Quasimodo

Bibelbild från @bibelnibilder på instagram.


Helgen efter påsken tänker jag alltid på ”ringaren i Notre Dame”. Det verkar kanske långsökt men för mig är det helt logiskt hur det hänger ihop. Titelpersonen i boken ”Ringaren i Notre Dame” av Victor Hugo (och Disneyfilmen som bygger på boken) har fått det otroligt svåra namnet ”Quasimodo”.Och han har faktiskt fått det namnet just efter denna söndag(som fortfarande heter ”Quasimodogeniti” även i vår psalmbok). Enligt boken fick han namnet eftersom det var just den dagen han blev funnen som hittebarn vid katedralen Notre Dame. 

På sätt och vis är Quasimodos namn ett grymt skämt då det kan tydas som att han är ”Quasi modo” -det vill säga skapt annorlunda än vanliga människor. Quasimodo föddes med ett igenmurat öga och en böjd kropp med puckelrygg. För dettafår han lida spe och hålls undan från människornas värld, högt i katedralens klocktorn.

Den egentligen innebörden i de märkliga orden som bildar hans namn är annars mycket vacker. Det handlar inte alls om att vara en konstig skapelse utan om att vara ”född på nytt”. Det syftar på seden att döpa nya kristna under påsknatten. 

I Disneys filmversion av Ringaren i Notre Dame kan man säga att Quasimodo faktiskt får ett nytt liv. (I den klassiska boken blir Quasimodo kanske inte född på nytt men som händelserna utvecklar sig blir han i alla fall en väldigt oväntad hjälte). Hans liv har varit starkt präglat av skammen över sin kropp och han har varit starkt begränsad i hur mycket han kunnat vara med andra människor. Till slut får han vara med om gemenskap med andra på ett befriande sätt. 

Hur ovanlig person Quasimodo än är så är det lätt att känna igen något av sig själv i honom. Vi har alla erfarenhet av skam, skuld och att vara fast i hopplösa mönster. Vi behöver också befrielse till ett annat liv. I dopet (vare sig det är på påsknatten eller någon annan gång) får vi ett löfte om skammen, skulden eller bördorna inte är sanningen om vilka vi är. Vi är Guds barn. Välkomna och älskade. 

Det kan ta ett tag att ta till sig en ny identitet. I urkyrkan ska man ha fått gå runt i sin vita dopdräkt i 8 dagar för att på så sätt vänja sig vid att se på sig själv på ett nytt sätt. Född på nytt till ett levande hopp.