Etikett: Charlotte Frycklund
-
Hur man känner igen en ängel
En dag ska en ängel komma med ett uppdrag till dig. Det är det änglar gör. Ibland vet vi inte förrän i efterhand att det var en ängel, att det var ett uppdrag. De är inte alltid så lätta att känna igen, de där ögonblicken. Hur vet man vem som[…]
-
Min väns kamp
Min vän går rakt emot oss, som en lejoninna på jakt, som en här i strid, som ett skepp i storm. Jag visste att hon skulle komma hit, idag, hit, där han är. Över alla hinder, runt alla hörn, trots alla omständigheter. Allting är fel, nämligen. Hon är på fel[…]
-
Ensamhetens makt
Du är ensam. Jag är också ensam. När livet gör ont, då är vi ensamma som Jesus i öknen. När ensamheten kommer, fylls ditt liv med tystnad lika påtaglig som ljud, lika krävande som röster. När Ensamheten kommer, blir hon en person. Inte en vän, ett ovälkommet sällskap. Ensamheten är[…]
-
I ringhet klädd på fattigdomens bädd
Jag är gammal nu, har upplevt många storverk, några underverk. Och inget blev som jag tänkte mig. Min dröm var ett hotell. Jag ville vara en snäll, omtyckt värd. Folk skulle säga: ”Simon är en fin man. Trevligt hotell.” Ryktet skulle sprida sig. Min bror, som är förståndigare än jag,[…]
-
Vägen och vännen
En obestämd oro i mitt inre. Jag sökte mig hit, för här är det fridfullt. Men nu är jag osäker på om jag gjort rätt, för trots att själva kyrkan är lugn och stilla så skriker det inom mig. Jag vet inte om det är dåligt samvete eller en stressreaktion,[…]
-
Sorgens ögon
Det är snart allhelgonahelg, när de sörjande firar högtid, när de sargade känner gemenskap. Jag går på kyrkogården en onsdag i början av november, för att påminna mig själv: Döden, döden, döden. Detta är en tröstande plats för mig. Så jag går på kyrkogården, andas ut den sorg som annars[…]
-
Sagan om den klarsynte optikern
Det var en gång en ung man vars liv blev väldigt mycket bättre när han som tioåring fick glasögon. Han hade kämpat länge, men när glasögonen sattes på hans näsrygg var det som att allt blev tydligt. Det första som hände var att hans småmuskler runt ögonen slappnade av -[…]
-
Den som inte dömer
Det är många år sedan men jag minns känslan: Det hårda trappsteget i trappan upp till predikstolen, där jag hade satt mig där efter konfirmationen. Kyrkan var tom, konfirmanderna hade gått hem, men jag var inte klar än. Något var ouppklarat. Så här satt jag. En prästs gömställe. I predikstolstrappan,[…]
-
Om du hade varit här
"Om du hade varit här, hade min bror inte dött." Orden är Martas, i Bibeln. Hon säger dem till Jesus när Lasaros har dött. Men orden är inte bara Martas, de orden, som rymmer så mycket livssmärta, känns för mig allmänmänskliga. "Om Gud hade varit här, hade min älskade inte[…]
-
När föräldrar är vackra
Vårfest på dagis, i det skiraste skira, det mest knoppande och förhoppningsfulla av väder. En liten scen, söta barn som uppträder. Andra barn som väntar sin tur. Föräldrar som ser på. Och nu ska min dotters grupp sjunga. Allt annat försvinner ur mitt liv, denna sekund är tillräckligt. Totalt fokus[…]