• Vandra Vägen
  • Panteism, naturalism och en kristen världsbild
Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Panteism, naturalism och en kristen världsbild

Ett slutet system. Är det så med vårt kosmos också? Eller är Gud fri att agera?

Ett slutet system. Är det så med vårt kosmos också? Eller är Gud fri att agera?

 

Anledningen till att mycket i den kristna tron blir obegripligt och motsägelsefullt för oss är att vi utgår från en annan världsbild än den kristna tron själv uttrycker. Så menar Tom Wright i sin bok ”helt enkelt kristen” som jag skrev om för ett tag sedan.

Det där är väl värt att fördjupa sig i. Vad menar han? Han menar att i brist på alternativ så tänker vi automatiskt på något av de följande två sätten om världen:

”Naturalism”

Alltsedan upplysningstiden och naturvetenskapens framväxt har vi lärt oss att OM det ens finns något sådant som en ”Guds dimension” så är den strikt avskild från vår fysiska verklighet.

Vår värld är styrd av fysikens lagar och OM det ens är möjligt med under så är de extrema undantag. Istället tenderar man från samma tid att hamna i det som kallas ”deism”, en syn där Gud startat världen en gång men sedan inte just har något med den att göra. Däremot tänkte man med klar inspiration från upptäckten av fysikens lagar att vår kontakt med Gud främst avspeglades i vårt efterlevande av de moraliska lagar Gud lagt ner (typ så har jag fattat det, läs gärna om hur relationer trumfar lagar i bibeln).

Problemet med den här världsbilden från kristen horisont är att den placerar Gud så långt bort från vår vardagsverklighet. Så ser det inte alls ut i bibelmaterialet.

”Panteism/panenteism”

Om den första modellen säger att det i princip aldrig är så att vår verklighet och Guds verklighet möts så säger den andra modellen det motsatta. Guds värld och vår värld är i princip ett. I andra religioner talar man om ”panteism”, Gud är detsamma som världsalltet. Det här är en populär tanken i nyandligheten men också inom mycket av modern teologi, till exempel skapelseteologin som jag ju håller högt.

Som kristen drar man sig förstås för att sätta likhetstecken mellan Gud och världsalltet eftersom den kristna tron ju också säger att Gud finns bortom skapelsen (är transcendent på teologspråk) och är dess upphov.

Istället brukar man använda ordet ”panENteism”, Gud är I allt. Det är på många sätt ett bra uttryck eftersom det poängterar att Gud är närvarande överallt i sin skapelse.

Fördelen med det här synsättet är att det ger större betydelse till den värld vi lever i. Den är inte bara en blek kopia av nån abstrakt himmel som är det som egentligen räknas. Gnosticismen kan tacka för sig och gå hem.

Problemet med panteismen är vad som i så fall händer med ondskan. Om Gud = kosmos så är det svårt att dra en linje där det går ihop att Gud är alltigenom god samtidigt som det finns ont i världen. Notera att det här problemet i någon mån hänger med även om vi talar om panenteism. Vad betyder det att Gud finns närvarande mitt i allt som sker? Är det ett tecken på Guds maktlöshet? På Guds medgivande?

 

Wrightmodellen

Tom Wright menar att den bibliska modellen är mer dynamisk än alternativen ovan. Han håller med om att panenteismen har sina poänger, framförallt att den öppnar för Guds verkliga närvaro i världen, ändå är han inte helt nöjd. Enligt hans sätt att se det är visserligen jord och himmel två olika sorters tillvaro men de möts oftare än man kan tro.

Guds värld och vår värld är bitvis överlappande världar med mötespunkter. Gud är närvarande var han vill men samtidigt har vår värld fått stor frihet gentemot sin skapare. Denna mer dynamiska syn på saken gör det enligt Wright möjligt för oss att tänka att Gud är aktiv och handlar i världen utan att vara en del av den. Gud kanske till exempel inte måste ”bryta” mot naturens lagar för att agera, utan kan ”verka inom systemet” så att allt sammanfaller på mirakulösa sätt.

Himmel och jord möts som tydligast i Jesus Kristus och sedan Jesu uppståndelse håller Guds och människornas värld på att dras samman till en helhet. Himlen är på väg ner till jorden. Poängen med kristen tro är inte att Gud ska rädda oss bort från världen och in i himlen utan att Gud tänker förena himmel och jord till en ny och hel skapelse. Något som redan börjat i och med Jesu uppståndelse.

 

Glasklart?

Jag hoppas att jag lyckats beskriva alternativen klart nog. Enligt Wright blir som sagt många saker i den kristna tron begripliga först med en sådan mer dynamisk modell. Gud måste vara fri från skapelsen för att på riktigt vara Gud (till exempel tänker vi oss att Gud måste stå utanför själva den skapade tiden som vi känner den), samtidigt är det kristna vittnesbördet att Gud är engagerad i vår värld och våra liv. Vi behöver en modell som förmår rymma båda delar.

Förmodligen har de flesta av oss inte funderat så mycket på såna här saker men det kan vara viktigt. Finns det något i den kristna tron du tycker inte riktigt går ihop? kanske är det världsbilden som ställer till det?

Skriv gärna en rad om du har tankar om det här!

Kommentarer

23 svar till ”Panteism, naturalism och en kristen världsbild”

  1. Profilbild för Markus
    Markus

    Jag tänkte att allt som sker, ont som gott, sker enligt Guds tillåtelse. Ingenting, inte ens all den djävulskap djävulen spelar ut får ske utan Guds medgivande. Detta betyder ej att det djävulen gör är gott eller någonsin kan stå som förebild för oss och vårat agerande. Det är inte hans vilja i det onda. Den onda viljan står för sig och kommer att dömas mot tidens slut. Allt annat har skett i Hans namn.
    Varför låter han det ske, allt detta onda? Det onda har sin egen vilja eller är huvudlöst, och väljer eller bara gör för att göra ont.

    Ryms detta i en panteistisk världsmodell? Håller mitt resonerande ihop?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Panteistiskt kan det nog inte vara som du skriver, då blir det svårt att skilja mellan Gud och världen (och därmed ondskan). Annars tror jag nog dina tankar går ihop skapligt. Så länge man tror på en allsmäktig Gud kommer man knappast egentligen undan tanken på att Gud åtminstone inte förhindrar det onda helt och hållet.

  2. Profilbild för Marie Fredin
    Marie Fredin

    Nej, det är vår sak att bekämpa ondskan!

  3. Profilbild för Kerstin Gross
    Kerstin Gross

    Jag tänker att det största problemet nog ändå är kunskapsteoretiskt. Att någon som sa att vår förmåga att förstå Gud är som en myras förmåga att förstå Internet har fel.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Där är det bara att instämma. Det gäller att påminna sig om våra begränsningar hela tiden. Det är jag nog i regel dålig på eftersom jag blir så glad när jag tycker att något går ihop att risken för förenklingar blir stor.

  4. Profilbild för Rebella

    ”Finns det något i den kristna tron du tycker inte riktigt går ihop?”

    För mycket!

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag har börjat ana det nu 😉

      1. Profilbild för Rebella

        Misstänkte det, mjo.

        Intressant om det finns kristen teologi som diskuterar i termer av panteism. Jag trodde att teismen var grundligt fastspikad bas i kristendomen.

        Teismen tycker jag är helt omöjlig. IMNSHO är teodicéproblemet beviset på det. Jag kan tänka mig andra gudsbilder – men förstår inte hur man kan rikta sig till andra gudar än teistiska i bön. Det blir så väldigt abstrakt.

        1. Profilbild för Tomas Jarvid

          Som jag skriver så lämnar man nog den kristna teologin om man är helt igenom panteist. Det som däremot är bra är om man vid sidan om Guds transcendens också är noga att framhäva att Gud är närvarande i sin skapelse. Panenteism uppfattar jag som ett väldigt vanligt ord bland teologer och det är ju inte så illa.

          1. Profilbild för Rebella

            Minsann. Jag trodde det var ovanligt. Den evangelikala sidan betraktar det som okristet – de är iofs rätt snäva med vad de betraktar som kristet öht.

          2. Profilbild för Tomas Jarvid

            Jag stötte först på det hos katolikerna tror jag.

  5. Profilbild för Rebella

    Som jag fått panenteismen förklarad för mig – det finns säkert flera definitioner, som vanligt. Men den version jag tagit del av är att Gud skapade världen ur sig själv. (Är det att skapa världen ”ur intet”? Definitionfråga. 1 Mos är väl en bok som det är rätt vanligt att inte tolka särskilt bokstavligt.) Tänker man sig Gud och världen som helt separata entiteter är man teist. Tänker man sig att världen – och då även vi själva! utgör en del av Gud är man panenteist. Jag kan väl tänka mig att det är en smula vinklad version av begreppet panenteism, men vet inte.

    Wright-modellen ser för mig ut som ett utsuddande av gränser mellan alla olika begrepp. Jag vet inte. Den känns… luddig. Suddar man ut gränserna mellan begreppen blir det svårt att veta riktigt vad man pratar om.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Fast det kan ju också peka på att de vanliga filosofiska ramarna inte riktigt funkar. Jag har skrivit om kristen skapelseteologi på annan plats men hur som helst tror jag man måste hålla fast vid skapelsen ur intet, samtidigt är ju allt skapat beroende av sin skapare för sin existens.

      1. Profilbild för Rebella

        Nu förstår jag inte riktigt. Vad skulle peka på det?

        1. Profilbild för Tomas Jarvid

          Ja, alltså om modellerna stämmer dåligt med tron som den framträder i bibeln. Den grekiska filosofin gör inte alltid rättvisa åt den hebreiska tankevärlden.

          1. Profilbild för Rebella

            I så fall behövs nya begrepp. Antar att den ortodoxa kyrkans begrepp bör vara ganska ”osmittade” av grekisk filosofi.

          2. Profilbild för Tomas Jarvid

            Där tror jag du har fel tyvärr. Den stora splittringen mellan öst och väst var väldigt mycket senare. Grekland ligger ju till exempel i den östra delen av kristenheten.

          3. Profilbild för Rebella

            Hm OK! Hur man bäst ska karaktärisera skillnaderna i tankesätten får jag väl fråga någon annan.

          4. Profilbild för Tomas Jarvid

            Jag tror Wright har nån term för det men jag hittar den inte nu. Hittar du nån bra term får du gärna berätta det.

  6. Profilbild för Rebellas andra

    När jag nu läser som den här texten associerar jag till den predikan jag hörde på Kristi förklarings dag. Jag minns nästan inget av den (såg öht inte riktigt den röda linjen) men minns formuleringen: himlen böjer sig ner över jorden.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Mitt favorituttryck är att himlen går hela vägen ner till jorden. För det gör den ju rent bokstavligt.

  7. Profilbild för Jeanette Berglind
    Jeanette Berglind

    Man kan tro, att om man vill leva som kristen, endast är att man gör ett ställningstagande, eftersom man bestämmer sig för att leva etiskt och moraliskt rätt. Så kan man välja, men då glömmer man, att man utelämnar hela förutsättningen, för att verkligen kunna vandra med Gud. Det går att försöka vandra i egen kraft genom livet, att verkligen gå in för att leva etiskt och moraliskt rätt, utan att ta emot Jesus. Men utan Guds Son, har man inte något liv. Varken i detta liv, eller i det eviga liv vi kommer att få tillsammans med Gud

    Att vara kristen innebär att man får ett helt nytt liv. För att närma sig Gud och lära känna Honom, behöver vi ödmjuka oss, genom att låta Den Helige Ande ta sin boning i vårt hjärta. Det sker när vi tar emot Jesus Kristus. Då sker en pånyttfödelse, som endast kan ske i Den Helige Ande

    Då får vi det inre liv, som artikelförfattaren vill förklara. Vi blir inte perfekta här i detta liv, men Den Helige Ande leder oss och styrker oss genom allt. Det ÄR verkligen så, att vi har himmelriket inom oss, eftersom vi genom pånyttfödelsen redan har fått den gåva, som behövs för det förhärligande som kommer att ske, när vi ska leva i evighet hos Gud.

  8. Profilbild för Christer Brodén

    Genesis uppger sig vara skriven utifrån en egyptisk världsbild: Moses växte upp och utbildades vid Faraos hov. Där hette himlen (himmelshavet) Nun. Som gud var han identisk med sitt hav.
    Himlen var fiende till sin son Ra, som klättrade upp på sin far och försökte sätta sig över himlen. Eftersom himlen då slängde ned solen i underjorden genom en avgrund i väster, stämplades Nun som det stora kaoset.
    Ra och hans son Farao representerade ordning och reda, logiken. Ra klättrade upp genom en avgrund i öster, och upprepade sitt försök att sätta sig över kaos, det fruktansvärda och ologiska Djupet.
    Intressant är att GT upprepar att Josua är Nuns son trettioen gånger (31 ggr). Josua betyder ”Gud frälser”. NT är skrivet på grekiska och där översätts Josua till det grekiska namnet Jesus. Och solen Ra blev Lucifer, ljusbäraren, fast är inte det latin?
    Observera, att moral och kärlek är ologiskt tyckande. Ologiskt är även värderingar om skönhet. Det vi inte förstår använder vi gärna invektiv mot: Kaosgud! I flera religioner snappades idéerna om himmelshavet upp. I Koranen skapade Allah människan av en droppe. Det läste jag först i en buddistisk skrift, som sade att droppen kom ur havet.
    I egenskap av det stora havet av medvetande, var Djupet Nun reflekterande. I Genesis samlas dropparna (elohim är pluralis) över Djupet, och ser sin spegelbild. Vi kallar den världen, och undrar hur vi kan tro på en god Fader, när Han bara visar sanningen om oss. Fy f… vad vi ser ut!
    Skall vi hålla oss till den egyptiska världsbilden, är det bättre säga, att ”Gud är” något, än att säga att Gud skapar något. Fast är det spegelns bild eller vår, betraktarnas? Spegeln är hur som helst mer än bara sin bild.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.