En liten, liten kyrka i Kestad.
Häromveckan var jag och döpte ett barn i den lilla kyrkan i Kestad vid Kinnekulles fot. Då passade jag på att ta lite bilder också. Jag har ju gjort en hel del såna fotobloggposter här på Vandra Vägen (bland annat för Tidavads kyrka som jag besökte igen igår, dock nu i sommarskrud).
Kyrkan i Kastad är verkligen inte stor men det är ju för det allra mesta en fördel nuförtiden. Kyrkan har tydligen också vuxit och krympt med åren. Nu är den kanske ungefär så stor som den var när den byggdes på medeltiden men ett tag var den nästan dubbelt så stor framåt. Lustigt hur det kan vara. På bilden ser man också kyrkvaktmästaren som går och samlar ihop psalmböcker efter dopet.
Den här ängeln med timglas och dödskalle och något stirrig blick står på predikstolen och är i mitt tycke den roligaste detaljen i kyrkans utsmyckning. Ängelns kläder är också lite märkliga. Inte särskilt skylande egentligen?
I dopfuntens skål ser vi Jesus som den gode herden som tar hand om sina får. Mycket vackert när solens strålar skiner på honom.
Dopfunten har väldigt fina bilder inhuggna på sig. Bland annat kan man se denne präst med bok, oblat och kalk i färd med att celebrera mässan. Min föregångare på platsen kanske?
På vägen fram mot koret ser man (som så ofta i medeltida kyrkor) ett krucifix med Johannes och Maria vid korsets fot. Här fanns säkert ett korskrank precis som i Husaby.
Framme i koret finns flera fina och lite roliga figurer. Som den här ängeln som består av huvud och vingar.
Och den här figuren som ligger lite slött och stöder sig på sidan och tar det lugnt.
Slutligen tyckte jag att det här bockhuvudet över altarbilden ”ecce homo” känns rätt ovanlig. Det är ju inte direkt något lamm. Nån som vet hur det ska tolkas?
Lämna ett svar