Jag hade kontakt med Charlotte Frycklund som är präst på nätet och hon berättade för mig något som både var glädjande och överraskande. Hon hade den här sammanställningen med siffror för bloggportalen (där denna blogg också finns) under 2018.
Det roliga var att av 53 aktiva bloggar (som tillsammans publicerat 1158 inlägg under 2018, då står väl iofs vandra vägen för säkert 10-15% av den mängden) så kommer det allra mest lästa inlägget 2018 från…. Vandra Vägen!
Och inte nog med det, det finns ytterligare två bloggposter härifrån på tio-i-topp! Det rör sig om bloggposter som inte på något sätt är nya men som fortsätter att dra trafik år efter år.
Vilket är då svenska kyrkans mest lästa bloggpost 2018? Jo:
Fyra saker du inte ska säga till en sörjande. Det är verkligen en klassiker här, skriven 2013 och den har länge legat långt över allt annat på bloggen i läsande. Tydligen så långt att det toppar hela bloggportalen. Jag har ibland tyckt att jag borde formulerat mig lite annorlunda men med den stora mängden kommentarer under som ger andra vinklar så tycker jag att det känns väldigt fint att ha fått vara med så i samtalet om hur vi hanterar andras sorg.
På fjärde plats på listan ligger en bloggpost som också är från 2013;
Varför är ankaret en symbol för hoppet? Och det känns också väldigt roligt. Jag hade lite sådana tankar för några år sedan om att fylla luckor i sådant man kanske inte lätt hittade bra svar på på nätet. Och så har jag ju fått förklara lite detta kanske oklara med vad hopp egentligen är för något!
På nionde plats finns en bloggpost från 2015;
Bön om sinnesro med förbehåll;
Det här var ju lite av en överraskning. Jag hittade en längre version av sinnesrobönen och lade den på bloggen med enkel kommentar. Att den blivit så läst måste bero på själva sinnesrobönens popularitet.
Det här var ju väldigt roligt och uppmuntrande. Inte långt efter att jag fick veta detta ringde det också en man och ville tala med mig efter att ha läst en bloggpost här. Det är konstigt hur uppmuntran över bloggen samlades på så litet tidsspann när det annars ofta är tyst utöver på själva bloggen. Jag tar till mig det och ser det som ett tilltal om att detta är värdefull nedlagd möda.
Lämna ett svar