I kyrkan är midsommarhelgen förknippad med Johannes döparen. Denne ska nämligen ha fötts 6 månader före Jesus.
Det har hänt att jag har fått spela Johannes döparen som miniteater för konfirmander. Med fötterna i en kall vik, tillrufsat hår, inga glasögon och konstiga kläder. Johannes är känd för att ha levt i öknen på sträng diet. Och där predikade han till folket och sade till dem att de måste omvända sig och bli döpta.
Grejen är den att jag har tyckt att det varit otroligt befriande att få spela Johannes döparen. Det är skönt att få vara som honom för en stund. Johannes säger allt det som vi normalt drar oss för att säga. Utan omsvep säger han till folket att deras sätt att leva inte håller. De måste sluta handla kärlekslöst och göra gott istället. Och de måste vända sig till Gud på nytt för att be om förlåtelse och börja om.
I teatern vi spelar brukar någon få ifrågasätta Johannes. Skulle Gud verkligen vara så hård och sträng? Då har Johannes svar på tal. Det är ju just för att Gud är god och kärleksfull som Johannes fått i uppdrag att säga ifrån på skarpen. Så här kan det inte få fortsätta i världen!
En profet
Johannes döparen står i en lång tradition av bibliska profeter som är minst lika stränga. Ett sätt att sammanfatta deras budskap är att Gud vill att vi ska värna om livet, tro på Gud och leva i fred med skapelsen och medmänniskan. När vi inte gör det leder det till elände och då måste vi vända in på bättre vägar, alltså omvända oss. För människorna som lyssnade till Johannes döparen var dopet tecknet på denna omvändelse.
Vi kan läsa om att det kom massor av människor ut i öknen för att höra Johannes ord. För min del tror jag det berodde på att de såg att Johannes sa sina obekväma sanningar av kärlek. Han ville verkligen att de skulle få möjlighet att hitta en bättre väg.
Jesus kom efter Johannes
När jag spelat Johannes har jag förstås också talat med iver om den han sade att han förberedde vägen för: Jesus Kristus. Och efter teatern är det viktigt att berätta för konfirmanderna att det dop vi döper med i den kristna kyrkan inte har samma innebörd som det Johannes döpte med. Det kristna dopet handlar om att få höra ihop med Jesus själv. Om att få ett löfte att vi oförtjänt får ta del av Guds nåd.
Vi får fortfarande sträva efter att göra så mycket gott vi kan men det gör vi inte för att duga inför Gud utan för att världen behöver det.
Själva ordet omvändelse får också en ny innebörd tack vare Jesus. Den viktigaste omvändelsen vi kan göra är att om och om igen vända oss till Gud med våra liv och bejaka hans goda vilja för världen. Det är en betydligt positivare utgångspunkt än att behöva försöka vara god helt på egen hand.
Inte vet jag om mitt lilla skådespel med Johannes döparen lyckats få konfirmanderna att förstå allt detta. Jag får nog tänka som Johannes själv gjorde, att jag får vara nöjd om jag lyckas peka på den som är större än jag själv.
Kommentera det här inlägget