Till innehåll på sidan

Författare: Charlotte Frycklund, präst

  • När Gud ser
    Charlotte Frycklund, präst

    När Gud ser

    Du har aldrig känt dig hemma i en folksamling. Det beror inte på pandemin, för du har aldrig i ditt liv upplevt en pandemi. Du lever i själva verket ungefär 2000 år innan vår nuvarande pandemi. Du har aldrig känt dig hemma i en folksamling. Du får en känsla av utanförskap – att alla i…

    Läs mer


  • Gud hejar på dig!
    Charlotte Frycklund, präst

    Gud hejar på dig!

    ”Något av det viktigaste är att få känna känslan av att bli tagen i anspråk. Det vill jag få människor att känna.” Ungefär så sa en kyrkoherde till mig. Det där samtalet har verkligen gripit tag i mig och orden har följt mig sedan dess. Det känns viktigt och vackert, att bli tagen i anspråk.…

    Läs mer


  • Änglavision
    Charlotte Frycklund, präst

    Änglavision

    Och så hände det sig att himlens änglar tog fram chips och läsk och bänkade sig framför sin ÄV (Änglavision). Dagens avsnitt av ”Vad gör Jesus idag?”, direktsänt från jorden, skulle bli spännande. Det var nämligen dags för Jesus att göra sitt första underverk. Änglarna hade diskuterat länge och väl. ”Jag tycker han ska göra…

    Läs mer


  • Breven till Gabriel
    Charlotte Frycklund, präst

    Breven till Gabriel

    Hej Gabriel. Det är Maria, du vet, från Nasaret. Jag vet inte om man får skriva brev till änglar. Men jag måste fråga: följde det inte automatiskt med någon slags värdighetmed mitt heliga uppdrag från Gud? Något som låter mig gå genom detta oberörd, smärtfri, oförnedradiklädd min utvaldhet som en mantel?Så är det inte för…

    Läs mer


  • Hur långt lyser ett gravljus?
    Charlotte Frycklund, präst

    Hur långt lyser ett gravljus?

    Hon rör så mjukt hon kan vid gravstenen, det är hennes sons gravsten. Den är hård och skrovlig. Hennes hjärta är också hårt och skrovligt denna dag, när hon är här för att tända det sjuttonde allhelgonaljuset för honom. Hennes röst är skrovlig när hon viskar ”jag älskar dig”. Då, nu, alltid. Kärleken tar inte…

    Läs mer


  • Människans bästa vän
    Charlotte Frycklund, präst

    Människans bästa vän

    -Jag älskar att ge Rufus godis, för han blir så glad när han får det, säger den stolta sjuåringen, som just använt upp ett kvartalsbehov av Frolic på tio minuter. Och sant är att både Rufus och sjuåringen ser extraglada ut. -Mmm, säger jag. Den tomma förpackningen är ett tydligt bevis för att man inte…

    Läs mer


  • Dagen när förlåtelsen sprack
    Charlotte Frycklund, präst

    Dagen när förlåtelsen sprack

    -Det är som att sitta i FÄNGELSE! vrålar han, med femåringars hela säkerhet.-Om du tycker att dagis är som fängelse, har du inte suttit i fängelse, säger jag, som inte heller vet exakt vad det innebär med fängelse, men inbillar mig att det är något som är betydligt värre än fingermålning och sångstunder. -Nä, säger…

    Läs mer


  • Vem tröstar dig?
    Charlotte Frycklund, präst

    Vem tröstar dig?

    Jag har varit kyrkvärd sedan 1993. Janne blev kyrkvärd 1976. Och ingen av oss sade någonsin emot honom. Aldrig. Inte förrän en kväll. Det var kyrkvärdssamling och Janne höll i den som vanligt. En sak med Janne: Han tyckte inte att lesbiska passade i kyrkan. Inte i hans kyrka i alla fall. Så han gillade…

    Läs mer


  • Vitsen med vatten
    Charlotte Frycklund, präst

    Vitsen med vatten

    ”Cause if you like it, then you shoulda put a ring on itIf you like it, then you shoulda put a ring on it…” Beyoncés låt Single Ladies strömmar genom trädgården. Min yngsta dotter älskar den. Föräldraskapets dubbelhet: Jag älskar att hon har favoritmusik, men hoppas att hon ska hitta en annan låt snart. Beyoncé…

    Läs mer


  • Jublet ska tystna, förändras för alltid, och födas på nytt
    Charlotte Frycklund, präst

    Jublet ska tystna, förändras för alltid, och födas på nytt

    Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Folk jublar, ropar ut sitt hopp: han ska rädda oss! I min fantasi tonar de fram, de kända bibliska ansiktena, i min fantasi står de där i folkmassan. Där är Maria, Jesus mamma. Fylld av de vanliga dubbla moderskänslorna: ”Äntligen. Äntligen får han den uppskattning han borde…

    Läs mer