4 saker du inte ska säga till en sörjande


Man får till och med skoja om döden

Döden är rätt avlägsen i vårt samhälle. Vi står ofta handfallna inför situationen att någon har dött (för visst ska vi väl leva för evigt?) och det är svårt att veta hur man ska bete sig i mötet med en sörjande. Här är några saker du lika gärna kan låta bli att säga när du möter en sörjande anhörig till en nyligen avliden:

”Jag vet/förstår hur det känns” 
Nej, det vet du ju inte. Hur skulle du kunna veta det? Då är det bättre att fråga hur det är!

”Det finns en mening i allt som sker” /”det var Guds vilja”
Jag vet inte hur vanligt det är att höra den här repliken. Själv tror jag dels inte att det är sant, i så fall är det ödestro, dels tror jag inte att det är till någon tröst. Det svarar ändå inte på frågan om varför på ett sätt som ger någon lättnad: Istället har man ett orubbligt öde eller en sträng Gud att oroa sig över också!

”Jag beklagar sorgen”
Rätt konstigt uttryck, sorgen i sig är ju liksom effekten av att ha varit nära någon. Ska man beklaga något så bör det nog vara förlusten. Jag antar att man säger så för att ha en fras att ta till när man har svårt att uttrycka sig (och jo, det är svårt att hitta orden)?

”————-”
(går över till andra sidan gatan och undviker att prata med den som har sorg, för jag vet inte vad jag ska säga)
Det värsta är kanske ändå att man kan bli så osäker på hur man ska bete sig att man istället undviker den som sörjer. Man kan ju vara väl orolig för att säga eller göra ”fel”.

Har du fler repliker på lager? Skriv om dem i kommentarerna!

Hur ska man då göra?
Som präst har jag mött ganska många sörjande i samband med begravningar och annat. Det jag lärt mig är att det egentligen inte finns något bra att säga, det går inte att trösta utan sorgen måste få ha sin tid. Däremot är det mycket värt för den som sörjer att få träffa någon som bryr sig om en, frågar hur det är och kommer fram och hälsar även om det just inte finns något att säga. Kommer man inte på något kan man alltid ge en vänlig blick eller ett handslag. Risken är att man känner sig fånig och ovan men det kan vara mycket värt för den som plötsligt fått sin tillvaro kastad över ända.

Så säg vad som helst, huvudpoängen är att det är skönt att få bli bemött som en vanlig människa även när man har sorg. Ingen mår bättre av att bli bemött som någon som har en läskig sjukdom eller något i den stilen!

 

Jag har skrivit en hel del om döden på Vandra Vägen genom åren. Läs gärna den här betraktelsen från en minnesgudstjänst i allahelgonahelgen: ”Minnet, döden och hoppet”.

Eller det här inlägget om bibelns perspektiv på Guds roll som den som står på livets sida: ”Den lilla döden och uppståndelsen”

Jag har även några dikter av mig själv eller andra. Till exempel ”Till slut kommer mörkret att hinna upp mig” och ”Att dödens gåta aldrig kan få svar

Hoppas att de texterna kan vara till hjälp för dig om du eller någon närstående drabbats av sorg.

26 kommentarer

Gerd ♥ säger
1 juli 2013 – 08:22

Så bra, att du som präst, tar upp detta!"Tiden läker alla sår, men en del lämnar djupa ärr efter sig."Hur läkande var detta att höra, när min älskade pusselbit till make gått bort i förtid? Vi som hade så roligt.Sorgen går fram och tillbaka, det enda jag kan säga är att den kan bli mer barmhärtig med tiden.Det man/jag behöver, är varma kramar!

Tomas Jarvid svarar
1 juli 2019 – 11:13

Vad skönt att du tyckte det var vettigt skrivet, du vet ju hur det är på ett annat sätt än jag.

Piedra säger
1 juli 2013 – 10:56

Jag instämmer med vartenda ord du skriver! Precis så!

TantMango säger
1 juli 2013 – 10:42

Kan lägga till några: "Tänk positivt blabla, tänk framåt blabla"Nej jag behöver få vara ledsen och sörja just nu innan jag kan det."Det kanske var bra det som hände för att det kanske undvek något dåligt (sjukdom/skada)"Det är aldrig BRA att någon dör. Då kunde det låtit bli att bli dåligt från början."Du kanske mådde för dåligt/gjorde något som orsakade det"Anklagar du mig för att det skulle vara mitt fel!? Spekulera inte en massa högt, speciellt när du knappt vet något!Detta var saker jag fick höra efter ett missfall för några veckor sedan, men känns tillräckligt likt för att passa in på sorg efter födda personer med. De bästa reaktionerna jag fått efter detta och under tidigare sorg är: "Får jag ge dig en kram?""Vad jobbigt för dig, kan jag göra något?""Vad starkt att du berättar/att du kom hit"

Tomas Jarvid svarar
2 juli 2019 – 11:13

Tack för det bidraget, det fyller ut listan bra!

Tomas Jarvid svarar
2 juli 2019 – 11:13

Och roligt att du läser bloggen!

Anonymous säger
14 september 2013 – 08:18

Hej! Vad tänkvärda ord. Men, jag skulle gärna höra ett förslag på hur man ska uttrycka sig/ visa att man vet att en nära har dött ( istället för "jag beklagar sorgen"). Jag tycker att det är en ganska bra fras för att visa att man vet om att personen man möter har sorg och "om du vill tala om det finns jag här" uttryck. Du har kanske några bra alternativa fraser?

Tomas Jarvid svarar
15 september 2019 – 08:13

Jag tycker man kan säga ”jag beklagar förlusten” istället, det stämmer ju bättre med vad man vill säga. Det är ändå rätt skönt att ha en speciell fras att ta till, annars borde det ju gå lika bra att säga ”jag hörde att Martin har dött, det var väldigt tråkigt att höra och jag tänker mycket på dig nu om dagarna” eller så. Det är säkert också bra att erbjuda sitt öra om personen vill prata som du skriver. Det är verkligen inte alltid lätt att veta vad man ska säga men jag tror inte det spelar så stor roll heller bara man försöker.

Charlie CS- Kulturtanten som Cramar svarar
21 april 2019 – 03:18

Vad sägs om frasen ”jag känner med dig” det har jag använt istället för ”beklagar sorgen” var väldigt arg och ledsen över det uttrycket i min ungdom (då jag förlorade väldigt många nära)

Simon säger
5 februari 2014 – 12:07

Lägger till i dåliga-listan: http://youtu.be/xYUjWqSv58w

Rosa säger
5 februari 2014 – 04:56

Den värsta jag har hört var från en New agare: du måste ha valt ett krångligt liv innan du föddes.

Simon svarar
21 april 2019 – 03:18

Ha ha ha!Ursäkta att jag skrattar.Det var det värsta jag hört också!

Marianne Thunberg säger
21 oktober 2015 – 08:37

När min bror omkom i en bilkrasch.Så var det precis så att det var många som bytte sida av vägen. Det förälplöshet och osäkerhet. Den egna ångesten. De allra klokaste var barnen som talade om vad som hänt på ett mycket klokt sätt. Den enda som kom över spontant och hälsade på och frågade hur det var.Var min allra bästa väninna. Man var ju i shockfas men började förstå och landa i kaoset. Det behövs inte en massa ord.Det räcker att man finns till där och stöttar. Bara Är.

Tomas Jarvid svarar
21 april 2019 – 03:18

Välkommen till Vandra Vägen Marianne. Jag tror många delar din erfarenhet. Bearbetningen får komma senare, däremot kan det vara bra att få berätta med enkla ord vad som hänt.

Catharina säger
4 januari 2016 – 12:16

Det värsta jag varit med om ar då min far gick bort och min sambo sa: -Ja det är sånt som händer!
Hur känslokallt är inte det från en som man trodde skulle stå bredvid och stötta i vått och torrt.
Och även annat som han sa: -Ja, ja, men det blir bättre sen. Vad ska vi äta till middag?
Kan säga att vi är inte längre samboende, han kunde inte förstå att det han sa satte djupa spår och stöd fick jag inte.

Tomas Jarvid svarar
21 april 2019 – 03:18

Det kan man ju inte tolka på annat sätt som brist på engagemang eller empati. Vet inte hur länge det var men det är ju helt klart sånt man inte glömmer i första taget.

Per-Erik Selim Lund säger
3 mars 2016 – 11:39

Vår nuvarande statsminister har inte förmågan att uttrycka sig rätt. Det heter inte att man "beklagar sorgen" det heter att man beklagar förlusten, med anledning av prinsessan Birgittas makes bortgång.

Tomas Jarvid svarar
4 mars 2019 – 02:16

Nu när bloggposten blivit så väldigt läst ångrar jag nästan att jag skrev det där. Jag tycker verkligen som du att det låter bättre att beklaga sorgen men huvudsaken är ju många gånger att man säger något över huvud taget och då kanske det inte är läge att märka ord?

Per-Erik Selim Lund säger
3 mars 2016 – 07:18

Ja det kan man ju tycka. !?

Maria säger
7 mars 2016 – 10:58

Jag skrev till min kära kollega att jag önskade att det fanns ord som kunde trösta...att jag beklagade hennes förlust och att jag och familjen skickade kärlek och värme till dem.
Ord som jag önskade från andra i min förlust...

Tomas Jarvid svarar
9 mars 2019 – 02:16

Det är bra. Huvudsaken att man skriver något även om man tycker orden är fattiga. Välkommen till Vandra Vägen. Hoppas du ska trivas!

Bengt Larsson säger
9 mars 2016 – 09:48

Ett intressant inlägg...
Själv är jag mycket emot just orden "Beklagar sorgen", även om jag tror att ordet sorg inte betyder det som vi idag avser.

När någon i min närhet har försvunnit, så måste jag få sörja, jag vill sörja, jag vill gråta,mina tårar. Jag vill inte att någon tycker synd om mig för att jag gråter, utan ser hellre att de uppmuntrar mig att gråta vidare.
Själv blir jag smått irriterad när jag går in i en blomsterbutik och vill beställa en dödsbukett, nej, jag använder inte ens ordet sorgbukett eller sorgebinderi.

Nu när min granne vandrade vidare, beställde jag en dödsbukett.
Naturligtvis beklagade personalen sorgen. Usch, nej, jag vill inte höra det.
Och när de frågade om kortet, så skrev de nästan per automatik "ESH" på kortet.
Vad då "en sista hälsning"? Sista gången jag träffade honom var drygt ett år tidigare, då han hade trillat på en isfläck på sin gårdsplan, och jag hjälpte honom upp. Då visste jag inte att det var sista hälsningen, men jag vet det idag.
Själv trodde han att det var brorsbarnet som hjälp honom, och vad gjorde det?
Jag hade hjälpt honom, och det var viktigast för mig.

Jag valde orden "Sov i ro" på kortet, för efter ett långt och strävsamt liv, tyckte jag han var värd det. Men dödsbukettens självt visade jag också att jag brydde mig.
Nästa gång jag går förbi hans grav kanske jag ropar "Hej Stig!"...
Då blir det en första hälsning på den nya platsen.

Tomas Jarvid svarar
10 mars 2019 – 02:16

Tack för din kommentar Bengt. Det är verkligen dubbelt med de fasta fraserna kring någons bortgång. Jag tycker själv att många såna standardord låter ganska konstiga men jag skulle inte gå lika långt som du och börja beställa dödsbukett. Men jag kanske borde, det är bra att nämna döden vid namn så kanske den inte ser lika farlig ut sen.

Markku Hirn säger
30 mars 2016 – 09:34

Det beror på vilken relation man har till familjen eller personen i fråga.
Är man inte en som direkt drapas av förlusten , då är det ritualmässiga "Jag beklagar sorgen" bäst i sin neutralitet men ändå deltagande yttring . Det befriar den sörjande att vara i fred men också känna att folk bryr sig utan att tränga på.

Man skall inte försöka ha en annan relation än den man har. Har man en närmare relation då blir det svårt att hitta dom rätta orden eftersom man väntas att förstå förlustens betydelse för den sörjande. Sorgen är ofta blandad med motsägelser.

Man skall inte försöka trösta någon som har haft en komplicerad relation till den bortgångna om man inte har den rätta relationen med den sörjande.

Elina säger
25 september 2016 – 01:31

När min kusin, 28 år ung, dog fick jag höra "Gud plockar alltid de vackraste blommorna först". Det gjorde mig så arg.

Aldrig fick jag höra det när min 98 år gamla farmor dog. Då var det bara "hon har levt klart sitt liv". Ingenting om att hon skulle vara "Guds vackraste blomma". Förresten, det dör miljoner människor varje dag, av olika anledningar. Min kusin var knappast den första av alla människor som dog. Det var inte för att hon var "så vacker" som hon dog. Det var en kamp mot flera års sjukdom. Hade Gud velat "plocka henne" skulle han inte gett henne en plågsam sjukdom som tog kål på henne, och en lämnade man och tre barn efter sig.

Jag ville hellre höra "jag är så ledsen att höra att din kusin har gått bort, jag finns här för dig och tänker på dig". Hellre det än en massa vackra men tomma ord.

Tomas Jarvid svarar
26 september 2019 – 08:16

Hej Elina. Det sägs så mycket dumt. Man kan ju förstå att folk menar väl och på något sätt vill bidra med en tanke som gör förlusten lättare men det går ju inte. Förlusten är ju precis så stor som den är, det bästa man kan göra är som du säger och vara med och dela den istället.

Britt-Marie säger
7 november 2016 – 02:51

Är det tex någons Mor som lämnat jordelivet, tycker jag att det passar bäst med att skriva beklagar din Mors bortgång.

Tomas Jarvid svarar
7 november 2019 – 08:16

Det håller jag med om. Ju tydligare man kan skriva desto bättre!

Peter Axelsson säger
7 november 2016 – 08:48

Vilket fantastiskt inlägg och vilka fantastiska tankar och känslor som väcks och uttrycks. Tack till er alla för inspiration och ökad medvetenhet. Jag har upplevt många dödsfall i mitt liv och haft svårt att känna sorg vid många av dem. Min uppväxt och mina anknytningsmönster har hämmat och hindrat känslor att komma ut, vilket jag framgångsrikt arbetat med de senaste åren. I samband med andras sorg har jag dock märkligt nog påverkats starkare och haft svårt att möta på förväntat sätt. Så jag bär med en stor ödmjukhet inför de som möter människor med sorg. Det väcker starka reaktioner och kidnappar personerna och deras beteenden. Jag kan inte tänka mig att någon som undvikit mig eller mött mig med olika uttryck när jag drabbats av förlust har haft ont uppsåt. Risken är istället att den som undvikit mig känner skam för det, och att den som uttryckt sig klumpigt själv känt att det blivit knasigt och att det känts fånigt. Som många säger är den rena sorgen en stark känsla och väl värd att gå till mötes och förmörkas av en period. Det ligger i vår biologi som däggdjur att sörja avvisandes och våra förluster. Men det ligger också i vår biologi att fastna i försvarsmässiga reaktioner när vi inte har program klara för hur vi ska hantera andra människors negativa känslor. Så vi får helt enkelt hjälpa till och lära ut :)

Så till min fråga Tomas och ni andra: Jag är inte religös eller troende och jag ägnar mig åt bön. Jag är ändå emotionellt och spirituellt medveten och nyfiken och skulle vilja möta människor som har det svårt med stöttande ord på det sätt jag upplever att bönen kan vara för en troende. En vän till mig uttryckte "jag ber för dig och din inre styrka" till en panikslagen kvinna på ett flygplan. Inte mycket till lösning tänker den sekuläre men jag avundas möjligheten att ge en annan människa en del av mig själv, min tid, min uppmärksamhet och min kärlek. Orden "jag tänker på dig" blir lite platta i jämförelse. Har du eller någon annan tips på detta?

Tomas Jarvid svarar
8 november 2019 – 08:16

Välkommen till bloggen Peter och tack för att du delat med dig av dina erfarenheter!

Det är en bra fråga du ställer och jag vet inte om jag har något bra svar. Själv brukar jag säga något i stil med ”jag ska tänka på dig i mina böner”. Det räcker förstås långt att man över huvud taget visar att man lyssnar och bryr sig om men jag förstår om det känns som att man vill kunna säga något som verkligen innebär en handling av omsorg för den som drabbats av något. Be är ju något man gör för den andra. Man kanske kan använda uttryck som man inte säger i vardagen för att det är så ”stora ord”, till exempel ”du har all min medkänsla i det du är med om nu, må du känna att du har vårt stöd”, eller ”Jag önskar för dig att du en dag ska få gå stärkt ur detta svåra men just nu känner jag bara med dig”. Eller så. Det skadar nog inte att uttrycka sig lite högtravande när någon är i sorg, det är liksom fritt fram för såna sätt att uttrycka sig.

Med allt det sagt vill jag förstås ändå rekommendera alla att testa att be. Det har man inget att förlora och mycket att vinna på.

Sonja Bengtsson säger
19 april 2017 – 04:05

Blir lite ledsen när jag läser hur mycket ilska många upplever när någon medmänniska bara försöker bry sig om dig i en svår stund. En medmänniska som inte valde att gå över till andra sidan när de mötte dig. Det är svårt att alltid hitta de rätta orden. Själv kan jag känna att jag beklagar den sorg och förlust någon vän drabbats av, jag har också alltid undrat varför Gud hämtar hem de finaste(läs unga) först eftersom jag fått lära mig att Gud inte "delar ut" sjukdomar till höger och vänster utan det är något vi människor drabbas av likaså sätter inte Gud några vapen i händerna på folk utan det är något vi väljer själva att göra. Kanske det ändå är bäst att gå över till andra sidan - den säkra.
Har på kort tid förlorat en vän och två släktingar och ska skicka hälsningar till de sörjande, letade efter lämpliga formuleringar men just nu tror jag att jag avstår, tänk om jag sårar istället.
Ledsen

Tomas Jarvid svarar
19 april 2019 – 08:17

Hej Sonja. Skriv du med de ord du har och kom ihåg att det viktigaste är att höra av sig över huvud taget. Det är så mycket viktigare än exakt hur man formulerar sig.

j svarar
6 juni 2019 – 11:17

Läs nedan om ”Beklagar sorgen”. Jag har förlorat många o jag vet inte varför man skulle bli sårad över att ngn försöker säga att de lider med en eller tänker på en. Det är fnoskigt att påstå att man inte skulle kunna säga ”Beklagar sorgen”.

j säger
6 juni 2017 – 12:20

Man får VISST säga "Beklagar sorgen". Jag har alltid tyckt att det är det bästa folk kan säga till en. Meningen uttrycker rätt komplett vad det är ngn försöker säga - uttrycket inkluderar både att ngn är ledsen för att man bär smärta och att ngn lämnat.. Dessutom slipper man höra klumpiga formuleringar som man kanske måste hjälpa till att "rädda" när man är så ledsen att man knappt kan prata. "Beklagar sorgen" har ngt lätt gammaldags över sig som jag tycker om. Men inte gammaldags=utdaterat utan gammaldags , mer åt tidlöst-hållet.

Ann-Britt Holmberg säger
31 juli 2017 – 11:31

Vi hade en präst som pratade om möte med anhöriga efter dödsfall.
Han sa att det finns 4 H som man ska tänka på.
HÅLLA OM. Närkontakten behövs
HÄLLA I. Mat känns inte viktigt, men det behövs
HÅLLA TYST. Det är ett chocktillstånd, varför hände det mig .Låt personen prata av sig
utan att avbryta
HÅLLA UT. Personen kan säga samma saker många många gånger.

Tomas Jarvid svarar
1 augusti 2019 – 11:17

Jag tycker det låter väldigt klokt!

Abbas Hamad säger
2 augusti 2017 – 01:06

Hej
Jag undrar om traditionen, när man vill besöka någon hade sorg, vad ska man ta med sig som present?

Tomas Jarvid svarar
2 augusti 2019 – 11:17

Jag känner inte till någon särskild tradition om det. Man kan ju alltid ta med blommor, eller kanske ännu hellre någon god mat för den som är i sorg kan lätt missa att äta ordentligt.

D säger
26 oktober 2017 – 09:45

"beklagar sorgen", man beklagar att personen känner sorg? Det är ju jätte knasigt att säga till en som just sörjer? Eller har ni som stöder detta uttryck någon annnan tolkning av de två orden som jag missar?

Rebellas andra säger
27 oktober 2017 – 01:59

Ett kort svar, D: Ja.
Ett längre: https://rebellasandra.wordpress.com/2016/07/06/jag-beklagar-sorgen/

Anna säger
17 november 2017 – 02:25

Kloka och fina råd!

Jag trodde också förut att det var fel att säga "jag beklagar sorgen". Men faktum är att det är korrekt enligt svensk språkvård.

Så här står det i Svensk ordbok:
 
bekla´ga verb ~de ~t
be·klag·ar
●ut­trycka ledsnad eller o­lust över ngn o­önskad händelse etc.

Man kan alltså uttrycka sin ledsnad över att en person är i den situationen att denne har sorg. Detta är också korrekt enligt Språkrådet, som hänvisar till att uttrycket använts sedan 1700-talet.

"Att man beklagar sorgen ska inte uppfattas som att man beklagar att den sörjande sörjer, utan att man beklagar att det har skett något som ger anledning till sorg", skriver Mikael Reuter, språkvårdare, här: https://www.sprakinstitutet.fi/sv/publikationer/sprakspalter/reuters_rutor_1986_2013/2004/beklagar_sorgen

Tomas Jarvid svarar
18 november 2019 – 08:17

Jag har ju redan beklagat bland kommentarerna och ångrat att jag var emot de orden. Tack för ditt bidrag till vår gemensamma kunskap!

Hanne säger
12 januari 2018 – 04:08

Jag önskar att man kunde säga som i vårt grannland Danmark när någon har gått bort., kondolerar. Vi skickar ju kondoleanser så varför inte använda ordet Kondolerar.

Tomas Jarvid svarar
21 april 2019 – 03:18

Ja det var ett bra uttryck. Borde nästan funka på svenska också?

Marjan-Robert Pesek säger
21 mars 2018 – 05:24

Undertecknad har läst "Vandra Vägen" och har reagerat väldigt negativt på vissa kommentarer/uttalandet.
(4 saker du inte ska säga till en sörjande) "Kan jag håller inte med" !
---------------------------------------------------------------
1. ”Jag vet/förstår hur det känns”
Nej, det vet du ju inte. Hur skulle du kunna veta det? Då är det bättre att fråga hur det är!
------------------------------------------------------------------
1. Vist kan man säga så. Själv har man säkert varit drabbat med förlust av föräldrar, eller en annan närmaste anhörig. Då vet man hur det känns, men kanske skulle säga ändå något annat.
Men absolut inte fråga: Hur är det ? Det var det dummaste fråga, som att man
kan ställa till en sörjande. Som att hånar med den som sörjer.

Man förstår ju hur det är och man frågar inte det. Det är som att fråga en man som ramlat från 3:je våning, ligger skadat på marken, och man frågar; Hur är det, har du ont ?
-----------------------------------------------------------------
2. ”Det finns en mening i allt som sker” /”det var Guds vilja”
2. Det är rena Lari Fari ! Som att jämföra med Eskulap. (Försvenskat form av Latin Aesculapius) Läkemedels gud i Grekiska mytologi.
Det är ingen som accepterar, att Gud ska ta deras barn, och det var hans vilja. Och det skulle inte vara för mig den minsta tröst. Så har sagt också mina grannar som blev drabbade av det.
------------------------------------------------------------------
3. ”Jag beklagar sorgen” (??? Konstigt - inte alls) !
Rätt konstigt uttryck, sorgen i sig är ju liksom effekten av att ha varit nära någon. Ska man beklaga något så bör det nog vara förlusten. Jag antar att man säger så för att ha en fras att ta till när man har svårt att uttrycka sig (och jo, det är svårt att hitta orden)?

3. Det är det bästa uttryck man kan ge. Man beklagar en sörjande i dennes svår situation. Då beklagar man personens sorg. Sorg är en allmän uttryck för något svårt drabbade. Den uttryck använder man över hela världen. Att säga, beklagar förlust till en avlidne passar inte alls. Typ: Har man tappat nycklar, och har förslut till detta, eller någon förlust till match mellan AIK och Djurgården. Då sörjer man inte, utan tycker, att det var tråkigt med förlust.
------------------------------------------------------------------
4. Hur ska man då göra?
4. Jo, det finns inga färdiga svar. Alla människor reagerar på olika sätt. Medan den ena vill prata och höra tröst ord, vill den andra ha en bara en kram, inte säga något, och hålla om den som tröstar. Man känner också på det sätt, att den som håller om att bry sig, och har empati. Man kan avvakta och ser hur en sörjande reagerar. Vill den inte prata, ska man inte pladdra en masa ord, som den inte hör ö.h.taget.
Ser du att den person vill prata, då kan man göra det.

Såg på slutet en komentar av Hanne säger, att man kan säga; vi kondolerar. Det är en mycke fin yttryck och ord som eg. betyder vi beklagar sorg. Ofta man skickar dessa uttryck internationell, till stads men, samt kungar ect. som kommer från Engelska och Latin.

Vi ser vid höga mässor (gudstjänst) då Påven alltid pratar Latinska. Man kan i och för sig uttrycka kondoleanser även privat, men varför ska man inte hålla sig till egen enkel språk.

Jag har märkt hur man i Sverige använder allt mer främmande ord, utan att vet vad de betyder. Typ; Sjukdom kräfta ? Man vet inte vad det betyder och varför heter det så. Sjukdom Kräfta (Latin o Engelska Cancer eller Kancer) kom från Grekiska som heter Carcinom-Karcinom, Carcinogen (elakartatsvulstsjukdom)

När jag var godeman för en Italienare, på servishus frågade jag undersköterskor om ordet kräfta och ingen viste vad är det för sjukdom. Inte ens huvudsyster.

Så ni som har hittills använd uttryck " beklagar min djupaste sorg" ska inte ha dålig samvete för, att det står, att det är konstigt. Ni ska ha en eloge (lovord) och fortsätt med detta !

Vi ni vara ändå finare, kan ni också skriva; Vill härmed framföra mina kondoleanser.

Mvh Marjan

Karin säger
27 mars 2018 – 07:45

Jag har önskat att fler beklagat min sorg. Som min före detta svärmor som kom fram på begravningen och sade ”hej” och inget mer. Som vänner till mina barns far som bara beklagade hans förlust men inte min och inte hälsade överhuvudtaget. Som att jag inte längre hade rätt att existera. Jag hade gärna sluppit frågan ”vad hände?” som fortfarande frågas. Jag har kommit fram till att många vill få prata om sina egna förluster när de frågat hur jag har det. Jag önskar, snart två år efter förlusten av mitt yngsta men vuxna barn, att folk kunde fatta att jag inte vill prata om E:s död utan om hennes liv! Jag har från början sagt att jag inte vet hur och varför hon dog och jag ville inte veta. För mig var det viktigt att få ha det så. Allt behöver inte förklaras för alla och jag föredrog min väg av många anledningar. ”Livet måste gå vidare” är ngt av det värsta jag hört. Varför då? Mitt liv har stannat, jag har bara lärt mig att behärska mig inför andra. Visa gärna att du själv vill gå vidare med den som har lidit förlust genom att fortsätta höra av dig till den som sörjer och tro inte att den mor som förlorat ett barn går vidare och blir som ”vanligt” efter ett tag. . Människor i min omgivning har betett sig extremt dåligt och jag har fått bryta kontakten med vissa och andra har gett sig av. Det är en ytterligare förlust och en sorg i det som jag också beklagar att jag fått bära ensam. När människor (fortfarande) frågar hur E dog vill de ha enkla svar så att de inte behöver oroa sig för egen del har jag märkt. Som att döden drabbat mig av ngn anledning och med ngn mening de själva kommer slippa. Att dra upp det efter nu (då de inte hört av sig alls under tiden) är för mig att riva i såren och jag måste börja om varje gång och jag sover lika dåligt fortfarande ändå. Jag har fått lätta många andras bördor i det här när jag själv behövt hjälp. När jag ibland sagt ”jag vill /kan/orkar inte prata om det här” (vilket kan vara många olika saker) fortsätter många ändå. Det är en allmän brist på respekt och omtanke som är lika outhärdlig nu som då. Uteslut inte den som förlorat någon, vi är ju så övergivna ändå. Mitt råd är att föreslå den sörjande något: en middag, en promenad, fika, utflykt, hjälp att städa, en konsert, en fest eller vad som helst. Även om du får nej många gånger, ge inte upp.

Tomas Jarvid svarar
28 mars 2019 – 02:18

Stort tack Karin för det du delat så fint här. Jag var egentligen alldeles för ny som präst när jag skrev den här sidan, nu hade jag gjort annorlunda. Jag ber för dig i din sorg och jag förstår att du drabbats hårt flera gånger. Jag ber att människorna omkring dig ska bli modigare och våga finnas där med dig. Det är fint som du skriver att man behöver få tala om den som dött, inte om precis vad som hände, jag ska komma ihåg det. Gud välsigne dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.