Till innehållet på sidan

Författare: Charlotte Frycklund, präst

  • Hur man känner igen en ängel
    Charlotte Frycklund, präst

    Hur man känner igen en ängel

    En dag ska en ängel komma med ett uppdrag till dig. Det är det änglar gör. Ibland vet vi inte förrän i efterhand att det var en ängel, att det var ett uppdrag. De är inte alltid så lätta att känna igen, de där ögonblicken. Hur vet man vem som[…]

    Läs mer

  • Min väns kamp
    Charlotte Frycklund, präst

    Min väns kamp

    Min vän går rakt emot oss, som en lejoninna på jakt, som en här i strid, som ett skepp i storm. Jag visste att hon skulle komma hit, idag, hit, där han är. Över alla hinder, runt alla hörn, trots alla omständigheter. Allting är fel, nämligen. Hon är på fel[…]

    Läs mer

  • Charlotte Frycklund, präst

    Ensamhetens makt

    Du är ensam. Jag är också ensam. När livet gör ont, då är vi ensamma som Jesus i öknen. När ensamheten kommer, fylls ditt liv med tystnad lika påtaglig som ljud, lika krävande som röster. När Ensamheten kommer, blir hon en person. Inte en vän, ett ovälkommet sällskap. Ensamheten är[…]

    Läs mer

  • I ringhet klädd på fattigdomens bädd
    Charlotte Frycklund, präst

    I ringhet klädd på fattigdomens bädd

    Jag är gammal nu, har upplevt många storverk, några underverk. Och inget blev som jag tänkte mig. Min dröm var ett hotell. Jag ville vara en snäll, omtyckt värd. Folk skulle säga: ”Simon är en fin man. Trevligt hotell.” Ryktet skulle sprida sig. Min bror, som är förståndigare än jag,[…]

    Läs mer

  • Vägen och vännen
    Charlotte Frycklund, präst

    Vägen och vännen

    En obestämd oro i mitt inre. Jag sökte mig hit, för här är det fridfullt. Men nu är jag osäker på om jag gjort rätt, för trots att själva kyrkan är lugn och stilla så skriker det inom mig. Jag vet inte om det är dåligt samvete eller en stressreaktion,[…]

    Läs mer

  • Sorgens ögon
    Charlotte Frycklund, präst
    ,

    Sorgens ögon

    Det är snart allhelgonahelg, när de sörjande firar högtid, när de sargade känner gemenskap. Jag går på kyrkogården en onsdag i början av november, för att påminna mig själv: Döden, döden, döden. Detta är en tröstande plats för mig. Så jag går på kyrkogården, andas ut den sorg som annars[…]

    Läs mer

  • Charlotte Frycklund, präst

    Mannen som bar Gud

    Kurt har varit aktiv i församlingen rätt länge nu. Han började komma till oss när han var i sextioårsåldern. Jag vet inget om hans tidiga år, anar att de inte var lyckliga. Ungdomen förde med sig den sortens utanförskap som ingen väljer, en nedförsbacke som aldrig ville ta slut. Någon[…]

    Läs mer

  • Charlotte Frycklund, präst

    En present till Jesus

    Kvällen den 23 december: Julförberedelserna i vårt hem har gått in i sin maniska fas. Godnattsaga med sexåringen, mitt i kaoset. Efter aftonbönen säger hon allvarligt: - Jag gedde ju tomten gröt. - Ja, du ställde ut på trappen. - Då blir tomten så glad. - Ja. - Men mamma[…]

    Läs mer

  • Charlotte Frycklund, präst

    Nyårsbön i dialog med psaltarpsalm 121

    Nyårsdagen, 1 januari 2017 Vilket år det har varit, Gud, vilken oro i världen, så skrämmande och upprörande. Jag ser upp emot bergen, varifrån ska min hjälp komma? Någonstans ifrån måste en ängel sändas, det kan ju inte bara fortsätta så här? Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel[…]

    Läs mer