Commitad partisan som kämpar på för sin sak i med och motvind.
I takt med att min och min frus gemensamma blogg fallit ur bruk har jag återpostat några blogginlägg här på Vandra Vägen (som ”introvert versus extrovert” och ”fyra nyanser av skam”). Nu kommer en till sak som till min förvåning inte fanns publicerad på den här bloggen. Det handlar om ett nyckelord när det kommer till relationer -”commitment”. Så här skrev vi 2013:
Vi läste om en undersökning av kairos future en dag för inte så länge sedan om att vår generation har börjat värna om familjen. Det sågs som eftersträvansvärt att hålla ihop ett äktenskap och det man var mest stolt över var att kunna hålla ihop en familj över tid. Familjen börjar återigen samla poäng! Anledningen till detta skulle vara att man själv hade upplevt en skilsmässa som barn och inte ville upprepa detta.
Det är väl inte i och för sig något nytt. Sådant har sagts tidigare samtidigt som böcker om den lyckliga skilsmässan kommit ut. Man kan ju fråga sig hur det egentligen ligger till och sanningen är väl att det i vår tid finns en uppsjö av olika tankar kring detta med relationer och familjeliv.
Vi blev glada i alla fall! För det här med relationer är något vi tycker är mycket viktigt. Löftet som avges i vigseln är något beständigt och innebär något mycket mer än bara i den stunden. Det är inte tills livet skiljer oss åt utan ett livslångt löfte.
Vad innebär det då? De svenska ord vi kom att tänka på är:
Förbindelse, åtagande, överlåtelse. Helt enkelt att ”stänga bakdörren”. Det betyder att man inte behöver prestera inför varandra hela tiden för behålla den andra.
Men det rymmer också engagemang och förpliktelse. Två kanske svåra ord, särskilt det sista av dem, men det äktenskapliga löftet innebär också att man har ett ansvar inför den andra att ta hand om relationen på olika sätt.
Ett mycket viktigt ord helt enkelt!
Lämna ett svar