Jag hör hur det ringer på dörren. Pulsen ökar något. De är tidiga. Jag försöker göra en lista i huvudet på allt som inte är klart än. Barnen har inte städat klart sitt rum än. Jag vet inte om vi hann fixa till badrummet på övervåningen ordentligt. Om jag ställer in maten i ugnen så hinner jag springa upp och plocka undan några saker i alla fall. Jag måste tömma diskmaskinen också men det hinner jag mellan förrätt och huvudrätt. Så hinner jag nog ställa in disken i diskmaskinen mellan huvudrätten och efterrätten. Så får det bli.
Ganska ofta när min fru och jag har gäster hemma händer samma sak. Jag tycker om att laga mat men jag har inte lärt mig att städa och plocka undan medan jag lagar maten. Det betyder allt som oftast att när gästerna kommer så står jag i köket och försöker krishantera kaoset där inne. Så äter vi och mellan varje rätt så grejar jag lite mer i köket. När gästerna gått hem och min fru och jag sitter och pratar så kommer jag ofta fram till samma sak. Jag hann i princip inte träffa gästerna för att jag höll på i köket hela tiden.
På söndag firar vi femtonde söndagen efter trefaldighet. Rubriken är ”Ett är nödvändigt”. I evangelietexten så möter vi Jesus hemma hos systrarna Marta och Maria. Maria sätter sig vid Jesus och lyssnar till vad han har att säga. Marta försöker ordna så att allti ska vara fint nu när Jesus är där. Till slut går hon till Jesus och ber honom säga till Maria att hjälpa till istället för att bara sitta och lata sig. Till hennes förvåning svarar inte Jesus som hon hoppats. Han säger: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”
Vad är det egentligen Jesus säger? Vill han avfärda Marta och allt det slit som hon gör? Ser han inte den omsorg som hon ger för att göra det fint för honom nu när han är där? Jag tror inte att det Jesus vill göra här är att avfärda Marta och jag tror att han ser den omsorg som hon visar. Det han försöker göra är att få Marta att se, att i just det här sammanhanget, så riskerar hon att gå miste om den gäst som hon anstränger sig att göra så fint för. Han är bara där en stund och om inte också Marta sätter sig ner så kommer hon inte hinna träffa honom.
Jag känner igen mig i Marta, i viljan att se till att det ska vara så fint som möjligt när gästerna kommer. Men Jesus väcker tanken hos mig om det kanske är så att min omsorg ibland blir felriktad. Att jag, i mina försök att göra i ordning så mycket som möjligt, riskerar att missa skälet till att jag vill få det fint. Att jag bryr mig så mycket om att allt ska vara bra för mina gäster så att jag glömmer att gästen inte är där för husets skull utan för min. För mig är det en utmaning att bära med mig, att våga släppa taget om det jag inte hunnit och tänka att det får vara gott nog. Så att också jag när kvällen är slut kan få säga att det varit en trevlig kväll.
Kommentera det här inlägget