Till innehåll på sidan
tomasjarvid

Quasimodo


Bibelbild från @bibelnibilder på instagram.


Helgen efter påsken tänker jag alltid på ”ringaren i Notre Dame”. Det verkar kanske långsökt men för mig är det helt logiskt hur det hänger ihop. Titelpersonen i boken ”Ringaren i Notre Dame” av Victor Hugo (och Disneyfilmen som bygger på boken) har fått det otroligt svåra namnet ”Quasimodo”.Och han har faktiskt fått det namnet just efter denna söndag(som fortfarande heter ”Quasimodogeniti” även i vår psalmbok). Enligt boken fick han namnet eftersom det var just den dagen han blev funnen som hittebarn vid katedralen Notre Dame. 

På sätt och vis är Quasimodos namn ett grymt skämt då det kan tydas som att han är ”Quasi modo” -det vill säga skapt annorlunda än vanliga människor. Quasimodo föddes med ett igenmurat öga och en böjd kropp med puckelrygg. För dettafår han lida spe och hålls undan från människornas värld, högt i katedralens klocktorn.

Den egentligen innebörden i de märkliga orden som bildar hans namn är annars mycket vacker. Det handlar inte alls om att vara en konstig skapelse utan om att vara ”född på nytt”. Det syftar på seden att döpa nya kristna under påsknatten. 

I Disneys filmversion av Ringaren i Notre Dame kan man säga att Quasimodo faktiskt får ett nytt liv. (I den klassiska boken blir Quasimodo kanske inte född på nytt men som händelserna utvecklar sig blir han i alla fall en väldigt oväntad hjälte). Hans liv har varit starkt präglat av skammen över sin kropp och han har varit starkt begränsad i hur mycket han kunnat vara med andra människor. Till slut får han vara med om gemenskap med andra på ett befriande sätt. 

Hur ovanlig person Quasimodo än är så är det lätt att känna igen något av sig själv i honom. Vi har alla erfarenhet av skam, skuld och att vara fast i hopplösa mönster. Vi behöver också befrielse till ett annat liv. I dopet (vare sig det är på påsknatten eller någon annan gång) får vi ett löfte om skammen, skulden eller bördorna inte är sanningen om vilka vi är. Vi är Guds barn. Välkomna och älskade. 

Det kan ta ett tag att ta till sig en ny identitet. I urkyrkan ska man ha fått gå runt i sin vita dopdräkt i 8 dagar för att på så sätt vänja sig vid att se på sig själv på ett nytt sätt. Född på nytt till ett levande hopp.

Kommentarer

5 svar till ”Quasimodo”

  1. Profilbild för kjell arvidsson
    kjell arvidsson

    det är mycket arbete och lidande som krävs för att bli född på nytt.
    Dessutom måsta man ha hjälp av andra och antagligen en massa tur.
    Lyckas man hitta den smala vägen så slutar inte mödorna. Man måste upprätthålla den medvetenhet som en pånyttfödelse innebär
    Man måste be lika mycket som Jesus gjorde.
    Jag har inte träffat nån pånyttfödd. Jag har träffat en handfull som verkat vara
    vaknare än andra. Blir lika förvånad varje gång

  2. Profilbild för L Norberg
    L Norberg

    Detta är/var det underligaste försök till svar på frågan jag någonsin hört.

  3. Profilbild för Tomas Jarvid

    Hej Kjell! Det är väl i samband med detta vi brukar tala om att ”den gamla människan” i oss fortfarande finns kvar även om vi också förnyas.

  4. Profilbild för Andrea Bjerhag
    Andrea Bjerhag

    Mitt liv är helt nytt sen 7 år tillbaka och jag är lyckligare än någonsin och tackar Gud för detta.

  5. Profilbild för kjell arvidsson
    kjell arvidsson

    Alla människor föds som den gamla människan (även Jesus) Då är det100 % instinkter som regerar. Jesus lyckades träna upp sitt medvetande så mycket att han fick ett övertag över instinkterna. Det är mycket ovanligt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.