Vi är tillsammans i det här.
Idag ska jag ge mig på ett svårt ämne. Jag vill skriva om sex och dess plats i våra relationer och jag inser att redan där tar förmodligen många av er på en skeptisk inställning. Vill prästen moralisera? Ta i så fall ett lugnt andetag och slappna av. Du behöver inte hålla med om du inte vill men läs till slutet vad jag skriver och fundera på om det innehåller något viktigt.
Det här är en tanke jag gått med i några år och som jag hört från Tim Keller. Han talade vid ett tillfälle om att våra relationer idag ofta påverkats av ett marknadstänkande. Vi är vana från så många andra områden i livet att se oss som konsumenter och stå i konsumentförhållande till olika instanser och företag att det påverkat även andra relationer. Alltmer tänker vi i banor av ”vad får jag ut av det här” eller ”är det här bästa tänkbara lösning för mig” också i val av vilka vänner vi umgås med eller i nära relationer. Det här är ett skrämmande sätt att värdera människor som jag känner igen mig i själv.
Sex som audition
Om relationerna framstår som en sorts marknad så påverkar det även kärlekslivet. Om det hela tiden känns som att det kommer dyka upp en ny och bättre modell inom kort så är det ingen av oss som sitter säkra. Man måste vara på tårna och engagera sig för att inte den andre ska tröttna. Tim Keller talar om att om vi närmar oss kärlekslivet som om det var en konsumentrelation så blir varje kärleksakt en audition. Det gäller att göra bra ifrån sig för att behålla sin attraktivitet. Para detta med våra föreställningar om romantisk kärlek (den livsfarliga romantiken) så har vi ett svårt läge för att få relationer att frodas.
Sex som förbundsförnyelse
Det bibliska perspektivet på kärleksrelationer är ett helt annat. Tanken på att identifiera sig som konsument finns av olika skäl över huvud taget inte i bibeln. Där är relationer betydligt mycket mer djupgående. Ofta tänker man på relationer i termer av förbund. Vi har just inte mycket sånt förbundstänkande i vår kultur längre (men jag har i alla fall skrivit om att dopet är ett förbund) men man hör vad det handlar om. Man har förbundit sig till något. Till en överenskommelse eller en relation. Och det förbundet kan inte brytas. I Bibeln talas det ofta om Guds förbund med sitt folk och hur trofast Gud är trots att människorna minst av allt är det från sitt håll.
Äktenskapet är ett tydligt exempel på förbund även om många kanske inte tänkt på det. Genom vigselritualet ger man offentliga bindande löften för livet om att vara varandra trogna.
Om man utgår från att den nära relationen är ett förbund så blir plötsligt innebörden i kärleksakten annorlunda. Om man vet att den andre tänker stå kvar oavsett hur så finns det ingen grund till att se på sex som en evigt återkommande audition, och inte att se så på något annat i relationen på det sättet heller. Då finns det istället rum för att genom det kroppsliga mötet ge en bekräftelse åt varandra. ”Jo, jag är din. Precis som jag har lovat och det står jag fast vid.” Genom kärleksakten förnyar man så att säga förbundet man står i med varandra.
Vad tänker du om detta? Läge att göra som Odysseus och surra sig vid masten?
Lämna ett svar