År: 2018
-
Rödbetssallad
Tårna var som isklumpar. Hela jag var genomkyld och allmänt nere. Hörlurarna var trasiga så jag kunde inte stänga ute den grymma omvärlden, varje ljud retade nerverna och jag satt och småhatade allt och alla på bussen. Så trängde några ord igenom min dimma av självupptagenhet. -Du skojar? Gillar inte[…]
-
Du är välkommen
Alunda församling fick sin nya kyrkoherde på plats den första september. Han var nygammal; ny i rollen som kyrkoherde, men gammal i gården eftersom han hade gjort sitt adjunktsår i Alunda några år tidigare. Nu kom han och hans familj tillbaka, till församlingens glädje. Jens Peterson. Glad. Biskop Ragnar Persenius[…]
-
Träd, människor och själen
I många år hade jag som granne direkt utanför huset en stor ek. En sådan där som känns som ett urträd. Gammal och hög, högre än vårt hus som ändå var fem våningar högt. Jag kunde se ut på den från vardagsrumsfönster och köksfönster på ena våningen, och från sovrumsfönstren[…]
-
Spik i foten
Ibland kan man haka upp sig formuleringar. Jag har några psalmer jag kan gå igång av om jag är på det humöret. En av dem har jag nämnt tidigare, den om att här gäller att tränga, ja tränga sig fram. Men så finns det också en typiskt långfredagspsalm som jag aldrig kan[…]
-
Vett & etikett i ”tack, goa pastorn”-kön
Efter högmässan ville jag framföra mitt tack till predikanten. Hamnade som vanligt sist i kön av andra som hade liknande ärende (eller så ville de skälla, så kan det också vara, eller bara säga "hej och tjena, det var längesedan). Jag hade egentligen bråttom vidare, men inte knuffar man bryskt[…]
-
Tak över verksamheten och tak över demokratin
I mitt tidigare värv som kanslist åt IOGT-NTO-rörelsen i Uppsala län ingick bland annat att ta emot de årsberättelser som föreningarna skickar in till distriktet för kännedom. Jag brukade se till att läsa verksamhetsberättelserna och årsmötesprotokollen, för de gjorde mig nästan alltid glad. Även om många föreningar kämpar mot stigande[…]
-
Dagsverke
Papperstuggen mådde dåligt för någon hade råkat mata den med klisteretiketter. Efter rätt långa och misslyckade försök att i brist på peang använda en långskänklad sax och en brevöppnare för att rensa det hoppressade och igenklistrade kom vaktmästaren på: tryckluft! Genialiskt. Nu tuggar maskinen hungrigt igen. Det är tveksamt om[…]
-
Den ensamma konfirmanden
Det är onsdag och det är varmt och det är tyst och ödsligt här i mitt kontorsrum. Det känns lite sådär som det kan göra om sommaren, att man är ensam överlevande efter den stora katastrofen för det syns inte en katt. Men det är bara min självcentrering som talar.[…]
-
Samtal med en konstnär
[caption id="attachment_16" align="alignleft" width="204"] Utan titel[/caption] Jag har haft tur. Under några veckor har jag fått bistå textilkonstnären Silja Karlsson med det praktiska kring hennes utställning Bön för naturen, som jag nämnt tidigare. Vi har kopierat bilder och texter och skrivit lappar och framför allt har vi hunnit prata en hel del.[…]
-
Ett rum som rymmer oss
Kyrkorummet. En plats som härbärgerar allt i våra liv. Den där platsen dit man går för att jubla, eller gråta förtvivlat. Där vi hötter med näven mot himlen, och där vi lyfter upp våra ansikten i stor glädje och tacksamhet. Det är som att det märks i kyrkorummet. Många människor har[…]