På lördag är det ”Alla hjärtans dag” och på söndag är rubriken på söndagens texter i kyrkan ”Kärlekens väg”. Det finns ett antal Bibeltexter om kärlek som kan tolkas på olika sätt. Men hur vi än tolkar, så verkar det vara viktigt, det där med kärlek. Att leva i kärlek. Att det vi gör inte är något värt, om det inte görs med kärlek. Att kärleken är stark, och till och med Störst när den jämförs med tron och hoppet.
Det finns så många olika slags kärlek. Eller så har jag tänkt att det är samma flöde som tar sig olika uttryck. Kärleken i en vänskap, till en särskild person, till en plats eller i ett sammanhang, kärleken kan kännas levande på olika sätt.
Jag tror att vi människor är kapabla till mycket kärlek, och jag övar på att inte gradera den, utvärdera den och ifrågasätta den. Jag tror alltmer att när vi låter kärleken flöda, mår vi som bäst, och då mår världen som bäst.
Den här helgen är det Alla hjärtans dag. Det har för mig alltid betytt ALLA hjärtans dag. Inte bara lyckliga hjärtan som är fyllda av kärlek till en speciell person. Inte bara hjärtan som är beslutsamma och målinriktade. Inte bara varma och överflödande hjärtan.
Utan det är en dag också för dom hjärtan som inte är så särskilt lyckliga. Som inte funnit någon stor kärlek till en speciell person eller som förlorat just den. Det är en dag för vankelmodiga och sorgsna hjärtan. För kalla och lite tomma hjärtan. En dag för ALLA hjärtan.
Och det skulle kunna vara en dag då vi öppnar våra hjärtan lite särskilt. Både för dom som vi vanligtvis är kärleksfulla mot, och andra som kan behöva extra kärlek.
En bibeltext som jag alltid bär med mig är ur Ordspråksboken 4:23 – och jag förbehåller mig rätten att citera den gamla översättningens ord, för jag tycker bäst om den:
”Framför allt som ska bevaras, må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.”
Att bevara sitt hjärta betyder för mig inte att stänga igen och hålla undan, utan att hålla det friskt och flödande. Så som vi vill bevara en älv eller en nationalpark. Men att bevara något och hålla det friskt betyder också att inte släppa in vad eller vem som helst, som kan förstöra och trampa ner.
Jag tror att Gud gett oss kärleken som en gåva. Och som en gåva att ge vidare. Kärleken till någon särskild, absolut. Men kanske ännu viktigare kärleken som fenomen, kärleken som en kraft och värmekälla. Och våra hjärtans slag är ett slags vittnesbörd om skaparkraften och den pågående kärlekens kraft. För en kraft är den, kärleken, en stark kraft. Och rentutav störst. Om vi frågar Bibeln.
Gud. Hjälp mig att bevara mitt hjärta och att leva mitt liv i kärlek. AMEN
Kommentera det här inlägget