oss själva sårbara? Eller tycker vi att vår längtan är för stor för en sådan som oss? Det där vi längtar efter är inte till för oss, utan för andra. De där andra som är smartare, snyggare, mer omtyckta och bättre förebilder än vi. De människor som kan något på riktigt när det känns som om jag bara låtsas.

Envist vill jag ändå hålla kvar i frågan. Vad längtar du efter?

Jesus ställer den typen av frågor hela tiden. Jesus frågor handlar aldrig om ytan, det verkar inte intressera honom. Han vill veta vem människan han möter är, på riktigt, inte genom titlar, arbeten eller släktförhållanden. ”Vem är du?” verkar var den fråga Jesus ställer om och om igen på olika sätt; Vill du bli frisk? Vad vill du att jag ska göra för dig? Kvinnan som Jesus möter vid Sykars brunn springer in i staden och berättar för alla ”Han har berättat allt jag har gjort”.

Det är obekvämt. Jag vet inte om jag vill att någon ska veta allt vad jag har gjort, eller allt vad jag har tänkt, inte ens Jesus. Tänk dig att Jesus ser oss i ögonen och ställer frågan ”Vad längtar du efter?” Vi förstår att han inte kommer låta sig nöjas med det enkla svaret. Vi känner hur tiden går, börjar flacka med blicken och önskar att han skulle lämna oss i fred, men han står kvar. Vi upptäcker att det var länge sedan vi tänkte efter, så länge sen att vi inte riktigt vet vad vi längtar efter. Livet har bara pågått, dag efter dag, glädje, sorg och kamp har avlöst varandra. Ibland har alla funnits närvarande samtidigt. Vi stretar på, tänker inte så mycket. Vi längtar efter den första kaffekoppen på morgonen eller när barnen har somnat på kvällen och vi får pusta ut i soffan framför ett tv-program.

Vad längtar vi efter? Vågar vi känna efter? Att erkänna sin egen längtan kan ha ett stort pris. Vi kan behöva förändra våra liv i grunden för att vi förstår att som vi lever våra liv nu så svarar det inte på vår djupaste längtan.

Egentligen är kanske den riktiga frågan: Har vi råd att låta bli? Är inte priset ännu större att gå igenom vårt enda, korta jordeliv utan att känna den längtan som kan göra oss helare? Hur mycket ska rädslan få hindra oss innan vi tar steget och upplever att det bär. Inte för att vi alltid lyckas eller blir lyckliga utan för att vi är oss själva. Vi kommer hem till oss själva och det är Jesus som tagit oss dit.