Gud lyssnar inte på skvaller

Det finns ett klassiskt grepp i gamla tecknade filmer som Kalle Anka eller Tom och Jerry. När Kalle, till exempel, har en inre konflikt och står i valet mellan att vara god eller ond gestaltas det som att de har en ängel på ena axeln och en djävul på den andra. Båda pratar i varsitt öra på stackars Kalle för att påverka hans handlingar och Kalle väljer oftast den sämre vägen. Det går ju som bekant sällan så bra för honom. Det är förstås en lite larvig tanke att det skulle fungera på det sättet men vi kan känna igen oss i den inre konflikten om vilken väg vi ska följa.

Jag tror att ni som läser detta har väldigt olika inställning till talet om änglar och demoner. För en del är det viktigt och för andra väldigt svårt att ta till sig. Jag hoppas att ni alla ska få glädje av poängen jag till slut kommer fram till.

I bibeltexterna på Mikaelidagen förekommer både änglar och demoner. I Matteusevangeliet får vi höra Jesus säga: ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.” (matt 18:10) Detta bibelord är ett ursprung till våra klassiska tavlor med barn och deras skyddsänglar.  Vi får höra att allt som drabbar den utsatte också kommer fram inför Gud.

Demonerna förekommer i sin tur i bibeltexten från Uppenbarelseboken. Där får vi höra om ärkeängeln Mikael. Han besegrar Djävulen i en kosmisk strid och kastar ner honom från himlen till jorden. Man kan ju undra om det verkligen är så bra för oss här nere? I Bibeln framstår det ändå som goda nyheter! Vi får höra att den onde har anklagat oss och ständigt kommit dragande med våra synder inför Gud. Nu kan han inte göra det längre. Gud vill inte lyssna på det. Djävulen ”har inte Guds öra”. Det har däremot Jesus Kristus. Vi brukar säga i var och varannan gudstjänst att han”sitter på Faderns högra sida”. Det är väldigt goda nyheter för ingen vill oss så väl som han.

Åter till Kalle Anka!

Vi är alla lite som Kalle Anka. Här i livet på jorden pågår ständigt kampen mellan gott och ont. Och den kampen pågår framförallt i varje hjärta. Det är lätt att ryckas med i sådant som egentligen är destruktivt så hur gör man för att välja det goda? Kanske räcker det långt att veta att vi inte kämpar ensamma? Att vår ängel alltid står inför Guds ansikte. Någon har beskrivit den inre striden som att man har två hundar som slåss i själen och det gäller att mata den ena mer än den andra så kommer den att bli den starkaste.

Gud är inte kluven på det sättet som Kalle Anka eller vi är. Det är gott för oss att veta. Han vägrar lyssna på anklagelser från någon som inte vill oss väl. Istället lyssnar han på Kristus. Kristus som ständigt påminner om allt han gjort för oss i sin stora kärlek.