I mitt tidigare värv som kanslist åt IOGT-NTO-rörelsen i Uppsala län ingick bland annat att ta emot de årsberättelser som föreningarna skickar in till distriktet för kännedom. Jag brukade se till att läsa verksamhetsberättelserna och årsmötesprotokollen, för de gjorde mig nästan alltid glad. Även om många föreningar kämpar mot stigande genomsnittsålder bland medlemmarna, har ekonomiska svårigheter, idétorka och är allmänt less, verkar det som att de vid föreningsårsmötet får lite geist och vill ta nya tag. För några år sedan framgick det tydligt. Föreningen Runeberg i Alunda vill ta upp frågan om att lägga ned föreningen eftersom medlemmarna var åldriga och inte orkade så mycket längre. De var väl på god väg mot ett sådant beslut, tills en person sade att det vore värdefullt för bygden om föreningen fanns kvar. För tänk om det skulle dra igång någon ungdomsverksamhet till exempel, då vore det skrutt om inte IOGT-NTO fanns på plats för att liksom kunna omfamna och ta emot. Det vände stämningen. Det året blev det inget beslut om nedläggning.

Så här skrev jag år 2014: ”Verksamhetsberättelsen för år 2014 kompletterades av en redogörelse om hur skötseln av föreningens lokal Abrahamstorp gick till. Det är en fin berättelse som visar hur mycket omsorg en fastighet kräver. Det är många föreningar som varit förtvivlade när skötseln av lokalen stigit dem över huvudet eftersom de inte längre orkar ta hand om den, och undra på det. Samtidigt känns det konstigt att lokalen, det egna föreningshuset som tidigare var så oerhört viktig för folkrörelserna, numera ses som en kvarnsten runt halsen. Hur som helst, jag frågade om jag fick publicera den berättelsen på nätet, och det fick jag. Här kan ni själva läsa Stigs berättelse om året med Abrahamstorp. Den utmynnar i det uppgivna ”Hjälp, vad ska vi göra?”.

Varför delar jag det här just nu, just här på den här platsen och bloggen? Det direkta skälet är att Stig begravdes idag. Han blev 91 år gammal. Jag kommer just från begravningen och har så många tankar om en människas liv, om hens strävanden och mödor men också glädjeämnen och det man brinner för. Och om att göra skillnad i tillvaron genom att verka för något annat än bara sig själv. Det andra skälet är att det här med fastigheter, det är något som även kyrkan brottas med. De är en välsignelse eftersom de gör att vi kan ha gudstjänster och bedriva verksamhet för människor, men de är en förbannelse när det är dags för underhåll och reparationer. Lokaler kostar. Samtidigt är det så nödvändigt att ha en plats att samlas på. En plats där vi som kyrka delar andakt, en plats där vi möts och för demokratiska samtal. Alla rörelser, samfund och organisationer behöver hus, lokal, rum, en vrå, kyrkor, moskéer, där vi kan sitta ner tillsammans och prata. Särskilt i brytningstider behöver vi mötesplatser.

—————————————————————————-

Logen 3451 Runeberg, Alunda.
Berättelse av Stig Eklund om arbetet vid Abrahamstorp 2013.

I slutet på januari månad och februari kom det mycket snö och temperaturen var omkring 0 grader. Våt, tung snö lade sig på trädens grenar och grova kvistar på vårt kastanjeträd gick av och låg helt nersnöade framför trappan. Det gick inte att komma fram till dörren.Och för att inte tala om våra syrener som nertryckta av djup snö. Jag har noterat i min dagbok att den 11 mars klockan 7 var temperaturen minus 15 grader och snödjupet på vägen upp till Torpet c:a 30 cm.

Jag hade ont i mina ben och hade svårt att gå. Skriver i min dagbok den 25 februari: Ont i vänster höft och ryggen. Skriver den 6 april: Alla orienteringar inställda i Uppland, för mycket snö. Den 9 april, då jag åkte till Östhammar för röntgen, var det 16 grader kallt i Svanberga i Roslagen.

Den 24 april klockan 7 är det 4 grader varmt och jag åker upp till min broder Bo och lånar en motorsåg för att börja röja upp på tomten vid Torpet. Förr i tiden, när jag var bonde, hade jag allt som jag behövde använda. Nu måste jag låna alla de redskap som jag behöver.

Nästa dag har jag ont i benen och kan ingenting göra. Men den 26 april klockan 9:30 åker jag till Torpet och får hjälp av Maj Lis Forslunds brorson Börje med att rensa snön från de nedtryckta syrenerna. Sedan måste vi laga låset på stugan. Några små barn har petat in skräp i låset och det går inte att öppna dörren. Att plocka söner låset och få det att fungera igen tog drygt en timme.

Lördag – söndag den 27 och 28 april räfsar jag löv på tomten vid Torpet. Fyra dagar senare lånar jag min brors bil och släpkärra och kör bort ett lass ved och ris till tippen för flisning. Sedan kör jag ett lass skräp till Väsby som skall eldas upp. Tisdagen den 7 maj städar Karin och inne i Torpet..

Torsdagen den 9 maj åker jag till Torpet klockan 7 för att öppna fönsterluckorna. Under natten har det kommit två mm regn, men nu på morgonen skiner solen. Vid 8-tiden är det 15 grader och det ser lovande ut för en vacker dag här ute bland alla de mängder av blommande vitsippor. Jag ser på alla de nyutspruckna björkarna vid vårt gamla Abrahamstorp. Så vackert det är!

Vid 9-tiden på Kristi Himmelsfärdsdagen for jag till Anitas gårdsbageri i Syding-Ösby och hämtade dagens kaffebröd. Vid 10-tiden kom våra medhjälpare från Olands MHF-ungdom för att bära ut bockar och bänkar. Till det traditionella folknykterhetsfirandet väntades ett 30-tal besökare. Alunda församlings tjänstgörande präst Jan Erik Engqvist, kantor Jan Hällgren och sångerskan Pia Holmqvist skulle leda friluftsgudstjänsten. Dagens tjänstgörande kyrkvärd var vår ordförande Karin Olsson, som tillsammans med Inga Alm hälsade alla välkomna till denna vackra dag vid vårt Abrahamstorp.

Efter gudstjänsten inbjöd Karin alla till samkväm inne i stugan. Där tog Ulf Hellgren från MHF till orda och berättade lite om dagens frågetävling och sålde lotter till ett varulotteri,

Efter fikastunden lästes svaren upp på frågetävlingens 10 frågor. Örjan Wedin från Östhammar segrade med sina 7 rätt och närmaste svar på utslagsfrågan. Till slut kom den spännande lottdragningen och fruktkorgarna spreds till lyckliga vinnare.

Sommar
När så maskrosorna börjar blomma är det tid att börja klippa gräs, innan de börjar sätta frö som flyger omkring i skogen. Det skall klippas sista biten från gatan, till parkeringen vid Torpet och inne på tomten. Sedan skall den avslagna skörden krattas ihop och bäras bort. Buskar som börjar växa in måste slås av. Detta är återkommande göromål i regel tre gånger under sommaren. Därtill kommer lite tillsyn ett par gånger i veckan för att se att inget hänt vid stugan. Sedan kommer hösten och med den frosten och därmed det nedfallande lövet.

Nu inför årsmötet börjar som kassör tänka efter; varför ska vi ha allt detta tunga arbete att dras med vid Torpet. Skogen skall ses över och Torpet skötas om. Detta är tunga och svåra ärenden att ta tag i. Vi är alldeles för gamla för dessa uppgifter. Dessutom är de administrativa kostnaderna stora i en starkt krympande ekonomi. Brandförsäkringen kostar 2.188:- och elen kostar 2.960:-. Medlemsavgiften i Våra Gårdar är 550:-.

Hjälp, vad ska vi göra? Det får bli den viktigaste frågan vidkommande årsmöte.

Kassör Stig Eklund, 87 år.