“Profetorden bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum.”
Så står det i en av bibeltexterna för den tredje söndagen i advent (2 Pet 1:19 mer exakt). Att låta profetorden lysa som en lampa. Visste du att du redan gör det i dessa tider? Rent bokstavligt!
I fjärde moseboken står det om den märklige profetgestalten Bileam. Han blir anlitad av Israeliternas fiender, moabiterna, till att uttala förbannelser över dem där de kommer på sin vandring genom öknen (berättelsen om Bileam är förresten helt fantastisk! Om du slår upp din bibel på 4 Moseboken 22:21 kan du läsa berättelsen om Bileams talande åsna. Bara en sån sak!).
Gud griper in och ser till att Bileam inte förmår uttala någon förbannelse över Israeliterna. Istället kommer det välsignelser ur hans mun! Och bland de saker Bileam säger har några blivit extra uppmärksammade. Nämligen när han talar om en stjärna!
“En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel” säger han.
Det kan tolkas som ord om något som hände långt senare då kung David besegrade moabiterna. Men det kom också att stå som en viktig profetia om den messias man väntade på.
I berättelsen om stjärntydarna som söker sig till Jesus står det att de följer en stjärna. För oss som nu känner till den gamla historien om Bileams profetia så förstår vi direkt att det här hör ihop. Stjärnan som träder fram hänger ihop med Guds utvalde som kommer! Detta lilla barn i krubban är stjärnan som stiger fram och spiran som höjs!
Och sedan har profetordet väldigt bokstavligt blivit en lampa som lyser i tusentals fönster i form av våra adventsstjärnor.
Hur kan det profetordet lysa för dig och mig? Som vi har det nu?
Vi kan dra oss till minnes hur det var i Bileams dagar. Det fanns hotande fiender med lömska planer. Men mitt i allt det svåra fick israeliterna en påminnelse om att Gud var med dem. Och profetorden lovade att även framtiden är i Guds hand.
Även barnet i krubban föds i en värld av hotande fiender men för oss blir det tecknet på att Gud finns mitt ibland oss med sin välsignande närvaro.
“Profetorden bör ni låta lysa för er” läste vi.
Jag behöver ofta höja blicken från alla livets bekymmer för att få perspektiv. Höjer vi blicken nu i december ser vi stjärnan överallt. Att se den är påminner om att Guds ljus lyser i mörkret.
Läs fler texter av Tomas Jarvid
Läs fler texter om tredje söndagen i Advent
Kommentera det här inlägget