Ett slutet system. Är det så med vårt kosmos också? Eller är Gud fri att agera?
Anledningen till att mycket i den kristna tron blir obegripligt och motsägelsefullt för oss är att vi utgår från en annan världsbild än den kristna tron själv uttrycker. Så menar Tom Wright i sin bok ”helt enkelt kristen” som jag skrev om för ett tag sedan.
Det där är väl värt att fördjupa sig i. Vad menar han? Han menar att i brist på alternativ så tänker vi automatiskt på något av de följande två sätten om världen:
”Naturalism”
Alltsedan upplysningstiden och naturvetenskapens framväxt har vi lärt oss att OM det ens finns något sådant som en ”Guds dimension” så är den strikt avskild från vår fysiska verklighet.
Vår värld är styrd av fysikens lagar och OM det ens är möjligt med under så är de extrema undantag. Istället tenderar man från samma tid att hamna i det som kallas ”deism”, en syn där Gud startat världen en gång men sedan inte just har något med den att göra. Däremot tänkte man med klar inspiration från upptäckten av fysikens lagar att vår kontakt med Gud främst avspeglades i vårt efterlevande av de moraliska lagar Gud lagt ner (typ så har jag fattat det, läs gärna om hur relationer trumfar lagar i bibeln).
Problemet med den här världsbilden från kristen horisont är att den placerar Gud så långt bort från vår vardagsverklighet. Så ser det inte alls ut i bibelmaterialet.
”Panteism/panenteism”
Om den första modellen säger att det i princip aldrig är så att vår verklighet och Guds verklighet möts så säger den andra modellen det motsatta. Guds värld och vår värld är i princip ett. I andra religioner talar man om ”panteism”, Gud är detsamma som världsalltet. Det här är en populär tanken i nyandligheten men också inom mycket av modern teologi, till exempel skapelseteologin som jag ju håller högt.
Som kristen drar man sig förstås för att sätta likhetstecken mellan Gud och världsalltet eftersom den kristna tron ju också säger att Gud finns bortom skapelsen (är transcendent på teologspråk) och är dess upphov.
Istället brukar man använda ordet ”panENteism”, Gud är I allt. Det är på många sätt ett bra uttryck eftersom det poängterar att Gud är närvarande överallt i sin skapelse.
Fördelen med det här synsättet är att det ger större betydelse till den värld vi lever i. Den är inte bara en blek kopia av nån abstrakt himmel som är det som egentligen räknas. Gnosticismen kan tacka för sig och gå hem.
Problemet med panteismen är vad som i så fall händer med ondskan. Om Gud = kosmos så är det svårt att dra en linje där det går ihop att Gud är alltigenom god samtidigt som det finns ont i världen. Notera att det här problemet i någon mån hänger med även om vi talar om panenteism. Vad betyder det att Gud finns närvarande mitt i allt som sker? Är det ett tecken på Guds maktlöshet? På Guds medgivande?
Wrightmodellen
Tom Wright menar att den bibliska modellen är mer dynamisk än alternativen ovan. Han håller med om att panenteismen har sina poänger, framförallt att den öppnar för Guds verkliga närvaro i världen, ändå är han inte helt nöjd. Enligt hans sätt att se det är visserligen jord och himmel två olika sorters tillvaro men de möts oftare än man kan tro.
Guds värld och vår värld är bitvis överlappande världar med mötespunkter. Gud är närvarande var han vill men samtidigt har vår värld fått stor frihet gentemot sin skapare. Denna mer dynamiska syn på saken gör det enligt Wright möjligt för oss att tänka att Gud är aktiv och handlar i världen utan att vara en del av den. Gud kanske till exempel inte måste ”bryta” mot naturens lagar för att agera, utan kan ”verka inom systemet” så att allt sammanfaller på mirakulösa sätt.
Himmel och jord möts som tydligast i Jesus Kristus och sedan Jesu uppståndelse håller Guds och människornas värld på att dras samman till en helhet. Himlen är på väg ner till jorden. Poängen med kristen tro är inte att Gud ska rädda oss bort från världen och in i himlen utan att Gud tänker förena himmel och jord till en ny och hel skapelse. Något som redan börjat i och med Jesu uppståndelse.
Glasklart?
Jag hoppas att jag lyckats beskriva alternativen klart nog. Enligt Wright blir som sagt många saker i den kristna tron begripliga först med en sådan mer dynamisk modell. Gud måste vara fri från skapelsen för att på riktigt vara Gud (till exempel tänker vi oss att Gud måste stå utanför själva den skapade tiden som vi känner den), samtidigt är det kristna vittnesbördet att Gud är engagerad i vår värld och våra liv. Vi behöver en modell som förmår rymma båda delar.
Förmodligen har de flesta av oss inte funderat så mycket på såna här saker men det kan vara viktigt. Finns det något i den kristna tron du tycker inte riktigt går ihop? kanske är det världsbilden som ställer till det?
Skriv gärna en rad om du har tankar om det här!
Lämna ett svar