”Den fiolen var jag!”

Det finns dikter som drabbar på ett särskilt sätt för att de känns så sanna. Inför pingsten tänker prästen Tomas Jarvid på en dikt som kanske säger något viktigt om såväl livet som Gud och den heliga Anden. 

En äldre man i församlingen citerade ganska oväntat plötsligt poesi för mig. Det var en dikt av Bo Setterlind. Om att inte tänka illa om trasiga fioler eftersom den store mästaren kan spela även på dem.

Sedan kom diktens vändning. Det står:

och jag visste: Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på,
men i hans händer dög jag!

Jag visste att mannen själv var en gammal fiolspelman. Och jag visste också att han hade erfarenhet av hur svårt livet kan vara. Att ingen av oss går hel igenom det. Och när han kom till slutet av dikten kunde man ana tårar i ögonen. Dikten berättade om hans eget liv.
Det är pingsthelg nu. I mina tankar hör dikten om Mästaren och den trasiga fiolen särskilt väl hemma vid pingst. För man kan se det som en dikt om den heliga Anden. Om Guds kraft och närvaro här och nu.

”Kom till mig och drick”

I en av söndagens bibeltexter säger Jesus:
”Är någon törstig så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre ska flyta strömmar av levande vatten”(Joh 7:37).
Och enligt Johannes talar han då om Guds heliga Ande. Jesus uppmanar oss att vända oss till Gud och lita på att vi kan få kontakt med Anden som med en livgivande källa inom oss.
Det är en av många bibeltexter som berättar om hur Anden tröstar och hjälper oss. Att Anden lär oss att be och får oss att växa i vår tro.

Men hur var det med den trasiga fiolen?
Som jag förstår dikten är det just Anden som är Mästaren som spelar på trasiga fioler. Att den handlar om hur Gud vill använda oss. Att han rentav skulle kunna kalla oss för sina älsklingsinstrument. Även om vi saknar en sträng eller två.

Ibland tycker jag att jag kan uppleva att jag blir ”spelad på”. Det är inte samma sak som att jag skulle vara väldigt duktig. Snarare är det en känsla av att råka vara på rätt plats så att jag fått finnas där för en medmänniska. Efteråt kan jag känna att även om det visserligen var jag som agerade var det också något mer som hände. Fick jag bli spelad på av en dold mästare?

Musik kan ju vara till både tröst och glädje för en publik men egentligen har den sitt värde oavsett om någon lyssnar eller inte. Jag tror Mästaren lika gärna spelar bara för glädjen i musiken. I att få hålla sitt älsklingsinstrument och höra det klinga. Få utforska vilja hymner som finns dolda där i resonanslådan. På samma sätt utforskar Anden varsamt våra dolda djup. I dikten står det att det finns mycket smärta gömd i oss. Jag tycker det är särskilt tröstande att Gud vill hjälpa oss med den.

Det är svårt att säga bestämt om en fiol är aktiv eller passiv i det som sker med den. Spelar den eller blir den spelad på? Det går nästan inte att säga på det sättet. Tonerna kommer liksom från fiolen och från musikern samtidigt. På samma sätt är det ett mysterium vad som händer i oss när Anden spelar. Då verkar vi och Gud tillsammans. Ända från bibelns början vill Gud ha gemenskap med människorna och när Anden spelar förverkligas det.

Leta gärna upp hela dikten ”Aldrig mer ett Läs gärna dikten några gånger och fundera på vad den säger dig idag. Vänd dig sedan till källan och drick. Be till Gud om allt du på djupet behöver.

Vad ska då en trasig fiol be Anden om? Vill du kan du be med mina ord:

Kom helige Ande. Ge liv åt den musik mitt liv skulle kunna vara. Hela mig och lär mig Jesus vägar. Ge liv åt hjärtat så att jag kan älska. Ge mod och klokhet så att jag kan inta min plats i världen. Låt din musik ljuda över hela jorden. Från all världens spruckna instrument. Vår framtid och vårt hopp är att det en dag ska ske överallt. Gud, jag har nästan ingen makt i världen men jag kan öppna mitt hjärta för dig. Låt ditt rike växa fram ibland oss. Amen

Tomas Jarvid, präst